Max-böckerna

Varför är det som förälder okej att säga: "Titta! Vovven!" åt ett litet barn, men inte att läsa samma sak för barnet i en bilderbok?

Moraliska pekpinnar behövs absolut inte, men jag gillar inte barn som slåss, eller vuxna heller för den delen. Om man ska ha med sånt i en barnbok så tycker jag att man får ta diskussionen om konsekvenser. Men det är ju ingert som hindrar mig från att göra det när jag läser Max-böckerna för min son. För det gör jag ju, han har fått dem i present och gillar dem.

Vi får se hur det blir med Pippi - jag älskar Pippi själv, men det är kanske mest av nostalgiska skäl. Annars är ju texten lite daterad... och hon kan ju var lite våldsam ibland

Min 2åring älsakr Max böckerna men jag vägrar att läsa de - jag hittar på en egen story istället som passar med bilderna
Blir galen på Max napp vovve ta Max napp... Håller på att bli galen när 7åringen läser högt för lillasyster och vill bara skicka ut boken genom fönstret

hmmn jo jag kan säga titta vovven - men alltid följt av fler ord. Vad fin den är, eller pratar om vilken färg den är, hur många ben den har osv. Nu är iof min dotter närmare två och har bra ordförståelse

Tja, när jag var barn var det nog roligare att läsa om barn som uppförde sig som barn, inte som vuxna ville att barn skulle vara

Ja, men själva poängen med böckerna är ju kontrasten mellan tvååringsreplikerna och bilderna. Böckerna hindrar ju inte heller att man pratar vidare om bilderna...

Kul att läsa alla kommentarer, språket i Max-böckerna har alltid varit under debatt - finns t.o.m. et utgåva där det finns en "översättning" i mindre stil längs ner - DET tyckte jag var skrattretande!

Jag tycker det är spännande att hon faktiskt försök skriva på "Max-språk" (alltså på det sätt Max pratar). Anna-Clara Tidholms böcker Lite sjuk, Hitta på m.fl. är också ett försök till text på enkelt sätt. Det skiljer sig dock mycket från Barbro Lindgrens sätt, Anna-Claras är mer "poetiskt" ( i alla fall i "Hitta på"), medans Barbros är mer kanthugget realistiskt (och som jag uppfattar som charmigt - men det är ju en smaksak).

Vad gäller språkutveckling så kan självklart inte en bok orsaka en dålig språkutveckling - det gör de vuxna som finns runt barnet. Två bra sätt att störa ett barns språkutveckling är att prata som Max till ett barn som själv ligger längre fram i sin språkutveckling eller överskölja sitt barn med massor med prat som barnet inte har en chans att ta till sig.
Ett bra sätt är att samspela kring böcker som både den vuxne och barnet gillar - titta på bilder och, kanske, läsa texten.

Enligt min lärare på lärarutbildningen som föreläste om bl a Maxböckerna så har man kunnat se i vetenskapliga undersökningar att Maxböcker INTE är skadligt för språkutvecklingen, däremot har man inte kunnat bevisa att det gynnar detsamma.

Jag läser Maxböckerna för min son för att gynna språkutvecklingen, läser man t ex Bjar och Libergs "Barn utvecklar sitt språk" så tar man upp teorier om varför man använder "babyspråk". Babyspråk (och kan jag tänka mig: stödtecken) används för att barnet ska kunna förmedla sig utan att begränsas lika mycket av munmotoriken som med de riktiga orden. Vovve är helt enkelt lättare för barnet att säga än hund.De kan då börja tala sidigare och använda språket mycket tidigare än om man måste lära sig de riktiga orden. Sedan måste man givetvis gå vidare sedan till riktiga ord när de blir äldre, inte tal om annat! Jag tycker att babyspråk har fått ett oförtjänt dåligt rykte ärligt talat.

Det är även en fin tanke med Maxböckerna, att det ska ligga närmare barnens språk så att det ligger närmare barnet och därmed lättare att göra till sitt eget. Det är då lättare för barnen att memorera och "läsa" böckerna när de är så enkla (=de får känna sig som läsare och får ett självförtroende, vilket är superviktigt enligt de specialpedagoger jag talat med).

Mamma till tre kottar skrev 2009-12-24 12:47:07 följande:

Ja det är faktiskt lustigt Tur att de kunde gå ifrån det efter ett tag. Men det väcker känslor, vi hade heta diskussioner på lärarutbildningen om man skulle läsa på barnversionen eller göra om det till vuxenord när man läste.

Jag tror att det beror på att det finns två typer av "babyspråk", dels det vi pratar om är och som Max-böckerna är skrivna på, som jag egentligen inte tycker är babyspråk utan "Max-språk", Lisa-Språk eller vad barnet nu heter. Dels har vi bebisspråket som många vuxna använder när de pratar med spädbarn, när man ändrar tonhöjd och "halledosingen, sicken gullegul" (skulle vara rätt kul med en bok skriven på DET sättet )