Tråddödare forts....

Börjar tröttna på Roses armbåge. Eller var det bröstet hon ville bli biten i? Jaha, armbågen är fastare i konsistensen i alla fall...

Har funderat på detta en stund, en grej jag kommer på är en sak jag hörde berättas för mig om just vikten av hur viktigt det är för mig. Hur viktigt det är för mig att bli av med min fobi, att ändra på ett visst beteende. Viktigheten, angelägenheten, tyngden av den, är avgörande för om tillrättakommandet skall gå fort och vara långsiktigt. På engelska säger man att man måste skapa leverage, vet inget bra ord förutom hävstångseffekt men det låter så töntigt på svenska.Det har utförts en del experiment på apor i gode Skinners ära, ett exempel är detta:De tog en apa och hans finger, band fast fingret i en "grej" som gjorde att det böjdes fram och tillbaka många många gånger. Minns inte exakt med det var tusentals. När man gör det, skapas en koppling i hjärnan att fingret ska böjas. Och vad händer när maskinen plockas bort? Jo apan böjer sitt finger fram och tillbaka automatiskt, hela tiden. En invand effekt av yttre påverkan.Samma som ovan men med hävstångseffekt:Samtidigt som man böjer fingret så stimulerar man belöningscentret i hjärnan. Apan har alltså nu fått elektroder i sig för stimulans av belöningscentret och effekten blir den att det räcker med 20-30 böjningar för att få fingret att gå automatiskt.Leverage, hävstångseffekt, betyder alltså väldigt mycket för hur snabbt man uppnår resultat.Ännu ett exempel:En man är på sin fars begravning, han är riktigt bedrövad. Människor kommer fram och av någon anledning klappar alla honom på högra axeln och säger - det ordnar sig, du kommer ta dig igenom detta.Det går en tid, ett halvår kanske. En vän kommer fram och klappar mannen på högra axeln exakt på samma sätt som på begravningen och han blir omedelbart bedrövad och börjar känna sig konstig - utan att ha en aning om vad som hänt. Samma effekt som med apan, en kort men känsloladdad händelse "programmerade" honom till att utlösa depressionskänslor på högra axeln.Om man då blandar Skinner med NLP så får du ett effektivt verktyg att, ännu ett engelskt ord, "condition your self" att bli fri från ett visst beteende. Vill inte säga programmera dig själv för det är för kortsiktigt. Man försätter sig själv eller sitt objekt med enkla tillvägagångssätt att vara redo för förändring.Självklart behöver eller ska man inte bortse från Maslows behov, det är precis som du säger grundläggande behov som om de inte tillgodoses skapar problem.

Självklart behöver man inte gå i terapi för alla motgångar. Det bästa är alltid om man kan hantera det själv, på sitt eget sätt. Det är väl det som många inte klarar av, de klarar inte att hantera det så fint som du gör. Du har hittat ett sätt som gör att du får ro i din själ, det är jättebra.På ett sätt associerar du också, området, husen, tankarna, känslorna, minnena. Och så associerar du det på ett sätt att du genom att minnas och acceptera, kan gå vidare. Utan att behöva glömma, för du har alla minnena där, vid sjön, vid området, i dina tankar som du tillåter dig att tänka där.

Känner för dig, kan inte sätta mig in i hur det är att ha förlorat ett barn men jag har nära o kära som gjort det och de har väldigt svårt att hantera det. Det ÄR nog en ovanligt svår sak att hantera.De skriver att du ser det som att du offrar dagen, när jag läser ser det inte ut som att du offrar den. Det ser ut som att du har den dagen som en del i en läkeprocess, att du blir än mer tacksam för dina barn och din man och det liv du har.Du behöver inte skriva mer om det är jobbigt för dig, hoppas jag inte förstörde din kväll nu när jag kommenterade det du skrev...

Kram på dig gumman!

På konsistensen av dina bröst eller på att bita i din armbåge?