Jag tänker att det är lättare för andra i ens omgivning att heja på och att tycka att detta är helt rätt och så vidare... och de slipper ju slitas mellan glädje och sorg.
För all glädje du känner gör så klart att du även tänker på din pojke och känner sorg igen.
Jag hoppas att du kan hitta nån balans, som gör att du tillåter dig att vara ledsen och sakna honom samtidigt som du kan glädjas åt det nya. Jag tror defenitivt att vi är kapabla att älska många samtidigt! Du älskar ju redan två st barn, så varför skulle du inte älska ett tredje! Tillåt dig att vara glad när du är glad, men tillåt dig även att vara ledsen när du är ledsen!
Det är inte länge sedan han gick bort men allt brukar ske av en anledning, och kanske blev du gravid så snart för att du behövde det?
Jag vet inte hur din livsåskådning ser ut, själv är jag inte kristligt lagd, men jag är övertygad om att det finns nåt mer efter detta liv. Och varje dag ser jag tecken eller ser saker som inträffar av en anledning. Ibland förstår jag direkt varför en specifik sak händer, ibland tar det lång tid innan jag ser sambandet. Men för eller senare faller allt på plats. Hoppas du förstår min poäng?! Ju mer öppen jag är desto mer märker jag att saker omöjligt kan ske bara efter nån slags slump. Varför jag förlorade min son, har jag ännu ingen aning om, men jag hoppas att jag ska lära mig någoting bra av det.
Hittills har jag börjat värdesätta människor och relationer på ett helt annat sätt, jag och min man har tagit hand om varandra och kommit varandra ännu närmare. Jag tänker använda detta tragiska till att faktiskt göra bättre val i framtiden. Och lära mig att verkligen värdesätta det jag tycker är viktigt!
Jag hoppas att det inte låter för flummigt och rörigt, utan att du kan ha nån nytta av mina tankar och få lite hopp istället!
Många Kramar!
