Tråddödare forts....
Velour skrev 2010-02-11 23:41:25 följande:
Men, håller du med henne? Svikers...Då får jag väl gå och packa min lilla resväska och säga farväl till iallafall de som bryr sig lite om mig...
Inlägg från: I Blackrose I
|
-
Lova att ta med mig....please, please.
-
........Vet du hur det känns varje gång hon ligger inne för operation? Vet du hur det känns att stå utanför operationsrummet i flera timmar och inte veta om hon kommer klara sig eller inte? Att det finns en risk att hon inte kommer ut ur operationsrummet levande?Midka skrev 2010-02-11 23:39:18 följande:Nu är det som det är. Tror du att din mamma vill byta plats med dig?Acceptera, andas, acceptera, andas, acceptera, andas, acceptera, andas.... andas...
-
Nej, det har vi inte gjort direkt men hon brukar krama om mig ibland när hon ser hur jag lider varje gång jag tittar på henne.Velour skrev 2010-02-11 23:46:04 följande:Näe?? Brukar du och din mor prata om detta eller är det ett för känsligt ämne?
-
Han sa att han älskar mig som sin dotter och att han för alltid kommer ställa upp för mig. Bad om ursäkt att han hade skyllt allt på mig och att han skulle ha varit starkare och tagit hand om mamma och sitt äktenskap.Velour skrev 2010-02-11 23:52:27 följande:Vad fint av henne. Och din far bad dig om ursäkt eftersom han till slut insåg att det inte var ditt fel. Eller, du gjorde inget fel.
-
Nej, det var inget fel på barnet. Kanske en annan gång. Jag tror inte jag klarar av att gå igenom missfallet ikväll. Inte ikväll. :( Det enda jag kan säga att det varken var fel på barnet eller graviditetet.Mandi74 skrev 2010-02-11 23:48:54 följande:Först.. ett missfall sker bara om det finns en anledning, det är kroppens sätt att stöta bort något som det är fel på. Sen kan man drabbas av plötslig spädbarnsdöd även när barnet ligger i magen.Men kroppen stöter inte bort ett fullt friskt foster utan att det finns någon anledning till det.Sen.. din mamma gjorde ett val, hon valde att följa dig, stötta dig och hjälpa dig i det du gick igenom. Hon är och var även då en vuxen männsika som kan ta ansvar för sina egna handlingar. Inget du behöver göra åt henne..Och jag är helt säker på att om du behövde det så skulle din mamma göra samma sak om och om igen.. ett val HON hade gjort och som du, vad du än säger inte har någon skuld i!Du måste sluta tycka synd om dig själv, sluta älta det som varit och börja leva.Du har gjort extrema framsteg ikväll.. du har berättat saker som inte ens din man vet, du har fått prata om det, du har fått höra andras åsikter om det. Jag tycker att du i morron eller någon annan dag sätter dig och läser allt som skrivits ikväll igen, då kanske du kan se det på ett annat sätt än vad du kan idag.. idag är det sorgen som styr.
Jag fattar fortfarande inte att jag har blottat mig så som jag har gjort ikväll.........
Har aldrig hänt. Har aldrig hänt att jag pratat om detta. -
Och då har jag bara skrivit en liten del av allt.....Mandi74 skrev 2010-02-11 23:53:29 följande:Av någon anledning så saknar jag helt plötsligt ord, kanske har vi kommit så långt som vi kan idag. Tycker när du lägger dig ikväll att du ska börja se saker och ting ur lite andra synvinklar. Din mammas tex.. eller ur din, hur du hade tänkt om det varit du som varit din mamma.Tror du har fastnat i dina tankar och behöver hjälp att ändra ditt tankesätt. Inget kommer att ändra sig över en natt, men kan vi bara få dig att tänka på nya sätt, se nya vinklar så har vi kommit en bra bit på vägen.Sen vill jag att du ska veta, min inbox är alltid öppen.. behöver du prata så är det bara att höra av dig. Här eller i inboxen.
Jag vet att det kan tyckas att jag tycker synd om mig själv. Att jag är självisk som bara tänker på mig. Att jag borde tänka på mina söner och min man.
Jag är ärlig när jag säger att jag till förra året inte hade några som helst problem att bara ägna en dag åt detta. en dag per år grävde jag ner mig och fick ur mig allt.
När mammas hjärta börja säga ifrån ordentlig ibörjan av förra året och transplantation kom på tal. När jag såg hur hon tynade bort dag för dag. När alla runtomkring henne började ge mig skuldkänslor igen kom allting upp igen........ -
..............Sant, och jag har verkligen försökt. Verkligen..........Midka skrev 2010-02-12 00:04:28 följande:Nej. Jag har inte en susning om hur du känner det. Jag vet en del om skuld och att göra sitt bästa för att försöka förlåta det omöjliga. För mig handlar det om att andas, acceptera och andas igen. Det är som det är och det går inte att ändra historien. Det enda jag kan göra är att älska mig själv för den jag är, fast jag gjort det jag gjort och att ändå bli den bästa förebild för mitt barn. Om jag inte kan älska mig själv hur kan jag då förvänta mig att mitt barn ska klara av att älska sig självt? Jag vet också att jag aldrig skulle varit den jag är om inte det som hänt hade hänt. Jag har gjort det bästa jag kunnat utifrån det förstånd jag hade när det hände. Jag har aldrig gjort saker i uppsåt att skada någon. Jag är även införstådd med att jag antagligen aldrig blir helt hel men jag kommer dö försökandes. (Alltså, jag kommer inte ge upp att försöka bli hel menar jag. )
-
-
Och du kommer nu?Sedek skrev 2010-02-12 00:28:29 följande:Hej, godkväll och godnatt.Kikar bara in en snabbis, ska lägga mig omgående och jag riskerar alltid att bli sittande om man börjar prata om nått.
Gonatt & Sov gott -
Tack aziz.Velour skrev 2010-02-12 00:39:59 följande:Roses, jag hoppas att ni kan mötas i det här, du och din man. Ta hand om varandra nu! Kram på dig!
puss & Kram.
