nika

Äldre 23 Dec 11:02

400 svar

Jag hatar pojkvännens present

FlamingRed skrev 2009-12-23 10:42:30 följande:

Jag anser att kan man inte hantera en gåva, som getts i välvilja, utan att känna besvikelse, då har man en känsla i kroppen man har anledning att se över, ty den leder inte till något gott.Precis på samma sätt så som känslor som svartsjuka och aggressivitet sällan leder till något gott i detta samhälle.Jag förstår mycket väl varför aggression, svartsjuka och besvikelse över "värdelösa pappersbitar" uppstår. Men det förändrar inte det faktum att dessa känslor sällan leder till att någon mår bättre, och oftast är det bäraren av sådana känslor som mår sämst.Det är synd, och jag blir mycket ledsen, när så många här verkligen kämpar för att _få_ vara besviken, eller noggrant granska anledningen till att vara besviken. Till den milda grad att det nästan verkar som folk vill bli besvikna (nej, ni behöver inte hoppa på mig här, ingen vill vara besviken).Varför är min vilja att minska och jobba mot besvikelse så störande för er alla?Det kan inte vara en dålig egenskap att se det goda i människors handlingar, och dessutom ha lite mod att sträva efter att se det goda i människor handlingar.

Jag anser att kan man inte hantera en gåva, som getts i välvilja, leder till besvikelse, då har man en känsla i kroppen man har anledning att se över, ty den leder inte till något gott och visar på ett överjagsproblem. Precis på samma sätt som att alltid förtrycka känslor sällan leder till något gott i detta samhälle . Jag förstår mycket väl varför aggression, svartsjuka och besvikelse över "värdelösa pappersbitar" uppstår. Men det förändrar inte det faktum att förtrycka dessa känslor sällan leder till att någon mår bättre, och oftast är det bäraren av sådana känslor som mår sämst av att göra det. Det är synd, och jag blir mycket ledsen, när du verkligen kämpar för att inte tillåta andra att få vara besvikna, eller noggrant granska anledningen till varför man inte klarar av att tillåta människor att vara besvikna. Till den milda grad att det nästan verkar som du inte klarar av besvikelse (nej, du behöver inte hoppa på mig här, ingen vill bli besviken). Varför är min vilja att erkänna besvikelse som en legitim och funktionell känsla så störande för dig? Det kan inte vara en dålig egenskap att se det goda i människors sanna reaktioner, och dessutom ha lite mod att sträva efter att se det goda i människors sanna reaktioner.

nika

Äldre 23 Dec 11:14

#280

FlamingRed skrev 2009-12-23 10:56:28 följande:

Ja, ärlighet och distans är långt mycket bättre än att "bejaka" sin besvikelse.Oändligt mycket bättre att bara kunna vara glad över sin gåva som en handling, och säga till honom att du, detta var rätt korkat, du vet att stjärndiplomen är en simpel bluff?Oändligt mycket bättre för sin egen mentala hälsa än att faktiskt börja hata själva presenten, ett hat som sprider sig över till givaren... Helt galet onödigt att gro sådana känslor.Att du tar upp mord och dåliga presenter i samma mening förstår jag inte. Jag tar upp aggression som en oftast dålig känsla i samhället, och antar att du förstår att jag inte då menar aggression i den situation den räddar livet på dig...?Men jag håller med dig, det bästa är absolut om man tillsammans kan skratta åt hans dåliga presentval, och då har man ju den goda åsikten bibehållen.Varför ska man bejaka en känsla som besvikelse i situationer där bara goda avsikter finns?

Nu hittar du allt på;) Mord har jag inte nämt något om alls.

Du tycks glömma att det handlar om en kedja. Besvikelse, "bejaka" den =uttrycka den för sig själv och någon annan och till slut den det gäller, den går över, man skrattar åt den. Varför så viktigt att skippa första ledet?

Själv tycker jag det är viktigt att INTE skippa första ledet. Som att försöka bygga ett hus och börja med taket. Skumt. Om du nu har så många konflikter runt dig som du säger varför inte prova en annan modell än den du kört?

nika

Äldre 23 Dec 11:16

#281

FlamingRed skrev 2009-12-23 11:07:16 följande:

Givetvis, har du fått uppfattningen att jag tycker man skall förtrycka känslor?

Ja, besvikelse och till den milda grad att man tror man inte känner besvikelse.

nika

Äldre 23 Dec 11:34

#285

nika skrev 2009-12-23 11:16:46 följande:

Ja, besvikelse och till den milda grad att man tror man inte känner besvikelse.

Jag är sällan besviken och det tror jag handlar delvis om att jag inte är rädd för att känna så. Jag känner inte att en sådan känsla hör till en lägre nivå av känslomässig utveckling eller att tro den finns speglar en sämre människotro. Den får komma, vara och gå. Men när någon talar om för mig vad jag ska/får känna och inte känna då slåss jag för det av ren princip. Jag tror inte jag är ensam om att fungera så.

Om du ofta kommer i konflikt med människor (om sa jag nu) tänk på att man kan vara ense om sakfrågan men "oense" om hur man känner. Att respektera att den andra känner annorlunda är ett led i och ibland själva nyckeln till att kompromissa sig till en gememsam lösning.

nika

Äldre 23 Dec 11:40

#287

FlamingRed skrev 2009-12-23 11:21:47 följande:

Ojoj, jag måste verkligen ha uttryckt mig luddigt.Att förtycka känslor tills man tror att man inte har dom är rent utsagt livsfarligt, mycket olyckligt att jag givit det intrycket.Däremot anser jag det mycket viktigt att jobba med hur man känner, och att besvikelse inför många situationer är onödigt och en känsla som faktiskt går att jobba bort. (utan att förtrycka den givetvis).

Nej. Du har inte uttryckt dig det minsta luddigt här. Jag förstår att det hänger ihop så för dig, men inte för mig eftersom din och min syn på hur man tacklar besvikelse i grunden skiljer sig åt.

nika

Äldre 23 Dec 11:43

#291

FlamingRed skrev 2009-12-23 11:20:04 följande:

Då har du missuppfattat mig, jag anser det vara farligt att förtrycka känslor.Och jag anser det vara lika farligt att alltid tro att sina känslor är facit, speciellt när det gäller negativa känslor.

Känslorna positva och negativa är ALLTID facit där och då. Men du verkar utgå från att TS känslor är något slags statiskt läge iaf gällande presentfrågan. Jag ser henne mer i en fas.

Däremot är det farligt att fastna i en besvikelse som är stark, men om man inte gör det är det inte "farligt" att bli besviken.

nika

Äldre 23 Dec 11:52

#294

FlamingRed skrev 2009-12-23 11:40:51 följande:

Absolut i en given situation/konflikt är det mycket viktigt att utgå från att den andres känslor är äkta.Men det finns sen å andra siden inget som säger att dessa känslor är heliga.Då jag säger att vissa känslor inte leder till ngt gott, och kanske bara till obehag för den som har den i onödan. Då verkar det som du uppfattar mig som att jag anser att du inte SKA/FÅR känna så...Men skall se andras känslor, men å andra sidan inte dalta med dom heller. Om någon får aggressiva utbrott för ingenting ofta, ja då tar man upp det och gör tydligt att dom känslorna är olämpliga.Skulle du slåss för det av princip, om någon säger att du faktiskt blir arg för lätt och verkar må dåligt av det?

Nej, jag menar att om jag känner mig besviken, t ex över en present och någon säger att det är fel att känna så skulle jag bli surare på den som säger det än på presenten till slut. Om det är den som ger presenten som säger så bli jag dubbelt sur. Först en kass present och sedan får jag inte ens känna så plus kanske trösta den som köpte presenten. Är inte hela syftet att göra den man ger något glad och inte ta hand om deras besvikelse över att man inte blev glad. Det är ju vad TS stod inför. Pojkvännens oro över hur presenten mottogs.

nika

Äldre 23 Dec 12:00

#297

FlamingRed skrev 2009-12-23 11:42:04 följande:

Nu förstår jag inte, du trodde ju jag pratade om att förtrycka känslor, och det gör jag ju inte...Om jag då inte uttryckte mig luddigt, missförstod du mig med vilja, eller vad menar du?

JAG pratade om det. Du anser att man ska jobba bort besvikelse. Jag anser att man varken kan eller bör försöka och försöker man kan man på sin höjd förtrycka. Lägger inte heller besvikelse i samma dysfunkionella fack som agressivitet som leder till mord och tycker det är en känsla man kan ha emellanåt.

nika

Äldre 23 Dec 12:05

#298

FlamingRed skrev 2009-12-23 11:48:51 följande:

På vilket sätt skiljer det sig åt i grunden? Du vill inte att en person med ohälsosam tendens till besvikelse skall bli av med dom känslorna?

Jag tycker inte besvikelse i sig är ohälsosamt. Men en del människor har svårt att hantera när människor blir besvikna, kanske på dem och att de då föredrar att andra "jobbar bort känslan". Själv tycker jag det ger en signal om att man ska förändra det man "ger".

nika

Äldre 23 Dec 12:09

#301

FlamingRed skrev 2009-12-23 11:51:20 följande:

Varför är det inte farligt, eller snarare onödigt och dåligt, att för ofta uppleva besvikelse? (trots att den går över)

För ofta? Tycker du TS verkar besviken ofta? Och att det därför hon inte ska känna som hon gör?

Jag hatar pojkvännens present

INNEHÅLL