Autismtråd 9

Vet inte helt om det blir autism eller autismliknande tillstånd än, vi är i början av att bestiga ett berg känns det som! Jag beundrar er alla som klarar av detta liv med diverse svårigheter! Det är inte lätt, det är säkert!
Jag bara hoppas att min son ska svara bra på träningen och göra stora framsteg, det är det enda hopp jag har just nu! Men varför ska alla läkare och sjukvård va så sega för, ingen inser att ju tidigare hjälp barnet får ju större chanser har det. Trött på läkare! Frustrerad över förskola som inte vill göra så mycket förrän habiliteringen är inkopplad!
Sega samhälle! Grrrr,,,,,,,

Hej!
Blev lite fundersam, var på utvecklingssamtal angående mellersta barnet idag och då fick vi höra att han leker väldigt mycket ensam och brevidlek, tror ni att det kan vara någon risk att även mitt mellersta barn har något inom autismspektrum? eller kan det vara så att han gör så på förskolan eftersom storebror är på han jämt här hemma så han inte får leka för sig själv så mycket? han klättrar omkring mycket och kan sitta och gunga fram och tillbaka, vet inte om han gör det där gungandet/ vaggandet i sidled bara för att, jag är inte helt säker på om han är som vanliga 3 åringar ska vara eller om det finns något mer.
Han är vad man kallar för lillgammal, han har ögonkontakt, men precis som storebror så kan han börja prata om något helt annat än det man frågar om tex om man frågar något om katten så kan han börja prata om en leksak istället.
Storebror har ju rätt många diagnoser. Tycker ni han låter som en vanlig 3 åring eller tror ni han kan ha någon diagnos också?

Min upplevelse såhär 1,5 år efter diagnos på min äldste är att det är bättre att utreda och få svar samt hjälp om så behövs. Som du vet är det inte ovanligt med syskon inom spektrat, MEN det kan också vara så att de härmar lite av storasyskonets beteende. En person jag känner till med ett storasyskon med spektrumdiagnos fick egen diagnos och IBT och gick från rätt mycket knas till hyfsat normalfungerande på något år.

Om du är orolig har det antagligen orsak och du (och barnet) är mer hjälpt av att få riktig hjälp än att vänta och se. Och som sagt, det är väl bättre att veta och ha något att förhålla sig till än att undra och fundera.

Mitt tips till stina 24 är att kolla upp det, bättre att kolla en gång för mycket!
Jag ångrar så att jag lyssnat på alla runt omkring som sagt att det ordnar sig säkert, barn utvecklas olika!

Tack för era svar, ska be att dom utreder även mellersta barnet, känns ju inte kul och veta att även han kanske har någon diagnos , men som ni säger bättre att kolla upp det för att vara helt säker.

Till viss del kan man nog träna theory of mind. När vi fortfarande tränade IBT föreslog handledaren att vi skulle träna henne i att förstå när människor luras. På så sätt skulle inte andra barn kunna lura henne till dumma saker lika lätt. Men hon var bara fyra år då och jag tyckte det var lite tidigt att lära henne att andra människor kan vara falska, särskilt som vi parallellt då övade henne i att ta kontakt med andra och vara öppen för lek och socialt samspel.Så då sa jag nej till "avslöja-ljuget-övningarna", men det vore kanske dags att ta upp dem nu innan hon ska börja skolan och får många större barn runt sig.
Det är svårt att veta hur mycket man ska träna, och förklara, sånt här. Man vill ju inte hon ska misstro andra. Hur får man ett barn att vara öppen och intresserad av andra, utan att vara lättlurad?

TAck för ditt svar, skönt att man inte är ensam med sin oro. Är din dotter normalbegåvad ska hon ju absolut inte gå i särskola, men med de diagnoserna och misstänkt autism så kommer hon ju behöva mycket stöd. Så jag förstår verkligen din oro. Har hon en bra assistent/resurs på dagis som skulle vilja följa med till sexårs? Kontinuitet är ju viktigt. Vår assistent på förskolan har jag inte frågat än, men jag är rätt säker på att hon vill jobba kvar på förskolan Och då vet man inte vem som kommer istället, och gå i vanlig skola utan assistent är inte att tänka på för vår tjej. Gud vad jag oroar mig för detta!!! Jag hade själv ingen kul skolgång och det gör en ju extra mottaglig för alla tankar om vad som kan gå fel...

jag funderade på att gå på den men efter att ha läst detta är jag glad att jag lät bli

Ja man blevbara helt sänkt. Men det som var bra ändå var att jag träffade en bekant på föredraget, vars dotter går på Helleborus (AS-skolan vi har som ett alternativ). De är jättenöjda, vilket var roligt att höra.

Visst ska M också börja skola till hösten? Hur tänker ni kring skolstart, assistent, anpassad skolgång etc?

Hon har inte rsurs hela sin tid o arbetslaget på förskolan har jobbat många år ihop, så jag tror ingen av de är intresserade av att följa med till skolan tyvärr:(
Förskolan ser inte hennes svårigheter riktigt heller. Hemma har vi en kamp med alla utbrott som avlöser varandra o att hon inte "lyder" men förskolan anser att att hon bara är annorlunda o att hon visst leker med de andra barnen om hon bbara får bestämma o styra o ställa. de inte svårigheterna bakom det beteendet. Värre kommer det säkert bli i skolan oxå.
BUP o HAB är övertygade om att hon har någon form av autism. Hon skulle utredas vidare igen vid 7 års ålder men hon ska alltså utredas med start i feb. När jag läser om autistiskt syndrom så är det som att läsa om min M. Stämmer otäckt bra allting..
Hon har två syskon med adhd o de har heeelt olika svårigheter. M har ett annorlunda "tänk" o helt andra svårigheter, svårare funktionshinder o avvikande på många plan så folk "märker" på henne att det är "något". Det gör ingen med de andra, inte till en början iaf.