Jag hatar pojkvännens present

Jag vi är verkligen mil ifrån varandra. Jag ser exempelvis inget ödmjukt i något kring ditt sätt i tråden och inte heller i dina "ödmjuka" uppmaningar. Jag är förtrogen med kognitiv terapi och konstrukivistiska teorier men ser inte att det är en allmän sanning att man ska jobba bort besvikelse i alla lägen. Och försöker man studsar det funktionella snart tillbaka. För man har inte jobbat bort det, man har bara förtryckt det. Det är det som händer när man har god mental hälsa man har, eller har fått tillbaka sina funktionella känslor.

Om man får en present man inte gillar och känner sig besviken är det i min värld helt OK. Den som tycker man ska söka hjälp för det har själv förlorat sig i en abstrakt verklighet kanske för att den verkliga verkligheten innehåller känslor man inte kan hantera. God Jul själv. Ska nu packa in alla genomtänkta presenter och skulle någon inte gilla någon av presenterna är jag tacksam över uppriktigheten och tar det i beaktan nästa gång jag köper något till dem:)

I onödan enligt ditt sätt att se det. Helt funktionellt och övergående eftersom man hanterar det isf försöker radera det enligt mitt sätt att se på det.

Ingen motsägelse. Jag ser besvikelse som en funtionell hälsosam känsla som ska verka sitt lopp medan du ser besvikelse som något man ska arbeta bort så man inte längre känner det. Du ser det som att man arbetar bort något patologiskt och jag ser det som att om man arbetar bort det friska och det studsar tillbaka när man mår bra, vilket innebär att man mest skuffat bort det ett tag.

Men jag förstår om du missförstår hela tiden för du utgår inte från att det är två synsätt utan att du har rätt och jag har fel och då blir ju allt jag säger lite ologiskt för dig. Men när du kommer på att det här inte är en diskussion om vem som har rätt fakta på hand utan en fråga om syn och tycke och smak kanske du inte längre tycker du kan så mycket jämfört med de du pratar med. Vem vet, en helt ny värld kanske öppnar sig för dig;)

Jasså det gör du. Börja då med den värld där folk benämner "förtränga" med "mest skuffa bort".

Men nu är du där igen och blandar ihop fakta och åsikter. Mitt synsätt som inbegriper att besvikelse är en funktionell känsla och som sådan återvänder när man mår bra såsom funktionella känslor gör ja, det förmedlar inte ens kunskaper på populärvetenskaplig nivå...

För att ta upp könskrigsstafettpinnen som du startade med i din hand är det så typiskt manligt att hävda att ens åsikter är fakta. Det är din åsikt att besvikelse är en osund känsla och det är min att den inte är det. Du kan hävda att jag är okunnig bordering analfabet som inte håller med dig , men det är ändå bara åsikter. Men du, du får ha din åsikt för mig. Du får tycka vad du vill. *generös*:)

Du säger ofta att du inte hänger med. Tråkigt för dig men inget jag efter umpteen svar tycks kunna råda bot på. Med det vill jag inte påskina att du är dum eller okunnig. Jag kan se att människor som inte tycker som jag kan vara kloka och kunniga. Du säger också att du känner vredesmod, eller något annat snarlikt över denna tråd. Ta då din förmåga att välja att se saker från den positiva sidan och sluta ondgöra dig över människor som blir besvikna över att få en stjärna uppkallad efter sig och bota dig samtidigt från dina vredesliknande, eller vad du nu vill kalla dem, känslor. Det var två tips.

Och här kommer ett svar: jag tycker att besvikelse är en sund känsla över mottagandet av en present som är en stjärna uppkallad efter sig i en bok när man ogillar idén. Enligt min mening är det ingen som ska jobba med något. MEN du får tycka att någon ska det, fast jag kommer aldrig att hålla med dig. Det är egentligen det enda jag skriver som du behöver hänga med på.

Nej, det stämmer. Det hade jag inte. Anledningen är inte att jag inte har något bra svar utan att jag tycker frågorna är fåniga. En känsla är en känsla och alltid facit på hur man känner i just den kännande stunden. Det innebär inte att man ska AGERA på alla känslor. Eller trodde du det ingick i min syn att det är sunt att känna besvikelse över livet och därför hoppa från en bro? Eller i TS fall slå pojkvännen i huvudet då eller - på tal på dumma frågor som jag faktiskt inte förväntar mig något svar på.

Och under tiden jag skriver svar räknar du svar du ännu inte fått. Ta lugna ner dig lite. Sedan får jag påminna dig om att det inte är obligatoriskt att svara på alla frågor i ett forum, eller irl heller för den delen.

Vad bra att du inte är arg längre. Då har jag åtminstone medverkat till något konkret bra för någon annan. Se vad det hjälper att dela med sin av sina känslor:) Delad glädje dubbel glädje, delad sorg inte bara halva sorgen utan den kan försvinna helt såsom ilska kunde.

Lycka till med att förstå människor som väljer dåliga känslor framför bra och hur dessa människor rationaliserar det hela. Verkligen lycka till. Hoppas för det första att du hittar några så du har några att studera. Och för det andra att det ger dig något att studera dem.

Här hittar du på sin höjd någon som inte tycker besvikelse över en att få en stjärna uppkallad i en bok efter sig är en dåligt vald känsla utan bara en gut reaktion på hur mycket man uppskattar presenten - inget att bli arg över eller ens oroas över.

Nej, svaret är alldeles för givet för att man ska orka besvara frågan och den leder dessutom bort från huvudfrågan. Som jag sagt från början drar du alldeles för höga växlar. Det handlar om besvikelse över en present och själv ser jag inget olämpligt över det. TS har inte heller uttryckt att hon ofta blir besviken, eller att hon ofta blir det på just presenter, eller just på pojkvännen, så jag tycker inte det finns anledning till oro, även om jag förstår att vissa människor som är besvikna på allt och alla hela tiden har problem att adressera.

Nej, det tänker jag inte göra. Utgå från att när du bombaderar mig med frågor får du färre svar + att jag hoppar över några godtyckligt och att jag inte ens är skyldig att ge dig denna upplysning. Du verkar ha ett oerhört kontrollbehov. Också ett väldigt manligt drag att utse sig till spelets regelskapare, men jag blir inte arg över det. Jag skiter bara i att acceptera det:)

Ja, facit är ett rätt svar...i det här fallet på hur man känner. Dock inte på hur man ska agera.

Ja, vi menar olika saker. Det jag genomgående gör gällande är att en hoper informationer om hur man ser på saker och ting kan stämma väl överens med varandra men, inte med lösryckta informationer ur en annan hoper informationer som speglar ett annat synsätt.

Jag anklagar ingen annan för att vara osund, okunnig, motsägelsefull, otydlig eller svårbegriplig utan har greppat att man hanterar saker på olika sätt och ingen sitter på facit när det gäller hur man ska göra det. Jag kallar inte heller att inte hålla med mig att rationalisera. Men när du drar in varför andra väljer det du påstår är osunda vägar kommer jag osökt att fundera på om du kanske har upplevt för mycket och för stark och mycken malplacerad besvikelse förr i ditt liv eller kanske fortfarande känner så och att det är därför du har så svårt för att inte reagera negativt på andras mer måttliga konsumption av denna känsla som är mina ögon ska finnas med.

OK. En stor del av det du tyckte var en mycket svårtolkad text var saxad från din...

Omöjligt? Inte alls bara att du inte får tillfälle att studera det du tyckte var kärnan i vad du tyckte var intressant att studera i ditt samtal med mig.

Inte alls fel. HÄR = där jag befinner mig och jag sitter ensam framför tangentbordet. NÅGON= singular och gäller den som befinner sig där jag befinner mig och det var ju bara jag här.

Jag utgick, kanske felaktigt, från att du med "människor" i det här sammanhanget menade MIG eftersom det var till MIG du vände dig till när du sa att du hoppades du skulle få en chans att förstå människor som väljer dåliga känslor framför bra och hur dessa människor rationaliserar dessa känslor. Jag förklarade då att här...någon...

Jag utgår från TS och hennes besvikelse samt utvidgar till andra större och allvarligare former av långvarig besvikelse och andra känslor när jag resonerar och menar att det är skillnad. Jag uppfattar däremot att du tycker alla ska bota sig från att känna besvikelse oavsett om det leder till att man ogillar en present eller hoppar från en bro. Du verkar tycka att det kan skapa mer lycka och jag tycker man uppnår detta genom att bara slappna av lite. Jag anser vidare att man inte ska mata lyckonarkomani. Alltför många människor känner sig misslyckade för att de inte kan känna sig lyckliga hela tiden. Att ha inställningen att man inte ska känna besvikelse tycker jag leder i den riktningen.

Puh. Så många inlägg med så många frågar att besvara och nu ser jag att du kände dig klar för länge sedan. Det är helt OK med mig.

Jag håller med dig om att vi har inte förutsättningar för ett en diskussion, men min anledning är att du lägger in orimliga tolkningar i saker jag säger och ställer urkonstiga följdfrågor utifrån dina tolkningar där du undrar om jag verkligen menar att man ska se känslan att mörda och hoppa från en bro som facit på hur man ska göra.

Sedan ogillar jag dina härskartekniker. Känn dig hur klar du vill men du kan inte bli "mycket förvånad över ett uttalande som detta" från mig för du känner inte mig och ska heller inte ge sken av att du gör det av att uttrycka förvåning (besvikelse?) över mina uttalanden. Andra lever inte för att nå upp till dina standarder varken när det gäller vad de känner eller vad de tänker. Tack själv. Det har varit intressant på ett smått obehagligt sätt att prata med dig.

:)

Men en bil då? Jag skulle kunna titta ut en riktigt fin sportbil på parkeringen, gärna med kabbe, och döpa den till "Johanna", eller "TS pojkvän". Eftersom det blir jobbigt att springa runt på stan och leta efter den kan man ta ett kort med mobilen och vidarebefodra kortet till födelsedagsbarnet via mms. 800  kronor förs över till parkeringsbolaget och kopia på kvittot vidarebefodras till jubilaren. Varje gång den lycklige namnen tar fram mobilen ska den röras av omtanken på samma sätt som en vind virvlar genom håret liksom. Såå romantiskt - en alldeles egen bil uppkallad efter sig;)