Farmödrar Hallå!!

Du verkar ha en jättebra inställning, att det är viktigt att ha kontakt med pappans familj även om han själv är "frånvarande".

Har du tänkt på att farmor kan vara djupt sorgsen och kanske skäms för sin son och att barnbarnen är lämnade?

Ja "Sar" det är verkligen underligt att jag inte pratar med min son om detta. Jag är annars en väldigt öppen person, för öppen tycker en del. Jag hade en allvarlig konflikt med sonhustrun för några år sedan och det känns som om det lett till någon slags hämning.

Verkligen roligt att höra om en tjej som aktivt försöker (och lyckas!) förbättra relationen med svärföräldrarna. Ni verkar ha det trevligt i er familj.

Det är väl rätt naturligt att man blir mer "försiktig" efter att ha haft en konflikt.

Men jag tror nog att det ändå är bättre att ventilera och försöka kommunicera om det är något som man känner "gnager" en. Varför inte prata med båda dina söner och berätta att du verkligen skulle önska dig en gemensam jul hemma med båda sönerna med familj hemma hos dig. Utan att ställa krav eller ultimatum, bara berätta vad hjärtat önskar.

Så får du se vart det leder till.

Lycka till!

Jag är en farmor, som har problem med att sonhustrun vill vara med sin familj för jämnan. Skulle tippa på att de är med sonhustruns föräldrar 95% och med oss farföräldrar 5% av tiden.

Då räknar jag med all den tid, som mormor är hemma hos dem och hjälper till. Min son reser mycket i jobbet och mormor bor då där så gott som alltid. Ibland är han borta en vecka i streck och mormor bor med dem. Hon sköter även mycket i deras hem, syr och sätter upp gardiner, ordnar och ställer.

De är många helger och lov med svärföräldrarna. Hyr stuga i fjällen, hyr stuga på sommaren osv. Barnen är också ofta hemma hos mormor och morfar på loven.

Vi (jag och farfar) tillfrågas om hjälp, endast om och när mormor har förhinder.

Det här har blivit ett stort problem för mig. Jag har pratat med min son flera gånger om det, men jag tycker inte jag når honom. Jag har även pratat mycket med min man (farfar) Han tycker också att de behandlar oss orättvist, men går hellre undan och accepterar situationen, än att riskera konflikter.

När jag säger till min son vad jag anser om det hela, tycker han att jag är löjlig som är  avunsjuk på hans svärmor. Själv känner jag mig inte avundsjuk, men orättvist  och felaktigt behandlad.

Det mycket jag skulle kunna skriva om detta. Våra nu vuxna barna har hållit ihop i snart 20 år, och det var så här även innan de fick barn.

I julas skulle de kommit onsdag förmiddag och kom på kvällen. Vi var klara för att ta emot dem på förmiddagen och julen var förberedd. Sonen hade haft önskemål om att koka knäck under onsdagen. Vi firade julafton på torsdagen och de åkte till svärföräldrarna, så att de kunde fira en julafton till med dem på kvällen. Det blev som vanligt.

De var med svärisarna förra julen, så i år skulle vi fira tillsammans.

Vill tillägga att de stannade hos min sons svärföräldrar t. o. m. i måndags.

Jag vet att hon är mycket ledsen över situationen. Hoppas verkligen att hon inte skäms, men det har väl även jag gjort i ganska många år. Att missbruk ska vara så tabu för oss anhöriga, det är inte jag som dricker ändå är det jag som står där och skäms..

Shoulder,
jag förstår dig helt och hållet, även om mina problem verkar betydligt mindre nu när du berättar om dina.
Så otroligt sorgligt att det blivit så.
Jag kan tänka mig att det är lite svårt för dig att känna dig hemma i sonens hem, som så mycket präglas av fruns mamma.

Som många skrivit här är det inte bara din svärdotter som är problemet, utan också din son som inte förstår och tar tillvara sina egna och sina föräldrars intressen och behov. Det är svårt att förstå att han så enkelt lämnar över allting åt frun och svärföräldrarna. Vill han inte att barnen ska ha en djup kontakt med er???

Du säger att du känner dig orättvist behandlad, och det är förstås så. Men du skulle också kunna bortse från sonens svärföräldrar när du talar med honom. Säg att du är ledsen för att ni har så lite kontakt och försök diskutera hur ni skulle kunna förbättra den, utan att nämna svärföräldrarna. Tror du att din svärdotter skulle kunna vara med i ett sådant samtal?

Även min äldste son har levt med sin fru i ca 20 år. Förhållandena har ändrat sig lite hit och dit, men jag märker aldrig att de anstränger sig för att hålla kontakten med mig. Under en period trängde jag mig på, med lyckat resultat. Jag kunde gå ned lite i arbetstid när de hade problem med barnomsorgen för ena barnet. Tog hand om henne en dag i veckan och hämtade de andra på dagis. Detta var väldigt lyckat, och det har inneburit att vi har en bra och djup kontakt. Men sen ändrades förhållandena, de flyttade tjugo mil bort och vi ses nu bara ca varannan månad. Fruns föräldrar bor i närheten av dem och jag försöker nu undvika att förstå hur mycket de umgås. Det är bara vid helgerna det känns att jag är nedprioriterad.

Min exman och ett par andra närstående män är oerhört måna om sina mammor. Några tjejer här i tråden har berättat om samma. Det är positivt, för annars verkar det vara vanligt att det är kvinnan som styr relationer och socialt liv i familjen.

Får jag även om jag inte är svärmor än komma med ett förslag som fungerade under min uppväxt?

Kan inte hela familjen umgås, både mor och farföräldrar, det gjorde min mormor och morfar och vi firade alla jul och midsommar och födelsedagar ihop, även efter att min mamma och pappa brutit upp och han gift om sig, så var vi alla samlade till storhelger och födelsedagar.

Jag och exet försökte några gånger men hans föräldar tackade alltid nej, och då fick de stå för sitt val och fira med grannen också, för vi hade ingen lust att åka runt för att fira jul utan firade hemma och bjöd familj på båda sidor och dom som ville kom o de som inte ville stannade hemma.

Jamen det fattar jag inte hur det skulle funka. Om jag bjöd alla morföräldrar och farföräldrar hem till mig, vem ska då fira jul hemma hos mina systrar med deras barn? Mor- och farföräldrarna vill ju fira med alla sina barnbarn och då blir det naturligt att man åker hem till någon av dem. Sen om man är hos tex morföräldrarna så kan man ju bjuda in farföräldrarna också, men de har ofta fler barnbarn de med på andra håll, ska de och deras föräldrar komma också då. Man kommer lätt upp i ett sällskap på över 100 människor och då måste man hyra lokal och det hela blir bara för stort. Då blir det nog ändå lättare att göra något slags vartannat år hos morföräldrarna och vartannat hos farföräldrarna.

Ja, M Hellin,
det finns många bra lösningar ...
som hindras av detta ... att folk har olika känslor och bindningar.

Nu är helgerna över för min del
har tillbringat dagen med gullig svärdotter och lillaminsta barnbarnet.
Mysigt och obesvärat. Så otroligt fint.

Alla de andra känslorna får jag begrava.

Det handlar inte bara om att umgås under samma tak. För min del beror trivseln också på vem som styr och bestämmer; vem är gäst i första kategorin, andra kategorin etc,   Vems seder är det som ska gälla?
(Min äldsta sons svärmor far runt och "presenterar" mig för barnbarnen. Berättar hur de är, deras senaste framsteg etc. Som om jag vore en gäst från långtlångtborta. Det sårar mig.)

Ja ni förstår ... tror jag.