Tråddödare forts....

jag med!

jag och en kollego kör klyschbingo när utbildningschefen kör sina uppstartstal på höst och vår och håller på att bryta ihop och väser "bingo!" till varann.ingen annan verkar fatta.

Senast var när jag lussnade på radio i bussen och de skämtade om något så jag bara började asgarva rakt ut. Jag har garvat vid en allvarlig presentation på företaget när VD:n pratade. Annars var ju den gången min mamma och jag var på konfirmationsgruppens föräldramöte en klassiker, fast där var det värst för min mamma. Vi bröt ihop så hon fick skicka ut mig, och senare bröt hon ihop mitt ute på gatan och skrattade tills hon grät på vägen hem från mötet. Vi är vana vid konstiga blickar.

jag lägger ner min röst.det kanske inte märks så mkt här, men jag mår ganska dåligt över min nästan ohållbara jobbsituation och den ljuspunkten jag såg för våren verkar fallera, så jag vill eller törs inte binda upp mig på ngt.

Du går ner till "kommentarer" och plitar ner nåt trevligt. ;) Den öppna spisen är underbar, hela lägenheten är faktiskt underbar. Två våningar och uteplats - i stan!!! :)  Kul att du kikade in i bloggen. KRAM www.mypregnancy.blogg.se - fråga så får du lösen! :o)

vi är minst 70 lärare så nej. tricket är att inte sitta längst fram. rektorn kanske har märkt det, men han skulle bara skratta.  utbildningschefen däremot verkar ta sig på alldeles för stort allvar...

Hoppas det inte var träffen hos Isso!!!!!!!!!!!!!!!!!!!Ljuspunkter är oerhört viktiga. Säg till om vi kan hjälpa på ngt sätt.Om vi är hos mig behöver folk inte binda sig till något. Det är bara att komma om det går.Jag tycker det vore bra om det går att samåka så mycket som möjligt. Vill inte att någon ska behöva stå utanför pga ekonomin. Kanske kan de som är mer bemedlade kunna lägga något till en pot som kan användas för dem som behöver.....

Nu har min man klippt mig, fick panik på mitt hår då det bara tovade sig. Såg sedan i spegel och såg ut som teskedsgumman!! Skrattade så jag grät.... Jag är inte rädd för att dö, jag är rädd för att inte våga leva mitt liv till fullo.

Det gick jättebra, sen en vacker dag fick jag en fruktansvärd smärta i ryggen. Jag föll ihop på golvet, oförmögen att lyfta en lem, benen helt bortdomnade - jag kved som ett skadeskjutet djur. Ringde sjukvårdsrådgivningen som genast kontaktade SOS som i sin tur skickade ambulans som hämtade upp mig (lyckligtvis utan blåljus). Diskbråck. Det tog mig nästan en månad innan jag kunde gå igen, i skrivande stund är jag mycket bättre - men nu stundar flytten till Spanien så jag får förmodligen fortsätta med körkortet där. Mina vänner, om ni aldrig har haft diskbråck så kan jag lova er att ni inte vill få det.  PISS OCH PEST OCH SENAPSGAS! Var rädda om era ryggar!!! Jag ber om ursäkt för uppsatsen. www.mypregnancy.blogg.se - fråga så får du lösen! :o)