Tråddödare forts....

Erfarenhet baby.. erfarenhet.

Har man varit med på fl ett tag så lär man sig ett och annat.

Åhh.......vet inte vad jag ska säga.

För att va helt ärlig så trodde jag aldrig att du av alla här inne skulle ställa upp och skriva såna inlägg till mig så jag kommer nog va dig tacksam en tid framöver.

Just det här inlägget fick mig att tänka lite i nutid..............

Du har ingen aning hur det känns att få hela sin värld förstörd över en dag.

Att när du känner dig som mest lycklig, när du känner dig som mest älskad så tas allting ifrån dig.

OCH det värsta av allt att det inte är ditt eget fel att det blir som det blir.

Jag älskar mina söner otroligt mycket, jag älskar min man av hela mitt hjärta men jag kan inte sluta tänka att jag kunde ha haft en 12-åring dotter...:( Självisk av mig?!

* Ska ta ett bloss kommer snart *

Det kanske är det som behövs, någon som sätter press , får henna att inse fakta se sanningen i vitögat. Det kan låter elakt men ibland kan man behöva någon som ruskar om en lite brutalt för att man ska kunna ändra sina tankar.

Ja, jag är ju invandrare...alltså är jag invandrat från ett annat land som räknas som mitt hemland. Spelar ingen roll att hem för mig just är Sverige. Om jag gnäller det minsta över nåt så måste jag packa omedelbart och dra "hem".

Jag hade faktiskt planer på att dra till USA efter studierna. Ja, inte omedelbart, men jag tänkte ha något i bagaget först. Men sen insåg jag att USA är varken lätt ta sig in i eller bosätta sig i. Särskilt bosätta sig i.

Men först hade jag såklart tänkt betala lite skatt här i Sverige, som tack för att jag fick studielån - som jag kommer att betala ända tills jag blir pensionär (eller dör innan jag blir pensionär)

Hon har blockerat mig från sin sida så jag kan varken skriva i hennes GB eller inboxa. Men det hade jag inte tänkt göra heller

Vad skrev du?

(Fint nr!!)

Jag tror att man kan säga i princip vad som helst till en människa bara man menar väl och då blir det inte elakt. Omgivningen kanske ser det så men oftast inte den man pratar till.

Nej, nej..han är andra generationens invandrare. Glöm aldrig det! Alltså är han hur blattig som helst! Så han får snällt följa med mig

Grattis till numret.

Ja, det är bästa sättet faktiskt. Men det är inte alla jag "vågar" göra det på. Skönt att du gör det Det verkar ge bra resultat!

Det är nog fler än du anar som kan relatera till en sådan förlust. Inte exakt på ditt sätt men tillräckligt nära för att verkligen förstå.

Det är inte själviskt. Det är naturligt.
Det skulle kunna varit så men nu är det inte det. Acceptera. Oavsett om du accepterar eller inte är det fakta att det inte är som det skulle kunna varit.
Det är inte själviskt. Det är naturligt.

Jag har mer aning än vad du tror..

Du ska få ett litet axplock om vad jag har varit med om, för att inse att jag vet hur det känns att må riktigt jälva dåligt och jag vet hur det är att leva med något på sitt samvete som man bara önskar att man kunde göra ogjort.

Jag levde i 4 år, med en man som min äldsta dotter var livrädd för. När han kom hem så gömde sig på sitt rum och där satt hon tills han somnade eller gick igen.

Jag såg på hur min mellersta dotters pappa gav henne en örfil så hon flög i golvet, när det enda hon ville var att få en kram för hon hade inte träffat sin pappa på en vecka.

Jag har suttit ut, med två småbarn i bara pjamas/nattlinne, flera nätter mitt i vintern. Hade vi tur så kastade han ut madrass och täcken till oss, hade vi otur så gjorde han inte det. Så där satt jag.. med två blåfrusna lessna barn och vågade inte gå hem till någon för jag var rädd att dom skull döma mig.
Jag vet inte om du kan förstå, men du kan säkert tänka dig hur det, när jag väl lämnade honom, påverkade mitt sett att se på mig själv. Jag hatade mig själv för att jag så länge för att jag lät barnen vara med om allt det fick vara med om.

Men tillslut, så förlät jag mig själv.. jag såg istället allt bra jag gjort efter det. Det var skitsvårt, men det gick.

Så kom aldrig och säg till mig att det inte går.. för allt går om man bara vill det tillräckligt mycket!