Farmödrar Hallå!!

Tack för ditt svar.

Det är verkligen inte lätt att förklara allting i en tråd här.

Nej, sonhustruns familj är inte alls utsatt eller problematisk. Föräldrarna är två friska pensionärer med god ekonomi. Alla barnen har oproblematiska familjer. De har också barn, dvs barnbarn till min sons svärföräldrar. Som alla föredrar att fira helger etc med familjen. Allt är jättebra!!

Utom att dom har andra värderingar än jag, samt att jag inte är en del av familjen, utan en inbjuden "tyckasyndom". Känner mig sån i alla fall.
Jag har definitivt inte någon lägre social status, men jag är "lägre" pga att jag är ensam.

Dom kan inte förstå att någon skulle vilja ha det på ett annat sätt.

Dom är "många". Jag är "en". Dom är trevliga.
Men jag vill ha mitt eget sätt och mitt eget liv också.

Grejen gäller i botten att sonen ger efter och allt sker på hans frus villkor och enligt hennes intressen. Vet inte hur jag ska beskriva det; jag vill inte slukas upp av en annan familj. Jag har mitt sätt och mina värderingar.
Handlar om respekt.

Alltså; vilken respekt har en farmor rätt till?
Ska alltid kvinnans/tjejens rätt gälla?
Jag inser att mannen/min son i det här fallet ger efter för lätt,
men vad tycker ni tjejer; vågar ni klippa navelsträngen och uppmuntra till samma rätt åt er mans/killes vänner och familj som åt era egna??

Vi försöker fira vartannat år. I början ville svärmor att vi skulle vara där alla gånger, men jag vill fira med min familj också och vartannat år är en bra lösning om man inte kan samsas under samma tak tycker jag.

Det hade ju varit roligt om vi alla kunde samlas, men av vissa orsaker vill jag hålla våra familjer isär.

Nej, jag tycker inte att bara en ska bestämma hur det ska vara varje år.
Traditioner är olika beroende på familj, men det är ju sånt som kommer med. Man dör inte av lite annan input än den man själv är uppvuxen med.

Våran farmor vill aldrig fira med oss på jul, hon bestämmer alltid själv att fira jul med oss några dagar innan den riktiga julen. Jag har bjudit med henne till min familj på julafton och hon kom en gång men nästa år ville hon inte komma med. Hon vill aldrig sova här hemma när hon kommer och hälsar på, utan sover hemma hos sin dotter som inga barn har och kommer över och hälsar på en sväng om dagen. Mina barn har aldrig vart hemma hos henne och inte jag heller. Hon har aldrig bjudit in oss (hon bor rätt långt bort men ändå). Jag tycker om henne, hon är jättego... men känner som att hon aldrig kan slappna av runt mig. Önskar att det inte kändes så ansträngt.

Twistedsister;

det kan finnas många, många olika orsaker till att din svärmor gör så här.
Läste du om hur jag reagerade när jag firade jul med min sons svärfamilj? Det kan vara så svårt att känna sig utanför.

Vad säger din man/sambo?
Han har väl någon förklaring till varför ni umgås så distanserat med hans mamma?

Försök tala med henne. Jag tror att hon känner sig olycklig över att det är som det är. Du tycker ju om henne; försök få en bättre kontakt.
Tänk på att farmors hem och farmor själv kan vara en stor tillgång för dina/era barn.

Nu är jag inte farmor men....

Just för att det inte ska bli så ts har vi bestämt att alltid fira julen hos oss för då kan killens föräldrar,bror komma och min mamma,lille bror och lilla syster.
Sen kan man ju alltid åka över till varandra efter jul men då har man iallafall firat tillsammans med ALLA nära och kära på riktiga julafton.

Kanske du kan prata med din som om det,tycker hans fru borde tänka lite på honom med. Eller åtminstånde bjuda med dig hem till hennes föräldrar.

Julen är en tid att vara tillsammans på,vi har tom bjudit hem vänner som inte haft nån att fira med.

Hoppas nästa jul blir bättre.

God fortsättning till er alla

jag är svärdotter och mamma till två söner som jag vill lära sunda värderingar. jag har bjudit hem svärmor/farmor hit varje jul sedan jag och hennes son flyttade ihop, och det har fungerat väldigt bra. Oftast är min familj här också så det blir ett stort glatt gäng, men det är ju så jul ska vara - man ska samlas!

Menade inte att de skulle vara någon slags problemfamilj el. liknande, mera som att o m din svärdotter varit enda barnet så hade jag haft full förståelse för om hon inte velat överge dem till Jul.
Som du beskriver det borde det kunna gå att fira vartannat år om alla inblandade anstränger sig.
Har du talat om de känslor du beskriver med din son o. hans fru vi vid något(lämpligt) tillfälle tidigare?
O m inte, kanske det är så att de inte förstått.. Glad att läsa(i ett annat inl.) att det finns en son till o. att han verkar vara en bra sådan . Gott Nytt År förresten .

Men eller hur, det är därför jag tycker det är så tråkigt. Är hon som drar sig undan ju. Barnen har inte många släktingar på pappans sida, en faster och en farmor bara, och båda två håller sig undan så mycket de bara orkar. Farmor bor långt borta men faster bor bara ett par kilometer härifrån och har passat min son 1(!) gång på 7 år. Det har alltid vart så men nu känns det konstigt att ställa krav på att vi ska träffas då jag inte längre är tillsammans med barnens far och han pga missbruksproblem inte längre har någon kontakt med mig eller barnen. Men då känns det ju så mycket viktigare att barnen ska ha en bra relation till de andra släktingarna på faderns sida. Man måste ju få veta vart man kommer ifrån, tycker jag.

Jag uppfattade inte din trådstart som att du inte ventilerade dina egna problem och blir inte på något sätt provocerad av dina inlägg.
Jag blev bara förvånad då jag i trådstarten uppfattade att du sörjde att du inte fick fira jul med dina barnbarn och så kom det senare fram att det var julen hemma hos dig som du saknade.
Jag ställer mig också lite frågande till varför man inte pratar med sitt barn om det är något man är ledsen och bitter över eller hemskt gärna vill. Det hade jag velat att både mina egna föräldrar och mina svärföräldrar skulle göra.

Vår egen jul har jag redan beskrivit i tidigare inlägg och den fungerar alldeles utmärkt för alla parter.

Vi försöker göra allt så rättvist som möjligt när det gäller att stödja relation med barnbarn och mor/farföräldrar. Vi har tur eftersom vi alla bor i stan och därför kan träffas ofta men ganska korta stunder och vi har dessutom turen att trivas ihop.
Våra farföräldrar är hos oss varje fredag då sambon är hemma med barnen och får viss bygghjälp av sin far. Morföräldrarna har barnen varje onsdag eftermiddag.

Jag tar åt mig en del av äran för att sambons kontakt med sina föräldrar har djupnat sedan vi blev tillsammans. Sambon är betydligt "hårdare" med sina föräldrar än vad jag är men jag tar för givet att han skulle ha satt ner klacken om jag skulle börja bära mig orättvist åt gentemot hans föräldrar(!).