Tråddödare forts....

what?!

Ursäkta men hur kan det vara oprovocerat i en sådan tråd?

Heheh...man skulle ha varit där och bevittnat ett sådant fenomen

Ja, jag har (tyvärr) sett henne i andra trådar där hon försöker uppfostra andra människor. Det tragiska med henne är att hon är så enormt tom inuti. Enligt den info jag har om henne, lever hon efter en sorts barnuppfostransbok. Hon är lika fanatisk när det gäller den boken/författaren som en terrorist är fanatisk när det gäller dennes tro/ideologi.

Det kan jag tänka mig att hon gjorde. Är det någon det är synd om, så måste det ju vara hennes egna barn som säkerligen inte kommer att få uppleva världen med sina egna ögon, utan det mamma tillåter dem att uppleva (vilket inte verkar bli mycket).

Nähäpp, nu är det plattången som gäller

Scratchys nyår kapitel 2:

På stationen
Så jag kom till stationen. Det var många taxibilar utanför men det fanns några parkeringsplatser precis utanför stationen. Pappa parkerade på en av dessa 15-minutersparkeringar.

Eftersom jag inte fått bussbiljetten till mobilen utan bara hade ett bokningsnummer så föjlde pappa med för att se att jag verkligen kom med bussen som jag skulle. Så vi gick igenom stationen och in i terminalbyggnaden. Det visade sig att bussen skulle gå från gate 21, vilket var ganska långt borta. Så vi gick och gick och vi kom fram. Bussen hade inte kommit än, och det var nästan 20 minuter till avgång.

Jag kom på att jag kanske borde ha något att dricka till de mackor jag förberätt och hade i innerfickan på jackan. Jag funderade på om Pressbyrån på stationen var öppen och jag frågade pappa. Han visste inte heller om det kunde tänkas vara öppet men vi kom fram till att eftersom vi båda har friska ben,  så varför inte gå dit. Pressbyrån på stationen i Jönköping ligger precis där vi gick in så vi fick gå igenom hela stationen igen. Det var öppet. Puh! Vilken tur!

Jag valde mellan en fanta och en coca-cola. Det blev en coca-cola. Den kostade nitton kronor så jag gav tjugo till den tjocka kvinnan som jobbade där och fick en krona tillbaka av henne.

Sedan gick vi tillbaka till gate 21 och då hade bussen kommit. Jag önskade pappa gott nytt år och gav honom en kram. Sedan gick jag ut genom dörrarna och pratade med chauffören. Det gick bra att gå ombord med bara bokningsnumret. Personnumret hade också gått bra.

Fortsättning följer i nästa kapitel: På bussen

fan, scary!