BF Juni 2010!

Idag ska jag på VUL igen. Hoppas det inte bara syns en fosterhinna nu för då är det kört för mig. Var ju dit i vecka 5+6 och de såg endast en fosterhinna.

hej tjejer... måste skriva av mig lite. Jag mår inte bra:( min sambo lämnade mig utan förvarning för ca 2,5 v sen:( Vi har varit tillsammans i 5 år och har en son på 3 år. Jag vet inte om jag ska behålla barnet eller inte. Vad tror ni att ni gjort? Jag såg ju fram emot detta barn. Vart hos barnmorskan, på VUL mm, skrivit här. Förberett mig liksom, ni fattar nog vad jag menar. Detta kom som en total chock för mig, fattar ingenting. Vi har ju till och med berättat för de närmaste att vi ska ha en till, åsså lämnar han mig. Det värsta är nog att han är så känslokall.. bara gråter...

Han blev lite chockad, men ändå glad. Berättade för sonen att han skulle få ett syskon och att han hoppades att det skulle bli en pojke. Alltså jag hade ingen aning om detta. Han sa att han inte kände som förr för mig och ville att de skulle vara slut. Och att det hade börjat känt så för en månad sen. Och det gör mej så galen att han bara kan ge upp allt utan att kämpa och sätta sig ner och prata. Det är ju ett hemskt svek det han gjort lämnat mig när jag behöver honom som mest:( För det är klart att man har dåliga månader och känslor går upp och ner i ett förhållande. Men han har liksom bara gett upp och är helt känslokall mot mig. Han har flyttat till sina föräldrar. Men fått veta att han letar lägenhet. Det gör så jävla ont.

Jag har sagt att jag vill att vi ska ge det en chans och frågat honom om han inte kan ge det en chans för vår son skull. Men han svarar bara kyligt att han känner att det inte finns något annat alternativ just nu.. Helt sjuk, är som han blivit en annan person. Hur han kan efter en månad av mindre känslor bestämma sig för att det inte finns ett annat alternativ än att bete sig som en skit mot mig, förändra allas liv. Vår son kommer antagligen få gå på två olika dagis, eftersom han begär att få ha han varannan vecka och tänker inte bo i närheten. Usch det gör så jävla ont, så hemskt att se lill killen fråga efter vart pappa är och önska att han ska komma in genom dörren:( Han sviker på det värsta sättet. Man ger bara inte upp såhär lätt när man har ett liv tillsammans, barn och ett till på väg.

jaaa jag hoppas också att han ska vakna en dag och komma till insikt vad han gjort. Men ärligt beter han sig som en skit. Känner inte igen honom. Igår gick han in här hemma, när jag inte var hemma, och tog datorn. När jag kom hem var datorn borta med alla mina bilder, musik och viktiga skolarbeten:( Känner mig så sviken. Hur fan han kunde göra så. Ibland funderar jag på om han träffat någon annan pga kylan och det snabba beslutet. Men har frågat honom och han säger nej. Men jag skulle inte bli förvånad om det dyker upp en ny snart:( NEJ jag vill verkligen inte att vår son ska gå på två dagis. Tycker det är jätte fel, men han vägrar ha han enbart varannan helg utan kräver att honom varannan vecka:( För om han ska han på veckorna och skjutsa honom till dagiset han har nu så kommer sonen få vara på dagis strax efter kl 6 (har då åkt i 45 min) och bli hämtat ungefär strax innan 6 på kvällen på dagis för att sedan åka 45 min innan han är hemma . Det är sjukt, sådana långa dagar samt att han måste ju gå upp jätte tidigt.

Ja han gör en otroligt ledsen. Fattar inte hur han kunde bete sej såhär. Det känns ungefär som han dött, han hör inte av sig eller nått.

Jag tror att han skulle ta ansvar för det nya barnet, han har i alla fall sagt det.

Usch man känner sig så ensam och övergiven. Vill bara att han ska komma hem:(

jaaa jag hoppas också att han ska vakna en dag och komma till insikt vad han gjort. Men ärligt beter han sig som en skit. Känner inte igen honom. Igår gick han in här hemma, när jag inte var hemma, och tog datorn. När jag kom hem var datorn borta med alla mina bilder, musik och viktiga skolarbeten:( Känner mig så sviken. Hur fan han kunde göra så. Ibland funderar jag på om han träffat någon annan pga kylan och det snabba beslutet. Men har frågat honom och han säger nej. Men jag skulle inte bli förvånad om det dyker upp en ny snart:( NEJ jag vill verkligen inte att vår son ska gå på två dagis. Tycker det är jätte fel, men han vägrar ha han enbart varannan helg utan kräver att honom varannan vecka:( För om han ska han på veckorna och skjutsa honom till dagiset han har nu så kommer sonen få vara på dagis strax efter kl 6 (har då åkt i 45 min) och bli hämtat ungefär strax innan 6 på kvällen på dagis för att sedan åka 45 min innan han är hemma . Det är sjukt, sådana långa dagar samt att han måste ju gå upp jätte tidigt.

Ja han gör en otroligt ledsen. Fattar inte hur han kunde bete sej såhär. Det känns ungefär som han dött, han hör inte av sig eller nått.

Jag tror att han skulle ta ansvar för det nya barnet, han har i alla fall sagt det.

Usch man känner sig så ensam och övergiven. Vill bara att han ska komma hem:(

jaaa jag hoppas också att han ska vakna en dag och komma till insikt vad han gjort. Men ärligt beter han sig som en skit. Känner inte igen honom. Igår gick han in här hemma, när jag inte var hemma, och tog datorn. När jag kom hem var datorn borta med alla mina bilder, musik och viktiga skolarbeten:( Känner mig så sviken. Hur fan han kunde göra så. Ibland funderar jag på om han träffat någon annan pga kylan och det snabba beslutet. Men har frågat honom och han säger nej. Men jag skulle inte bli förvånad om det dyker upp en ny snart:( NEJ jag vill verkligen inte att vår son ska gå på två dagis. Tycker det är jätte fel, men han vägrar ha han enbart varannan helg utan kräver att honom varannan vecka:( För om han ska han på veckorna och skjutsa honom till dagiset han har nu så kommer sonen få vara på dagis strax efter kl 6 (har då åkt i 45 min) och bli hämtat ungefär strax innan 6 på kvällen på dagis för att sedan åka 45 min innan han är hemma . Det är sjukt, sådana långa dagar samt att han måste ju gå upp jätte tidigt.

Ja han gör en otroligt ledsen. Fattar inte hur han kunde bete sej såhär. Det känns ungefär som han dött, han hör inte av sig eller nått.

Jag tror att han skulle ta ansvar för det nya barnet, han har i alla fall sagt det.

Usch man känner sig så ensam och övergiven. Vill bara att han ska komma hem:(

Någon som vet vart man kan kontakta någon då? Ska jag ringa min BM? Ska på abortsamtal på onsdag och prata i alla fall och göra VUL igen....:(

Någon som vet vart man kan kontakta någon då? Ska jag ringa min BM? Ska på abortsamtal på onsdag och prata i alla fall och göra VUL igen....:(

Okej tack för hjälpen. Åhhh jag vill att han ska komma tillbaka. Tror ni det bästa sättet är att inte ringa honom och låta han vara ifred istället för att böna och be att vi ska kämpa? För som det är nu så hör inte jag av mig fast jag vill, men jag mår så dåligt efter för han är som en annan person.