Tråddödare forts....

Jag var slav under den sajten förut Har typ glömt bort alla roliga sajter nuförtiden.

Scratchy,

vart tog du vägen??

Ha! Brukar nog vara så. Jag var på Busfabriken (en sorts lekland) med en vän och hennes lille kille. Så skulle hennes son åka nerför en jättelång och brant rutchkana helt själv. Väl mot slutet av rutchkanan, föll han baklänges och slog i bakhuvudet så jävla hårt så det ekade.

Han bara stod där och blev kritvit, medan min vän behöll sansen. Jag tror att själva föräldern automatiskt reagerar så eftersom det är föräldern som måste ta hand om det inträffade. Vi som inte är föräldrar till barnet som råkar illa ut kan släppa loss på känslorna lite mer.

*JAG bara stod där och blev kritvit!!

Men Scratch?! Vad gör du?

En drink? Ett kaffe?

Ich kann nicht Deutch Sprechen.  Fuuult språk!

Varför skrev jag sprechen med stort S.

Så Scratch, hur många språkfel hade jag i den lilla tyska meningen?

Jag förstår inte anledningen till nr.1.

Jag kan nästan ingen tyska Läste lite tyska i sjuan till nian och fick 4+ (det var sifferbetyg på den tiden), men jag har glömt bort 99% av allt jag lärde mig.

Det där med att "du kan ju tyska", råkade min far ut en gång när vi var på väg till Holland och stannade lite i Tyskland. På en rastplats kom det en man som ville sälja några knivar till oss. Så stod han där och babblade på som fan på tyska och min far bara stod där och tittad på honom. När mannen blev tyst och väntade sig nåt svar från min far, sa min far: "Ich kann nicht Deutsch". Då skrattade mannen och sa (vilket jag förstod): "Om du inte kan tyska, varför pratar du tyska då?" Jag förklarade det för min far, som kände en stigande frustration över att han inte kunde få mannen att fatta att han inte kunde tyska. "Nähä", sa min far till slut, ryckte på axlarna och fortsatte att låtsas som att han lyssnade på knivförsäljaren, som i sin tur fortsatte att babbla på.

Alltså, allt det där om etnicitet och sånt skit!! Det får mig att undra..

Ser du mig som svensk? Jag ser mig inte som svensk, inte som iranier heller...utan jag bara känner mig som en individ. Visst att jag hyser en sorts vördnad för Iran samtidigt som jag tycker om Sverige. Men jag undrar, hur känner man när man känner sig svensk?

Jag har tagit till mig mycket av den svenska kulturen, men låångt ifrån allting. Samma sak med den iranska kulturen. Det känns gött att kunna blanda lite och inte behöva följa allt som ingår i respektiva kultur.