Tråddödare forts....

Se, du distanserar dig från mig. Det går inte att vara förödmjukande då.

Jag hade en nybörjargrupp i karate (shotokan) förra året, och det som är svårast för nybörjarna är att gå emot motståndaren när de får slag och sparkar mot sig. Men grejen är att det är i praktiken omöjligt att försvara sig eller attackera när man håller distans. Distansen håller man för att kunna förutse sin motståndares nästa drag och för att kunna bli uppmärksam på dennes brister och svagheter. Men för att få något gjort måste man komma nära och glömma allt vad distans heter.

Lika dant med poker. Man håller en distans och lägger sig oftast, även med bra kort. Men för att kunna vinna måste man satsa hårt ibland.

Tror att Sun Tzu skrev liknande i 孙子兵法.

Så, på mig mer personligen!!!

Oj, jag menade inte just Maslows trappa, utan den humanistiska psykologin i större perspektiv, alltså att beteendeförändring härstammar från att man talar om för den som blockerar ens behov hur man uppfattar situationen och därigenom väcker empati. Så jag skulle nog inte kallat mig Maslowian utan snarare Rosenbergian. Det jag menar är alltså att jag ser helt klart att den metod du pratar om är effektiv och verkningsfull (och jag förstår hur du menar även när du skämtar en del), även om jag själv inte använder de metoderna när jag försöker påverka min omgivning. Min syn är att om man tydliggör vilka behov man har, vilkas tillgodoseende blockeras av motparten, så kommer motparten att känna empati eftersom den har liknande behov och kan relatera till situationen. Det väcker även den personens vilja att tala öppet om sina behov och då kan man utveckla relationen, vilket inte händer med B.F. där man snarare skapar en dominerande relation, vilket inte är konstigt med tanke på att det är just dominans som ställt till det från början. Människor går gärna väldigt långt för att vända på pannkakan när de upplever sig dominerade.

Och tänk på att självförtroende och förmåga att leva upp till andras förväntningar också är grundläggande behov.

Så, jag tror att behaviorismen kan skapa en snabbare och exaktare förändring, medan humanismen kan skapa mer långtgående effekter både på självkänslan och relationer, trots att det är ett mer långsiktigt arbete.

Så nu kommer boktips av Scratchy igen: Nonviolent Communication av Marshall B Rosenberg. En av de bästa böckerna jag läst.

Visst, säg bara till var...

Jag har bara väldigt låg budget denna månaden... äter vad som ätas kan...

Armbågen? Visst, vad som helst som funkar för dig baby...

Skulle jag ärligt talat ALDRIG ha kunnat gissa!!!

Vad är en trög "bitare"? Och varför citationstecken på bitare?

Ja, det kommer ju in mer och mer kognitiv beteendeterapi i behaviorismen, och det är nog positivt tror jag. Jag förstår vad du menar, absolut.

Man kan också se det så här att om man har kronisk huvudvärk på grund av stress så kan huvudvärkstabletter hjälpa bra. Men huvudvärken stannar, bara att man inte känner av den. Om man jobbar för att förändra sin situation till att bli mindre stressande så kommer man inte att behöva tabletterna.

Likadant så kan det vara så att om man inte är nöjd med sin partners beteende så kan man genom Skinners metoder få en föeändring på dennes beteenden, men förmodligen så uppstod ju partnerns beteende ur någonting, till exempel en ångest eller brist på grundläggande behov. Och kommer man inte åt dem så kommer man förmodligen inte att komma tillrätta med problemet i det långa loppet. NLP jobbar ju med detta genom att analysera presumtiva omvärldsförändringar innan man sätter igång arbetet. Inom KTB saknas detta fortfarande; man hittar inte orsaken till udda fobier eller irrelevant ångest utan slätar bara över den.

Vet inte hur Skinner ställer sig till det, men det skulle vara intressant om du kan ge en tanke på det.

Bra tidsfördriv liksom...

Korrelation är att två fenomen uppträder i förhållande till varandra; kausalitet är att det ena fenomenet orsakar det andra.

Till exempel så finns det en korrelation mellan mycket brott och många fängelser. Alltså finns det en korrelation mellan mängden brottslighet och mängden fängelser. Däremot har man inte lyckats se vilket som orsakar vad. Är det så att man på grund av brottsligheten får fler fängelser eller är det så att om man lättvindigt sätter folk i fängelse så när man brottsligheten? Det vet man inte och därför har man inte lyckats fastställa någon kausalitet.

Lika dant så har skolor med uppgivna lärare sämre elever. Alltså en korrelation. Men var det de dåliga eleverna som gjorde att lärarna gav upp, eller var det att lärarna var uppgivna som gjorde att eleverna inte utvecklades? När man kommit fram till det så har man en kausalitet.

Korrelationer är alltid lättare att forska fram än kausaliteter.

Scratchys boktips: Freakonomics av någon författare som heter typ Stephen eller nåt... Lewis kanske...