• Ethi

    Napp?

    Äldsta sonen var precis så! Han var så undernärd när vi fick honom att han tyckte att vanliga nappar var värdelösa eftersom det inte kom mat ifrån dem... Tills han var 10 månader, kubformad och precis som du beskriver fortfarande med ett stort sugbehov. Då tog han napp och vi tyckte det var bra. Jag tycker fortfarande att det var rätt beslut, även om det ÄR svårt för dem att sluta sen. Han hade napp tills han var 3,5 år och vi i samförstånd bytte napparna mot värsta playmobilpiratskeppet. Det var ändå väldigt jobbigt för honom att sluta, han visste varför och förstod det men han tyckte ju bara så mycket om sina nappar. Det kändes hemskt, men samtidigt vet jag fortfarande inte hur vi hade löst det annars... För det har kommit väldigt mycket mer gott ur napparna än de varit svårt att sluta med, tycker jag fortfarande.

  • Ethi

    en glad skrev 2009-12-19 04:16:05 följande:


    Och ingen av dem som slutade sent har behövt tandställning. Förvisso "napphål" mellan käkarna men det har rättat till sig själv och resulterat i perfekta tandrader som tonåringar/vuxna!
    Ja, det där är ju svårt att veta... Hade man haft facit i hand från början så hade beslutet varit lättare I vårt fall var det tandläkaren som sa ifrån, att vi bara måste sluta med napp snart eftersom hans bett blivit så öppet och det blir mindre troligt att det rätta till sig av sig självt i takt med att barnet blir äldre. Fast då var han ju bara 3,5 år. Var den där gränsen går visste ju inte vi på förhand... Och då hade vi redan från ca 3 år bantad ned nappanvändandet till att bara vara när han skulle sova (och så runt att han fick lillebror så fick han ha den så mycket han ville), och det var absolut inga problem. Det var lätt för honom och han var helt redo för det.

    Så vi pratade med sonen och lade fram förslaget att sluta helt med napp några gånger. Vänners barn fick en tuff bilracerbana och den idén gillade sonen, men ville inte ge upp nappanvändandet för det. Efter ett par månader hade han nog ändå vant sig vid tanken och hittade piratskeppet som han ville ha. Men det var ändå tufft för honom... Jättetufft, en stor sorg. Och nog hade jag hellre sett att han fick vänja sig av med det alldeles på eget initiativ och att det bara fått växa bort! Men vi vågade inte, med tanke på hans tänder... För tänk om han skulle behöva tandställning (och det är jobbigt, jag har själv haft det fast inte pga napp-/tumsugning utan taskiga gener ) i framtiden enbart för att vi inte vågat ta steget att sluta med napp. Men jag vet inte... Det blev mycket jobbigare för honom än vi hade trott i förväg, och hade vi vetat det så tror jag inte att vi hade slutat då när vi gjorde ändå. Han dricker i alla fall fortfarande välling ur nappflaska och DET kommer han helt få bestämma över!
  • Ethi

    en glad skrev 2009-12-19 12:57:29 följande:


    Men att sluta abrubt över dagen (natten) och med hjälp av något "lur" om kattungar eller tomten tycker jag närmast är ett övergrepp!
    Nå, oavsett om man ger bort napparna eller som vi lade napparna i en låda i sovrummet, så är väl ordet _övergrepp_ att ta i... Även om det står "närmast" framför. Men inte är det det smidigaste sättet att göra det på...
  • Ethi

    en glad, jag har funderat på det du skrivit och vi har faktiskt gjort en förändring här nu. Sonen har sen han slutade med napparna somnat snuttandes på vällingflaskan istället (helt hårda är vi inte ), som är lätt och begriplig att man tar undan när det är slut. Tydligt, men hur bra är _det_ för tänderna i längden kan man ju tänka... Dessutom saknar han själva napparna bara som sådana, det märks. Han kan sitta och bara lukta på lillebrors nappar och tycker att de luktar sååå gott.

    Så, trots att det är över ett år sen som han slutade med sina nappar, så frågade jag idag om han ville dricka vällingen innan tandborstningen istället och sen få en egen, vanlig napp att suga på när han ska somna. När han somnat tar vi bort den precis som vi tagit bort vällingflaskan och lägger i hans översta byrålåda och så får han igen den nästa kväll när det är dags att sova. Han blev jätteglad! Och det känns bra i själen att han fått tillbaka en riktig napp att suga på bara vid insomningen, som ju då faktiskt inte är dålig för tänderna varken att den formar dem (eftersom han har den så kort tid) eller lägger välling på dem

    Jaja, vi borde ha kommit på det själva, istället för att det finns ett mellansteg mellan ha-nappen-hela-natten och att sluta cold turkey, men ibland tänker man inte så långt...

Svar på tråden Napp?