Jag hatar pojkvännens present

Kanske i första hand att hon tog en stor summa pengar och köpte något du tyckte var värdelöst och inte alls "du". Men du kanske är jättefin och växer i peruk - bara du klarar av att fria dig från konventioner om gubbighet. Du vet släppa fram det vilda inom dig och släppa ner (lös)håret;).

Vaddå över åren? Jag sa ju att det var en kollektion. Vinter, vår, sommar och höstperukerna beställer och betalar man för vid ett tillfälle sedan sedan levereras de vid rätt årstid. Eller tänkte du diktera villkoren för presenter till dig?

Förutom när du öser ur dig negativt till kvinnor som inte tycker om att få en stjärna uppkallad efter sig i en bok. Jo, du klev verkligen in här med med en positiv anda när du ondgjorde dig över kvinnor.

Att du kanske någon gång kan få något som är såpass värdelöst att det besvärar dig och att det är OK att känna sig besviken. Det viktiga är inte att aldrig bli besviken. Det viktiga är hur man väljer att framföra det till givaren.

Nej, men DU kanske påverkar andras liv om än temporärt. De du skriver om. De som fått stjärnor uppkallade efter sig och tycker det är värdelöst som får höra att de ska reagera annorlunda. Och din reaktion. Du som inte ens kan tygla din vrede bara av att se en tråd om saker som inte påverkar dig direkt.

Det beror på vad du lägger in i ordet besviken. Inte glad till exempel. Nej, jag tror att alla reagerar utan någon större glädje när man får en kass present.

Men om du nu är så "god" att du mottar alla kassa presenter utan knussel varför går du då ur din väg för att kritisera någon som de facto är besviken. Någon som satte stora förhoppningar på en present som skulle kännas "rätt" när älsklingen är på andra sidan Atlanten. Alla ingredienser blir ju så mycket mer betydelsefulla vid ett distansförhållande. För att stilla det där som inte riktigt var så starkt som vredesmod?

Ja, jag är iaf inte arg och elak mot folk här utan låter dem känna sig besvikna om de är det.

Orimliga och meningslösa problem och konflikter för DIG kanske. Och du sätter upp dig som det allmäna rättesnöret. Jo, du låter precis lika empatiskt hemma som här.

Dessutom, här finns ingen konflikt. Man kan känna sig besviken över en present utan att det medför en konflikt mellan givare och mottagare. Du ser i syne. Ett negativt svart syne dessutom.

Tråkigt att du har så negativa erfarenheter från din omgivning. Det är verkligen tråkigt när människor slåss för inte att tala om krigar, men jag tror du kanske blandar in ditt liv lite för mycket i den här presentfrågan och drar lite för stora växlar på hur detta liknar det du varit med om. Det är dessutom stor skillnad på att KÄNNA besvikelse och att UTTRYCKA besvikelse genom att "kriga". För en del räcker det att berättta för någon och känna sig bekräftad i sina känslor så går det lättare att hantera känslan, ja man kanske rent av får så mycket distans till den att den går över och man kan skratta åt hur man kände tidigare. The power of sharing:)

Ja, ett sort facit var en adekvat jämförelse. Gut feeling. Den jag går på när jag frågar mig om jag älskar någon t ex. Klart aggression, svatsjuka och besvikelse är känslor man ibland bör jobba på men ibland är de funktionella och man bör hörsamma dem. Till exempel när någon försöker döda en, man blir bedragen eller...när man får en kass present. Bättre att erkänna det för sig själv och givaren så att man kommer varandra lite närmare i hur man fungerar. Det kanske rent av visar sig att givaren också tyckte den var kass, men hade hört med någon om "vad tjejer gillar" och att skratta åt det gemensamt kan bli ett kärt minne av de tidiga dagarna längre fram i förhållandet.