• Snösport

    35-åringar som är oförklarligt barnlösa?

    Besviken skrev 2010-01-29 09:51:07 följande:
    Ha! Äntligen! Är också 35 (och ettt halvt) utan barn. haft alldeles FÖR lätt att bli gravid tidigare, sen när vi väl skulle skaffa barn så funkar det inte. Och jag håller på att ge upp.  Känner så väl igen mig i det där "avskärma sig från vänskapskretsen". Jag umgås eller har inte kontakt med någon kompis som har barn. Det är jättejobbigt att åka hem till föräldrarna och behöva träffa gamla barndomskompisar med familj som ställer frågor. Har tom bytt frisör då jag sa att vi skulle "sätta igång" och sen blev det aldrig nåt. Orkar inte förklara för en 23-åring.  Det här tar över ens liv. Det står på tomgång. Allt jag kämpat för betyder inget längre. Och jag har inget driv längre. 
    Hej!
    Förstår hur du känner med att åka hem till föräldrarbyn där gamla klasskompissar undrar "vad gick fel i ditt liv eftersom du inte har barn och inte ens gift dej" dock är jag sambo. -LIVET svarade jag och tillade att det går inte som man tänkt men kan bli väldans kul ändå så tyck inte synd om mej.
    Men en polare till mej som är i min ålder har också levt lite så att hon blev gravid förr och gjort abort men lyckats via IVF i ännu senare ålder än din så ge dej inte. Först unnade jag faktiskt inte heller henne detta då jag själv alltid tänkt att sker det i en oläglig situation (om jag e singel eller så ) så får jag göra det bästa av det för det då blir ett barn....dock har det inte skett och jag har sett min kompis verkligen längta så varför ska inte hon få en chans till liksom.  Det är ju däremot lättare för dej att bli gravid som en gång varit det än för mej som aldrig blivit det vad jag förstår.
    Lycka till!!
  • Snösport

    Besviken:
    Nä, jag tycker inte du ska slå på dej själv mer. Alla gör vi misstag större eller mindre och det är lätt att vara efterklok mm. Det är ju inget bra för psyket att göra så mot sej själv heller och människor man älskar är inte fel att ha runt sej vare sej man är själv eller tillsammans utan möjlighet till famijeliv.

    Det lyckas kanske när man minst anar, folk som ska adoptera blir ju helt plötsligt m barn, de som gett upp kan bli det mm så varför kan inte samma sak hända oss brukar jag tänka och viktigast av allt om det inte går alls, om vi inte ger många 100 000-tals kronor för att adoptera utan lever såhär som vi gör så ska åtminstone jag se till att jag lever, har kul och inte deppar eller klagar bort mitt liv så de jag vill ha nära tröttnar på mej.
    De som inte förstår att det är lite tungt ibland när många runt om frågor om jag valt karriär eller vad har jag gjort för kul för att det var värt att försumma att föda barn ...ja , de är ju kanske inte värda att vara i min inre krets iaf. Man ska inte dömma för snabbt och i så fall får de ju tänka om jäkligt fort iaf.  
    Man är ju inte helt perfekt heller alltid , eller hur.

    Värsta Ulf Lundell meningarna...långa utan punkter

Svar på tråden 35-åringar som är oförklarligt barnlösa?