35-åringar som är oförklarligt barnlösa?

Hej!

Jag platsar bra in i denna tråden. Jag är nyligen 34 år fyllda och vi har kämpat med att få barn i fyra år. Vi har påbörjat sju ivf-behandlingar men endast fullföljt fem. Innan ivf-kliniken har jag dessutom testat olika läkarpreparat som stimulerar ägglossning, homeopati, zonterapi och många olika vitaminer och dyligt från hälsokostaffär. Jag har aldrig testat positivt och de kan inte hitta något fel på oss. Emellanåt är man så himla trött på det allt, det står en upp i halsen.

Vi har pratat med socialförvaltningen om adoption. Det vi inte visste var att man måste ge upp tanken på att få egna barn under den tiden man planerar för att adoptera, dvs. 3-4 år. Vi är nog inte riktigt där än. Sen blev vi även lite förvånade (egentligen ganska logiskt) att de barn som är friska går i första hand till landets egna invånare. Så klart.. Vill man adpotera från Europa är det står risk att barnet har någon nevropsykologisk skada (adhd och liknande).

Vikingakvinnan:
Angående om det här med matsmältningen. Jag har aldrig kollat upp värdena men samtidigt känner jag mig "frisk". Jag har en normalvikt och har inga av de symptom som de beskriver om man har för hög eller för låg ämnesomsättning. Hur kom de sig att du testade TSH?

cah

Innan man får sitt medgivande går man igenom flera djupa samtal. Jag är ju inte den som vill ljuga eller kan ljuga. Risken är ju att man inte får ett medgivande om de märker att man inte är mogen för att släppa tankarna på ett biologiskt barn. Jag tycker att flera års väntan är för värdefull tid att inte försöka få egna barn. Samtidigt kan jag förstå att landet letar barn och att det är jättesynd om barnet om processen har gått så långt och att man måste avbryta. Dilemmat är ju att man kanske inte får ett biologiskt barn och då är man snart 40 för att adoptera. Vilket elände. Det hade varit mycket enklare om man hade hittat ett fel.