Tråddödare forts....

Hej tjejer

Är hemma hos mamma ikväll, lilla syster ville gå ut med sin pojkvän så jag är här till imorgon bitti.

Tack tjejer för igår kväll.

Även om ni inte vet hela historian så var ni ändå till stort hjälp. När jag loggade ut och gick till maken så var han jätteorolig och ville veta om det hade hänt nåt allvarligt. Han hade fantiserat ihop att jag är gravid och beter mig som jag gör för att jag är rädd att han inte vill ha fler barn....Karln...Ibland har han för livlig fantasi. Han sa gång på gång " Men det gör inget om du är gravid så kan vi klara av det. Jag lovar att jag ska fixa hjälp till dig " Jag visste inte om jag ville slå honom eller vad jag ville göra med honom.
Till slut sa jag bestämt att han ska hålla tyst och bara lyssna. När jag började berätta vad som hade hänt och detaljerna han inte visste om ( Dock lät jag bli att berätta om missfall-historian. Han skulle aldrig hantera det. )
Jag berättade vilka som har gett mig skulden för mammas tillstånd och allt jag har känt från förra året. Han satt helt lamslagen och bara lyssnade. När jag var klar så frågade han bara " Är du klar? " När jag nickade så kramade han bara om mig och lät mig gråta som ett barn. Han sa ingenting när vi la oss heller. Imorse när jag skulle göra mig klar och gå så kom han ut till mig och sa att han ville följa med och se vart jag går så han följde mig till sjön och till min lilla Hallon-buske där Arezo har sin plats. Han var med mig hela dan....Det kändes faktisk skönt och ha honom med mig men samtidigt konstig att dela det med honom.

När han körde mig till mamma så hade jag redan inatt bestämt mig att säga nåt till mamma. Har velat säga det till henne i flera år men det har aldrig blivit av. När jag hade lagt henne så sa jag till henne att jag ville säga nåt till henne. Det jag alltid velat säga......Förlåt för allt............hon fick tårar i ögonen sen kramade hon mig......................

Hej tjejer :)

Jo, jag mår väl bättre än igår kan jag säga.

Har skrivit lite om vad som har hänt sen igår kväll i inlägget ovan.

* Ska ta ett bloss *

Tack.

Han frågade mig om jag ville berätta hur missfallet gick till men jag vet att han det skulle göra honom upprördså jag lät bli det biten.........Kan skriva här att det fanns en svartsjuk Ex-fru med i bilden som hatade mig som pesten.

Ja, jag är glad att han tog det som han gjorde. Trodde inte att han skulle ta det så bra som han gjorde.

Mamma fick knappt ifrån sig nånting...bara gav mig en kram med tårar i ögonen...Det räckte.

Midka?

Jag gjorde väl inte dig lessen?

Fiona. Tack, du vet varför.

Good. :)

Ja, kommer ihåg att lilla syster " hade cancer " när hon var 5 år gammal och skulle absolut ha sova hos mig för det botade henne.

Tack gumman, nu vet maken i alla fall en bit av det som har hänt. Resten kommer han nog aldrig få reda på.

Även om hans temperament knappt kan jämföras med min men att få reda på sanningen skulle få hans hämnd-känsla att väckas till hjälp och det hjälper ingen nu efter alla dessa år...

Ja, det får räcka.

Det är onödigt att väcka hans ilska för nåt som har hänt för så länge sen även om jag själv flera gånger har tänkt tanken på att hämnas men.....