Hej
Jag är 35 och har problem att få barn, men har ingen diagnos. Har inte ätit p-piller sedan våren 2007, men har inte gjort "allvarliga" försök hela tiden. Har under tiden vi försökt haft två ma, vilket såklart tyder på att vi kan bli gravida. Har varit på en del "vanliga" gynekologiska undersökningar, men det finns inget som tyder på några problem hos mig i alla fall. Har därtill regelbunden mens och äl osv. Är det sådana som mig du söker efter?
Cah: oj, vad du har fått gå igenom mycket. Håller verkligen tummarna för att det blir tredje gången gillt för er nu i januari.
Pablo: känner igen mig i det där med skengraviditeten... När man har varit i den här svängen länge är det nog oundvikligt.
Jag har som sagt ingen diagnos och det finns inget som tyder på att jag borde ha några fysiska hinder för att bli gravid och få barn. Vad det gäller läkare, så får man ingen hjälp innan man haft tre ma/mf på raken, vilket kan kännas rätt hårt när man är drabbad. Det här ses som helt normalt inom vården. Ni båda två förstår nog hur stressande det är när man har åldern som bara tickar på..... Sambon och jag har dock bestämt oss för att söka privat hjälp i början av 2010. Det känns som att vi inte kan vänta mer då, utan får helt enkelt betala för en utredning. Skräcken är ju annars att jag ska få ett tredje ma/mf, få utredning och sedan ska de upptäcka att det finns ett fel som man hade kunnat åtgärda innan. Det har jag inte tid med, så att säga.
Nu ska jag sluta babbla :) Ha en bra söndag!
Princess: vad spännade! Jag håller tummarna för att det går vägen för er den här gången!
HoppetKärleken: låter som att ni testar alla vägar och det är säkert klokt. Vi har inte kommit så långt ännu, utan försöker fortfarande "den vanliga vägen", men jag tror att det snart är dags att börja fundera på adoption. Var det svårt för er att komma fram till det valet?
Cah: mina äggstockar ser bra ut. Det som jag kan bli fundersam är att ingen läkare har sett att jag har ägglossning från mer än den ena äggstocken (tror det var den högra), men det ska tydligen inte var något konstigt. I övrigt har jag som sagt inga tecken på att något är fel. Jag har regelbunden mens och äl och har inga andra uppenbara problem. Men vi ska som sagt betala för en utredning om det inte tagit sig till början av nya året/till våren, för jag känner att tiden rinner iväg. Har inte tid att upptäcka att något är fel om ett par år.....
Men jag har som sagt ingen diagnos, är det ok att jag är med i den här tråden i alla fall?
Skönt :) ....för ibland behöver man helt enkelt "prata" med någon som är i samma situation. Bland mina vänner finns ingen som fått missfall/har svårt att bli gravid, så det känns inte som att de riktigt kan förstå vad man går igenom. Hur är det för er?
Princess: hur går det? Hoppas verkligen det går bra!
Om vänner... Jag uppskattar också verkligen kontakten med sådana som gått igenom liknande saker här på forumet. I verkliga livet finns ingen kring mig som har haft problem att får barn/ mf. Jag har berättat för mina vänner och min familj vad vi går igenom och får oftast bra stöd av dem, men utan er skulle det inte gå :)
Hej allihopa
Bara inne en sväng för att höra hur det gått för dig, Princess, och alla andra?
msnorrland: usch vad jobbigt det lät. Kan väl nästa vara värre att inte hitta några svar till varför det inte funkar, kan jag tänka mig...
Cah: vilken hemsk sak att säga! Hur kan man vara så okänslig? Din kollega har naturligtvis fullkomligt fel, men förstår att det gör ont i alla fall. Skickar en kram till dig.
Pablo: ja, jag har bytt namn, men det är samma Ninni :)
Vikingakvinnan: tack för infon! ... och grattis till att det gick bra för er till slut! Sådana historier värmer när man är mitt i kämpandet.
Hej tjejer
Vill bara titta in och fråga hur det går för er?
Pablo Honey: nej, vad tråkigt! Hoppas verkligen att din läkare kan hjälpa dig. Ska du tillbaka dit på återbesök? Låter som att du behöver ett besök till eftersom du inte känner att du kan lite på läkarens teori. Lycka till!
Här är det lite deppigt. Var hos gyn i går. Fick falska förhoppningar innan besöket om att hon skulle kunna ta lite prover på mig och se om det finns något man kan göra för att bättra på chanserna inför nästa ev. graviditet. Men när jag kom dit konstaterade hon bara att två mf är helt normalt och att jag kunde komma tillbaka till sommaren om jag inte blivit gravid då. Till sommaren har det gått ett år sedan min sista graviditet och jag känner sån panik för att tiden bara rinner iväg. Åldersnojan är fruktansvärd!
Vikingakvinna: tack för ditt tips!!!! Jag har faktiskt rört vid tanken själv, att kanske kan vanliga vc ta ett sådant prov. Jag tror inte jag har problem med sköldkörteln, men vem vet. Jag är rätt tunn, sover dåligt och är rätt "låg" (vilket såklart kan förklaras med pressen av att försöka få barn, men ändå värt att tänka på). Tack, återigen!
Pablo Honey: nej, jag vet att de har en gräns på tre mf, men det känns rätt hårt då åren går och stressen ökar. Undrar ibland om de verkligen kan vara så säkra på att det är en slump (att få två mf på raken) att man inte ens kan få ta några prov för att utesluta de vanligaste orsakerna... men, vi vet ju i alla fall nu att vi kan söka oss privat om jag inte står ut med att vänta mer. ...och mest av allt hoppas jag ju såklart att det ska gå vägen nästa gång. Tack för lyckoönskningarna!
Allmän fråga: intressant det ni skriver om vaginos.... Hur upptäcktes det? Hade ni några symptom på det?
Cah: märkte inte du av att du hade vaginos? Inga symptom? Vad bra att de upptäckte det på dig!
Hej allihopa. God fortsättning!
Cah: här har det varit en lugn och skön julhelg, vilket var precis vad jag behövde! Hur har din jul varit?
Hur är det med er andra?
Besviken: nu har inte läst allt du skrivit eller vad som hänt i tråden, men när jag skummade igenom så kände jag igen mig mycket i en sak du säger. Vi har också blivit gravida relativt lätt. Första gången tog det rätt lång tid, men andra gången blev jag gravid inom 6 månader och det är ju bra. Nu har det gått drygt 6 mån sedan sista ma och min gyn säger att jag nu måste vänta 6 mån till innan hon kan undersöka mig igen. Alltså inte tills det blir utredning, utan tills jag kan komma illbaka till min vanliga gyn. Det hon signalerar, tycker jag, är att det inte finns nåt at göra och det gör mig så frustrerad att jag håller på att bli galen ibland. Vi funderar på att betala för en utredning, för tiden rinner ju iväg (vi är ungefär lika gamla, du och jag).... Stressande är bara förnamnet.
Stor kram till dig och till alla andra kämpare i tråden!
Wehee: grattis!!!! Hoppas de 20 testerna kan hjälpa dig att tro att det är sant!