Jobba tills du är 70 istället för 65?

Men hygglo! Vaddå gamla nuckor, de har ju skitmycket erfarenhet och är jätteduktiga! De ska värderas inte ses ner på.

det håller jag med om, speciellt inom vården har jag träffat på några 70+ som jobbar kvar bara för den sociala biten....:-P de timmarna kunde liksom nån 20åring vara skitglad för

Ja vi är verkligen olika vi alla.

Tja... Min sambos mormor håller på med spinning, stickar, reser, cyklar, är med barnbarnen, aktiv i kyrkan, vandrar, badar (dyker med huvet före)... Hon är 85 (och hon har bättre kondis än mig, pinsamt...)

Varför ska man kämpa? SKulle gärna inte jobba alls hela livet.. Bara göra sånt jag gillar... Men man måste ju jobba... Och mina hobbys tjänar man tyvärr inget på, så jag får "nöja mig" med att jobba med annat...

Coolt!

Men jag förstår inte hur man kan bli stimulerad av att inte ha några krav på sig, inga mål som är viktiga att uppnå för nån annan än en själv osv. Man tappar rollen i samhället och blir bara någon som ska stimulera sig själv.

Kanske bara är jag som måste ha nåt att kämpa för.

Nej självklart finns det väl undantag, eldsjälar som borde stanna kvar i jobbet tills dom kolar. Men jag tror att dom allra flesta borde få/ha chansen till/ha råd att lämna jobbet tidigare och ge tillfälle för yngre människor att också skaffa sig erfarenhet.
Samtidigt (beroende på yrke förstås) är väl de yngre mer sällan sjuka och kanske till och med effektivare i arbetet. Dessutom har de inte heller lessnat på sitt jobb för längesen och gör därför inte allt av slentrian.

Så känner jag med! De som vill och är bra på sitt jobb ska ju få vara kvar, man kickar väl inte ut dem för det.. Men jag tycker att man ska kunna och ha råd att sluta när man är 60-65 om man känner att man inte orkar mer. Iofs kanske man får sjukskriva sig sista tiden om man har ett sånt jobb att kroppen pajar, men så ska det ju inte vara hellr.. Då sitter man där som pensionär och KAN inte göra något för man har för ont... Då är det ju inte roligt att vara ledig heller.

Måste livet vara fyllt av krav och måsten?
Måste man ha något att kämpa för?

Varför inte bara gå upp på morgonen och ta dagen för vad den kommer. Låta stressen rinna av och bara njuta av en kopp kaffe på yttertrappan och se frosten sakta smälta bort i takt med att solen värmer upp marken.
Eller så några frön tidigt på våren och vårda dem ömt, plantera ut dem och till hösten skörda vackra morötter, härligt skarp gul lök och underbart god potatis?

Men jag kan inte ta några kurser i nationalekonomi, utan hoppades få bra och korta svar här. Därav min fråga.

Tycker det låter som om du dentifierar dig lite väl mkt med din yrkesroll.

Svårt att förklara kort.
Men jag kan säga så mycket som att en fungerande ekonomi kräver en viss nivå av arbetslöshet.
Jag kan även meddela att den demografiska utvecklingen i Sverige skulle vara negativ utan invandring. Detta kombinerat med en åldrande befolkning skulle ge att det både procentuellt och i antal skulle bli färre människor i arbetsför ålder vilket ger en högre försörjningskvot = förödande för ekonomin.

Med detta sagt kan du säkert googla lite och fördjupa dig mer.

Alltså jag kan förstå att det pratas om att vi måste jobba några år längre än nu för att klara välfärden i framtiden. Det kommer ju vara massor mer pensionärer än folk i arbete om jag förstått det rätt och på något vis måste vi ju få in pengarna. Att jobba till 67 eller liknande tycker jag inte är så farligt, läste nått om ett förslag på att höja 2,5 år. Förr i tiden var ju pensionsåldern faktiskt 67. Givetvis så anpassas arbetsuppgifterna isåfall.

Annars vet jag inte riktigt hur det ska gå med välfärden...kanske finns andra sätt?

Det här var många saker på en gång.

1. Den faktiska pensionsåldern är inte 65 utan snarare runt 60. Jag har hittat siffror på mellan 58 och 62, men den är inte 65 i alla fall. Så om man höjer denna till mellan 60 och 64 så jobbar vi ett par år längre utan att man höjer den lagstadgade pensionsåldern för den sakens skull.

2. Naturligtvis är det bättre om alla arbetar, eller åtminstone alla som kan göra det. Det är ju det regeringen försöker uppnå genom bl.a. att det är mer lönsamt att jobba och genom att FK skall mer aktivt jobba med rehabilitering och att slussa tillbaka folk till arbetsmarknaden där det går.

3. Att "pengarna tidigare räckte till pension" antar jag syftar på när vi hade ATP-systemet. Kruxet med det var bara att det förutsatte evig tillväxt och inte var kopplat till produktiviteten i landet. (F.ö. exakt vad motståndarna till ATP hade varnat för 1958). Dessutom lever vi längre nu än vad man gjorde när det infördes.

4. Som en liten kuriosauppgift, ur minnet och helt utan att kunna bevisa det, så har jag för mig att när vi införde pension vid 67 års ålder en gång i tiden så var genomsnittslivslängden i Sverige 56 år!

"1. Den faktiska pensionsåldern är inte 65 utan snarare runt 60. Jag har hittat siffror på mellan 58 och 62, men den är inte 65 i alla fall. Så om man höjer denna till mellan 60 och 64 så jobbar vi ett par år längre utan att man höjer den lagstadgade pensionsåldern för den sakens skull."

Rent praktiskt så kommer dock detta att innebär att fler kommer att få jobba förbi 65 år för att kompensera för de som går i pension tidigt av olika anledningar.

Tycker för övrigt att den siffra som vore mer intressant att diskutera är antalet arbetade år.

Hur menar du med antal år?
Att var och en ska stå för sin egen pension även grundpensionen då eller?

De som inte jobbat alls då?

Det är antalet arbetade år som är det viktiga om man nu behöver in pengar till statskassan.

Om du pluggar tills du är 30 år, är sedan föräldraledig 3 år, arbetslös 5 år, och sjukskriven 2 år så kommer du enbart har jobbat i 25 år när det är dags för pension vid 65.

Kan man då minska ner perioden som arbetslös med 2 år så når du samma effekt som om du höjer pensionsåldern med 2 år.

Så Sahlins lösning att höja pensionsåldern anser jag vara fel väg att gå. Jag anser istället att man bör se över sjukdagar, arbetslöshet, studier etc innan man ger sig på pensionen.

Jag skulle aldrig vilja jobba längre än 65 år. Med det jobb jag har (vården) så tror jag inte att kroppen. Jag ser på mina arbetskamrater som har några år kvar, hur de längtar och att de inte orkar, men de är kvar för att de har inte råd att gå tidigare.
Höjer man pensiosåldern så tror jag att det drabbar de med låg lön och de som oxå ofta har väldigt slitsamma yrken. Jag har svårt att förstå hur de som knappt orkar till 65 ska orka ännu längre.

Däremot tycker jag att de som vill och orkar självklart ska få jobba längre om de vill detta, men det ska inte vara ett krav och att man kan gå vid 65 utan att det ska drabben alldeles för mycket ekonomiskt.

Nämen jisses.
Många som gått i pension vid 65 på mitt jobb har varit en anings senila, plus diverse kroppsåkommor.

Jag har inte tänkt att springa omkring som en virrpanna och glömma bort vad jag gjorde nyss, eller vad det var jag tänkte göra härnäst.