Viktig info om förlossningen som din bm inte brukar ta upp.

Blöder från sår i livmodern när kärl har brustit där. Och risken för det är större vid tidig avnavling eftersom det blir ett övertryck i moderkakan när den är full med blod som livmodern försöker pressa ut.  Moderkakan  blir som en hårt stoppad kudde helt enkelt. Och när man fått livmodersammandragande medel blir livmodersammandragningarna dessutom kraftigare än normalt. Om bm sen även drar i navelsträngen och trycker (ibland häver sig) på moderkakan ökar risken ytterligare. 
Michel Odent som inte stör mamma och barn över huvud taget förrän efter tidigast en timme behöver aldrig ge någon limodersammandragande injektion för att förhindra blödning. Frigörandet av kroppens eget oxytocin hämmas nämligen inte då, så därför drar livmodern ihop sig på naturlig väg, vilket alltså gör att blödningen blir minimal.

Post betyder efter,  och partum betyder födelse. Post partum betyder alltså efter födelsen. Det finns även något som heter post partum depression. Vad jag förstått så förekommer inte det om mamma och barn har fått bonda ifred och efterbördsskedet  varit utan någon som helst inblandning.

Jättebra idé att skriva av det du tycker är bra här!    ser fram emot att få se hur brevet blev.

Och  verkligen glädjande att du uppskattar tråden så mycket

Därom tvista de lärde, och jag tror att Michel Odent i det här fallet är den mest lärde eftersom han har nästan 60 års erfarenhet som förlossningsläkare och dessutom av både sjukhusförlossningar och hemmafödslar.  
Jag tror faktiskt att människor precis som alla andra däggdjur   kan föda barn utan att utbildad personal måste vara med göra en massa åtgärder för att förhindra blödning. Jag tror att det istället  är all den onaturliga inblandningen som gör att normalgraviditeter förvandlas till riskförlossningar. Precis som många andra också tror, bl.a. Marsden Wagner  (se youtube i trådpresentationen) som under 15 år var chef för WHOs mödra- och barnavårdsenhet och därför är mycket väl insatt i det här. 

Kan inte tänka mig att de här randomiserade studierna har  gjorts på helt naturliga förlossningar, utan bara då onaturliga faktorer har varit inblandade och påverkat  hela  förloppet, inte minst under efterbördsskedet.
 
 Tror du alltså inte på det Michel Odent skriver i "Putting and end to women´s global slaughter: Bleeding to death", som jag har lagt ut här flera gånger ?

  Om nu någon trots allt skulle ha missat min översättning av det så finns det i mitt blogginlägg här http://blogg.aftonbladet.se/15613/2010/02/vill-ni-veta-varfor-nyforlosta-modrar-kan-forbloda-mam

Precis! och enligt en uska som jobbat på SÄS så  tog de pH från pulserande navelsträng där fram tills Nationella biobanken för navelsträngsblod öppnade. Så då kan det  ju inte plötsligt blivit svårt att göra det.

Kanonbra att du berättade för de andra föräldrarna vad du lärt dig här i tråden!

Tänk att man ständigt får så olika besked från samma sjukhus. Men jag tror ju att din bm vet vad hon pratar om eftersom hon har varit verklsamhetschef på förlossningen tills helt nyligen. Så det stämmer säkert att de håller barnet under placentanivå i 30 sekunder innan det får komma till mammas famn.

Ja du, det där är ju en ren missuppfattning av de personer som tagit fram riktlinjerna.  Jag tycker det är så märkligt att inte fler har reagerat på det,  utan följer bara blint denna onaturliga rekommendation. Det är ju bara när barnet snabbt måste navlas av som man ska göra så för att det ska hinna få i sig så mycket blod som möjligt på kortast möjliga tid. Jag antar att det bl.a. var det som du berättade i föräldragruppen .

Jag berättade nyligen här i tråden att jag hade fått ett svar  när jag skrev till ett sjukhus och frågade varför en  mamma hade fått så snäsiga svar på mvc när hon  frågade om avnavling.  
 Eftersom han tog upp just det här med att hålla barnet under placentanivå  så  lägger jag ut hans mail här igen, men fortfarande med namn på personer och stad ersatta med X, eftersom jag ännu inte frågat om lov att lägga ut hans mail (men hade jag inte fått det här vänliga bemötandet skulle jag inte haft några betänkligheter).

”Hej Linda
Jag skriver till dig lite på ”medicinsvenska” iom att du verkar vara väl insatt i ditt ämne ”sen avnavling”.
Inom SFOG (Svensk gynekologisk förening Obstetrik o gynekologi) har denna fråga diskuterats förra året . Sthlm (Överläkare Lennart Nordström SÖS) försökte införa denna metod men har inte fått acceptans nationellt iom att metoden inte är färdig analyserad eller förankrad. . Våra barnmorskor i X låter oftast mamman få barnet på bröstet direkt efter partus utan att påskynda avnavling dvs det kan gå flera  minuter till avnavling. .
 Problemet med Sthlm:s metoden var att förlösande barnmorska skulle hålla barnet nedanför mammans horisontaltplan för att få optimal återrinning av fosterblod med stamceller och minska risken för blodbrist hos barnet.
Barnmorskorna vill ha barnet på bröstet för som en naturlig Mamma-barn kontakt  att därigenom få det naturliga oxytocinet att verka till livmoderkontraktion via bröstkörteln , vidare att barnmorskorna ville  känna sig säkra att själva få bestämma att avnavla omedelbart ifall barnet befarades och konstaterades vara påverkat/asfyktiskt. Dessa motargument kan ha legat till grund till de reaktioner hos de barnmorskor du refererar till fr MVC  X , men rättfärdigar givetvis inte ”snäsighet”.  Vi får be om ursäkt för detta bemötande – jag skickar en kopia till MVC chefen  XX som får ta upp bemötandet och frågeställningen bland MVC-barnmorskorna. Ditt brev bifogas.
På Förlossningen i  X lyssnar vi givetvis till vad föräldrarna önskar. Önskar föräldrarna sen avnavling får barnet det men vi förbehåller oss rätten att av avgöra om barnet behöver en tidig avnavling av medicinska skäl.
Vidare följer vi utveckling i frågan som bl.a. kommer att diskuteras på våra Nationella Perinataldagar tillsammans med barnläkare. Från KK  X skickar vi en representant.
PS – jag har diskuterat frågan med vår Medicinskt ansvarige läkare;  öl  XX ”

Här är  en bättre förklaring, som jag sammanfattat ur stycket om efterbördsskedet i Sheila Kitzingers bok Ditt barn på ditt sätt:

”Så snart barnet är fött börjar  moderkakan  lossna från livmoderns insida av sig själv. Eftersom moderkakan inte kan dra sig samman  skalas den automatiskt loss  när livmodern  fortsätter att dras samman. Moderkakan är fäst på livmoderväggen  ungefär som ett frimärke kan tänkas vara fastklistrat på ett uttänjt resårband. Om du låter resårbandet dra ihop sig lossnar frimärket automatiskt.
Men denna process kan fördröjas på grund av åtgärder som vidtas under förlossningen eller strax därefter. Den första åtgärd som kan orsaka problem är att man klampar navelsträngen medan blod fortfarande pulserar genom den. När blodet inte kan rinna ut genom navelsträngen blir moderkakan fast och kompakt som en hårt stoppad kudde, ett koagel bildas  bakom den där blodet inte kan rinna och ibland fastnar den.
Blödningar uppstår när fingerlika utskott på moderns sida av moderkakan slits loss, men om den stöts ut snabbt kan livmodern dra ihop sig ordentligt och blodförlusten minimeras. Preparaten som används är effektiva och kan rädda liv om blödningen är kraftig, men att använda dem rutinmässigt har flera nackdelar, och det gäller även för tidig avnavling och dragning i navelsträngen.
När man drar i navelsträngen går den ibland av. Och ibland händer det också att en del av moderkakan blir kvar om den inte har släppt helt. Om hela eller delar av moderkakan blir kvar i livmodern måste den tas ut för hand under narkos. Om den inte har lossnat händer det t.o.m. att livmodern vänds ut och in.
Om du vill ha ett naturligt efterbördsskede ska du be om:

-att få sitta upp i upprätt ställning (på huk eller på knä) för att tyngdkraften ska kunna hjälpa till att föda fram moderkakan
-att slippa livmodersammandragande medel, om du inte börjar blöda kraftigt
-att inte få navelsträngen avklampad förrän den har slutat pulsera
-att få föda fram moderkakan själv utan att krysta” (här antar jag att Sheila menar att inte barnmorskan ska säga åt en att krysta, utan det ska man bara göra när/om man känner spontant att man vill krysta).”

Jag tycker det ser riktigt bra ut    Säkert väldigt bra att du tog med att du har en historia med sexuella övergrepp och därför har lätt att bli rädd i intima situationer, för det tror jag de  tar stor hänsyn till. 

Eftersom  du vill ha en så naturlig förlossning som möjligt och alltså inte vill ha medicinsk smärtlindring så måste jag fråga  om du läste det jag skrev rätt nyligen om lustgas?   Jag plockade nämligen fram ur min minnesbank att jag  hade hört  på födelsekongressen i Jerusalem 1989  att amfetaminmissbrukare har blivit utsatta för lustgas vid födseln, så jag letade efter uppgifter om det. 

Bl.a.  hittade jag det här i British Medical Journal från 1990 (lustgas heter nitrous oxide på engelska)  .  Som jag förstår det så går  lustgas över till barnet via moderkakan (precis som nikotinet från cigarettrök gör) och präntas in för resten av livet.

“CONCLUSIONS--The results are compatible with the imprinting hypothesis. Therefore, for obstetric pain relief methods are preferable that do not permit substantial passage of drugs through the placenta. “

 http://www.bmj.com/cgi/content/abstract/301/6760/1067 

Man kan verkligen undra varför såna här studier inte tycks nå fram till de ansvariga inom och över förlossningsvården eller  rapporteras av nyhetsmedia. Precis som med alla dessa avnavlingsstudier som gjort under årens lopp 

Ja man kan verkligen bli mållös.   Anledningen till att folk tycker du är dum i huvet som föder hemma beror förstås på att hela världen har blivit hjärntvättad att tro att det är farligt att föda hemma och säkert att föda på sjukhus, trots att det i själva verket  ser ut att vara tvärt om. Åtminstone om man inte är riktigt påläst själv och kan avsäga sig onödiga interventioner när man föder på sjukhus.

Dags att lägga in den här intressanta artikeln av Anna Toss igen:

" Varför är det så svårt att diskutera hemfödsel på ett sakligt sätt? Argumenten blir lätt känslomässiga, befintliga fakta bemöts med tystnad. Högt uppsatta personer inom vården drar sig inte för att använda skrämselpropaganda.  ".
http://www.newsmill.se/artikel/2009/02/28/skram-inte-upp-blivande-foraldrar.

Det som är allra viktigast är att navelsträngen inte klampas förrän den slutat pulsera och att ingen stör med någonting under de första 5 minuterna. Det önskemålet brukar inte vara så svårt att få igenom.

Men eftersom jag litar helt på Michel Odents omdöme så skulle jag själv, om jag väntade barn,  se till att de lät mig och min bebis vara ifred helt  åtminstone en timme, och då  inte heller klampa eller klippa navelsträngen förrän jag själv tycker det är dags och säger till om det, alltså någon gång efter att moderkakan har kommit ut (då  behöver men inte klampa först eftersom  det inte kan komma något blod längre).

Ja med tanke på att de kan glömma så viktga saker som att ta blodsocker på bebis, trots att det står i journalen,  så är det viktigt att ens medföljare ser till att påminna om såna här  saker, och vakta över navelsträngen som en hök.

Då kan man ju undra vad hon menade?  Beror det på vilken bm man får kanske? 

Det där har jag varit med om själv faktiskt, att någon som tycker annorlunda än sin chef eller en dominant kollega lite diskret ger en sin egen syn på det som just sagts.

Första gången jag minns att jag var med om det var när jag väntade mitt första barn. Jag hade börjat samla på mig vätska och var därför på läkarundersökning på mvc. Läkaren skrev ut recept på urindrivande medicin, men barnmorskan följde med mig ut i hallen och viskade: " men det finns ju så bra örtteer också" och gav mig ett namn på ett te hon rekommenderade. Eftersom jag kände större  förtroende för henne än läkaren struntade jag i att hämta ut medicinen. Bm var nära pensionsålder och läkaren inte ens torr bakom öronen, så jag tänkte att hon säkert hade mer kunskap och erfarenhet än honom. Jag köpte alltså hennes rekommenderade örtte istället. Och vätskan försvann!
När jag blev gravid 11 år senare fick jag återigen  vätska i kroppen. Och då blev jag rekommenderad detta örtte av  läkaren på mvc!  När jag berättade för honom om bm som för 11 år sen hade rekommenderat det trots att läkaren hade ordinerat medicin, berättade han att den medicinen nu inte användes längre eftersom den visat sig ge njurskador på barnet.  Jag skänkte då en tacksam tanke till den kloka barnmorskan