Tråddödare forts....
Now Scratchy is in da kitchen!
Inlägg från: Scratchy
|
-
-
Inget... jag är så himla stressad och förvirrad att jag bara gick in i köket och tände lampan, tänkte "oj, är jag i köket, vad gör jag här" släckte lampan och gick ut igen.Velour skrev 2010-01-06 23:54:26 följande:Vad blir det för gott den här gången?
Typiska utbränningssymptom... -
Det hade jag behövt!Velour skrev 2010-01-07 00:13:05 följande:Vore jag där skulle jag ge dig en fet smäll rakt i ansiktet på dig så du kom till sans igen!
-
Men jag skulle inte ha tagit en macka... jag kan typ inte äta idag...
-
Nope, keine aptit!Velour skrev 2010-01-07 00:22:21 följande:Ingen aptit?
-
Jagbyttenick skrev 2010-01-07 00:23:34 följande:www.tjuvlyssnat.se/stockholm/avart-3d Dagens ungdom alltså...
-
3 fel.Velour skrev 2010-01-07 00:45:17 följande:Varför skrev jag sprechen med stort S.Så Scratch, hur många språkfel hade jag i den lilla tyska meningen?
1. Man ska inte uttrycka sig på tyska.
2. Som du själv skrev - sprechen ska vara med litet s.
3. Det stavas Deutsch.
Sen är det ju ett fel att du ljög. Du kan ju uppenbarligen tyska... -
Velour skrev 2010-01-07 01:07:10 följande:Jag förstår inte anledningen till nr.1.Jag kan nästan ingen tyska Läste lite tyska i sjuan till nian och fick 4+ (det var sifferbetyg på den tiden), men jag har glömt bort 99% av allt jag lärde mig.Det där med att "du kan ju tyska", råkade min far ut en gång när vi var på väg till Holland och stannade lite i Tyskland. På en rastplats kom det en man som ville sälja några knivar till oss. Så stod han där och babblade på som fan på tyska och min far bara stod där och tittad på honom. När mannen blev tyst och väntade sig nåt svar från min far, sa min far: "Ich kann nicht Deutsch". Då skrattade mannen och sa (vilket jag förstod): "Om du inte kan tyska, varför pratar du tyska då?" Jag förklarade det för min far, som kände en stigande frustration över att han inte kunde få mannen att fatta att han inte kunde tyska. "Nähä", sa min far till slut, ryckte på axlarna och fortsatte att låtsas som att han lyssnade på knivförsäljaren, som i sin tur fortsatte att babbla på.
-
Oj, va speciell du måste känna dig...Velour skrev 2010-01-07 01:16:09 följande:Alltså, allt det där om etnicitet och sånt skit!! Det får mig att undra..Ser du mig som svensk? Jag ser mig inte som svensk, inte som iranier heller...utan jag bara känner mig som en individ. Visst att jag hyser en sorts vördnad för Iran samtidigt som jag tycker om Sverige. Men jag undrar, hur känner man när man känner sig svensk? Jag har tagit till mig mycket av den svenska kulturen, men låångt ifrån allting. Samma sak med den iranska kulturen. Det känns gött att kunna blanda lite och inte behöva följa allt som ingår i respektiva kultur.
-
Men vad vill du vara? Du kallade dig själv iranier flera gånger när vi träffades, men när jag kallade dig iranier sa du att du inte var det.Velour skrev 2010-01-07 01:21:43 följande:Men sluta vara sarkastisk...Flera personer har tidigare sagt att de ser på mig som vilken svensk som helst. Men eeehh...nej! Har fått frågan:-Hur länge har du bott i Sverige?Jag: - xx år.-Men då är du praktiskt taget svensk.Jag kände en viss ilska över det. Vadå praktiskt taget svensk? Nu låter det som att jag ser ner på svenskhet, men nej. Jag är inte svensk och kommer inte bli det heller, förutom att jag har tagit till mig mycket av den svenska kulturen. Jag är etnisk iranier som knappt bryr sig om det mesta i persisk kultur.