Tråddödare forts....

1. Autsimdelen gör att han snöar in på vissa saker. Ett visst spel, vissa kläder, kan inte gå in i vissa rum osv.
2. Han tar in för mycket information och kan inte sålla bort "oviktig" information. Det gör att han måste ha koll på allt i sin omgivning och det går inte när han går in i en affär. Då blir han "kokt" i huvudet och systemet blir överhättat och han kan inte varva ner.
3. Han kan inte förstå hur andra tänker och känner sig. Det gör i förlängningen att han inte heller förstår varför han känner som han känner och det skapar mycket skam och skuld och hans självkänsla blir botten.

I vardagen: Vi kan oftast inte åka hem till kompisar för lilleman tycker det blir för jobbigt och då börjar han springa eller röra sig väldigt mycket. I värsta fall skriker han som besatt innan vi kommer dit, kanske lugnar sig när vi är där men efter max två timmar tar han på sig och går ut. Då ska han hem och om vi vet att han inte gör det på djävulsskap utan för att han inte kan något annat. Han är för trött.
Vi ska åka tåg imorgon. I ca 30 minuter är han lugn men sen måste han röra sig så vi kommer gå genom alla vagnar fram och tillbaka. Det är ok för mig i ca 1 timme men när det gått tre och vi fortfarande går fram och tillbaka är jag fett less på det.
Han vill inte/kan inte gå på teater, bio, stora folksamlingar osv osv.

Han började med lite gymanstik med inriktning på bollar men det var för rörigt och för många barn så han slutade efter tre gånger. Han väljer det inte utan det går inte.

Svårt att baskriva för nästan alla saker enskilt kan varje barn "få för sig" men för vår pojk blir det som att gå på en gata och plötsligt gå rakt in i en glasvägg. Han väjer och fortsätter och det går bra en stund men sen kommer en ny glasvägg som han går rakt in i. Det är svårt att gå på gator med osynliga glasväggar.... så han gör sitt bästa för att inte gå in i dem och det är inte alltid vi förstår varför. Han är för liten för att sätta ord på det än.

Det blev ett långt inlägg detta...

Mmmm.. dumma han.

Då blir det till att träna nu eller erkänna att du lär dig själv samtidigt som du lär honom.

Fast iofs var det lite mitt fel tror jag. Han sa att han ville lära sig och då sa jag att det är svårt att lära sig persiska rätter utifrån recept. Då tyckte han att jamen vad bra, då kan du komma hem till oss (han bor med min killkompis) och lära mig istället. Jag bara: eeeeh....okej då gör vi så...

Jag har själv väldigt lätt för att göra det. Om t ex min kompis ogillar någon faller jag ofta in i samma uppfattning. Får riktigt kämpa med mig själv för att skaffa mig en egen uppfattning om människor ibland. Till min fördel kan jag säga att jag åtminstone är medveten om det...

Gonatt!

Jag kommer nog titta in lite då och då under helgen....

Kram!!

Ojdå! Men jag tyckte att du skrev att psykologerna tyckte att han var frisk...

ehm,  vem är det du ska laga mat med? vad har jag missat??

Åh herregud, hur lät det egentligen? Nu säger jag inte att han är sjuk, men jag uppfattade ditt inlägg förut som att psykologerna inte tyckte att han hade någon diagnos. Äh, förstår du hur jag menar?

Ja, precis

gonattkram!