Napp?

Ethi skrev : "Tills han var 10 månader, kubformad och precis som du beskriver fortfarande med ett stort sugbehov. Då tog han napp och vi tyckte det var bra."
- Napp kan vara fantastiskt rogivande och tillfredsställa ett sugbehov som särskilt adopterade barn kanske inte fått förut eftersom barnen på barnhem ofta matas med mugg från mycket tidig ålder dvs de får inte "suga färdigt" .... Napp gör att barn med en viss oro på insidan kan komma till ro och slappna av ....

"Jag tycker fortfarande att det var rätt beslut, även om det ÄR svårt för dem att sluta sen."
- Nej då, om tiden är den rätta så slutar alla barn alldeles frivilligt med napp. Svårt blir det om föräldrarna bestämmer att det är dags att sluta och lurar barnen (som inte kan förstå vidden av det hela) att ge nappen till kattungarna på skansen eller till tomten!

"Han hade napp tills han var 3,5 år och vi i samförstånd bytte napparna mot värsta playmobilpiratskeppet."
- Och hade du väntat ngt år till så hade du sluppit investera i playmobil ... väldigt få skolbarn suger på napp frivilligt!

"Det var ändå väldigt jobbigt för honom att sluta, han visste varför och förstod det men han tyckte ju bara så mycket om sina nappar. Det kändes hemskt, men samtidigt vet jag fortfarande inte hur vi hade löst det annars... "
- Låtit det få ta sin tid tycker jag är det bästa .... vem är jag att bestämma när det är "färdignappat"? Hos oss har barnen slutat mellan 2 - 6 år, utan minsta tår eller muta! Men i samförstånd! Och ingen av dem som slutade sent har behövt tandställning. Förvisso "napphål" mellan käkarna men det har rättat till sig själv och resulterat i perfekta tandrader som tonåringar/vuxna!

"För det har kommit väldigt mycket mer gott ur napparna än de varit svårt att sluta med, tycker jag fortfarande."
Absolut - nappar är bara av godo!

Ethi skrev : "I vårt fall var det tandläkaren som sa ifrån, att vi bara måste sluta med napp snart eftersom hans bett blivit så öppet och det blir mindre troligt att det rätta till sig av sig självt i takt med att barnet blir äldre."
- Tandläkare uttalar sig sällan ur ett trygghets- och anknytningsperspektiv. De ser bara till tandraden och för mig (som har facit i hand) är det väldigt sekundärt!

"Fast då var han ju bara 3,5 år. Var den där gränsen går visste ju inte vi på förhand... Och då hade vi redan från ca 3 år bantad ned nappanvändandet till att bara vara när han skulle sova (och så runt att han fick lillebror så fick han ha den så mycket han ville), och det var absolut inga problem."
- Precis! Banta ner användandet är helt ok - det gjorde vi också! Men att sluta abrubt över dagen (natten) och med hjälp av något "lur" om kattungar eller tomten tycker jag närmast är ett övergrepp!

Vimsa2 skrev : "Hon hade inte lärt sig att somna utan vällingen och det var det som var boven hos oss."
- Fast vet du att det var just vällingen som var främsta behovet och inte behovet av att få suga på något? Prövade ni att introducera napp igen, eller gick ni direkt på vällingen.

Personligen är jag nämligen betydligt mer skeptisk till välling som tröstare än till napp .... sedan att det finns barn som äter nattmål upp till två års ålder är jag inte heller främmande för (det har jag också varit med om, men det har ingenting med välling som tröst att göra)