Viktig info om förlossningen som din bm inte brukar ta upp.

Jag tycker också att det var en väldigt bra idé att ta med sig förlossningsbrevet och få hjälp med finslipning och formulering av det. Och förstås att visa fingret åt kärringen om hon blir  snäsig och börjar larva sig 

Inte funderat på  hembarnmorska, eller doula? , med tanke på att  du inte tror du skulle kunna hålla dig helt kolugn om du var ensam med din partner men ändå ibland önskar  att du  struntar i att åka in och istället föder hemma i lugn och ro.
Varför tror du förresten ni skulle behöva åka in "helt blodiga" till förlossningen om du  födde hemma?

Ja det är tyvärr en både hänsynslös och  jättelöjlig  rangordning inom vården; Det fjäskas uppåt och sparkas neråt. Och de som är lägst i rang kan då ge sig på  patienterna.  De gamla barnsköterskorna, som då var lägst i rang på BB (minns inte att det fanns några sjukvårdsbiträden där, alltså de som var lägst i rang på sjukhusen på den tiden)  såg förstås Rooming In som ett hot eftersom det innebar att deras jobb skulle börja bli överflödigt. Jag tolkar i alla fall det här beteendet, som de alltså främst hade mot oss Rooming In-mammor, som att det handlade om det. 

Det är säkert ovanligt med den typen av bemötande i dag, och mycket annat har förstås också blivit väldigt mycket bätttre, även om det finns massor kvar som behöver förändras, både inom mvc, förlossning och BB..  Men rangordningen, med tillhörande löjliga prestige och envisa tjurskallighet, finns tyvärr kvar.  Något jag stöter på dagligen i den här "kampen " mot tidig avnavling.

Jag brukar ofta studera rangorningen i min hönsflock , och då påminns jag om sjukvården  

ja det är visst bara i Stockholm man får bidrag till hembarnmorska. och har man 40 minuters bilfärd till närmaste sjukhus är det förstås inte så lämpigt att föda hemma. Men då är det å andra sidan viktigt att ge sig iväg i tid, så inte barnet kommer när den nervösa pappan kör i ilfärd utmed vägarna.

Tänkte nästan att du menade att ni skulle vara yxmördarblodiga

Det är ju egentligen inte klokt att man ska behöva betala det själv, så mycket som man sparar in till sjukvården när man föder hemma.

Näe, dags  för alla oss som inser att det är en mänskilg rättighet att föda hemma med  assisatans av barnmorska att slå näven i bordet.   För  man ska verkligen inte  tvingas föda oassisterat bara för att man varken har råd med barnmorska eller känner sig trygg på sjukhus..   Så förutom att man ska få barnmorskearvodet betalt måste  ABC-kliniker finnas i alla städer,  med plats för alla  kvinnor som varken vågar föda hemma eller på vanlig förlossningsavdelning.
Chefsläkare och landstingspolitiker (oftast gubbstruttar)  ska verkligen inte ta sig rätten att besämma sånt här över huvudet på barnafödande kvinnor, utan de måste lära sig att lyssna på kunden!!!

Nä nu måste jag nog ta och färdigställa informationen till nya tråden. Och så ska jag titta på Spårlöst på tv4 (älskar att snyfta till sånt här  )

OBS, jag har nu lagt in länken till nya tråden här i presentationen.

Ja det är ju förstås positivt  att de inte klampar meddetsamma, men jag gillar verkligen inte det där att de ska hålla på och ha sig med barnet helt i onödan innan det får komma till mamma,  eftersom det är en allvarlig störning i bondigen (minns du vad Michel Odent  tycker om det? alltså att det bl.a. ökar risken för post patrum blödning  http://blogg.aftonbladet.se/15613/2010/02/vill-ni-veta-varfor-nyforlosta-modrar-kan-forbloda-mam   )  

Sånt här ska mamman själv bestämma över, och ingen annan. Det naturliga för en nyförlöst mamma är att ta sitt barn i famnen meddetsamma, och inte först efter att främmande människor har hållit på med det en stund, i synnerhet inte när det är helt i onödan..
jag skrev om det här i kommentar till artikeln om avnavlingsrutinerna i Läkartidningen,  http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=10609

Naturligtvis är det jättebra att det finns livmodersammandragande medel OM det skulle behövas, alltså om man börjar blöda mer än normalt. Men enligt Michel Odent (och jag litar verkligen på att han kan sin sak) så började problemen med kvarhållen moderkaka när livmodersammandragande medel infördes som rutin, och gavs innan moderkakan fötts fram 
På  Birth centers  i USA,  Australien m.fl.  länder så ges den här injektionen rutinmässigt EFTER att moderkakan har fötts fram, eftersom det är risk att den fastnar i livmodern om injektionen ges redan när barnets ena axel har fötts fram (som man ofta gör på svenska sjukhus).
Vid hemförlossningar har  barnmorskorna med sig livmodersammandragande medel om det skulle behövas, men det är väldigt sällan de behöver använda det. Om mamma och barn bara får bonda ifred med varandra utan att någon är där och pillar och petar och babblar och har sig, så frigörs kroppens eget oxytocin,  vilket gör att livmodern drar  ihop sig på naturligt sätt och blödningsrisken minimeras . Särskilt amningen har en gynnsam effekt på det här, och ju mindre störande moment desto snabbare brukar barnet söka sig till bröstet. Man kan förstås stimulera bröstvårtorna själv också om barnet dröjer med att  börjar suga. 
 

Och eftersom pH-provet är till för personalens skull, alltså inte för barnets, så skulle jag avsäga mig det (vilket man har rätt  till) om de inte kan garantera att de tar det så tyst och diskret att varken mamma eller barn märker något.

Angående att barnet inte får komma  till mamma meddetsdamma; Du kanske minns det här mailet som jag lagt in här några gånger , från chefen för kvinnokliniken på ett sjukhus som  jag skrev till när mvc-personalen där hade varit snorkiga när avnavlingsfrågan togs upp:

”Hej Linda
Jag skriver till dig lite på ”medicinsvenska” iom att du verkar vara väl insatt i ditt ämne ”sen avnavling”.
Inom SFOG (Svensk gynekologisk förening Obstetrik o gynekologi) har denna fråga diskuterats förra året . Sthlm (Överläkare Lennart Nordström SÖS) försökte införa denna metod men har inte fått acceptans nationellt iom att metoden inte är färdig analyserad eller förankrad. . Våra barnmorskor i X låter oftast mamman få barnet på bröstet direkt efter partus utan att påskynda avnavling dvs det kan gå flera  minuter till avnavling. .
 Problemet med Sthlm:s metoden var att förlösande barnmorska skulle hålla barnet nedanför mammans horisontaltplan för att få optimal återrinning av fosterblod med stamceller och minska risken för blodbrist hos barnet.
Barnmorskorna vill ha barnet på bröstet för som en naturlig Mamma-barn kontakt  att därigenom få det naturliga oxytocinet att verka till livmoderkontraktion via bröstkörteln , vidare att barnmorskorna ville  känna sig säkra att själva få bestämma att avnavla omedelbart ifall barnet befarades och konstaterades vara påverkat/asfyktiskt. Dessa motargument kan ha legat till grund till de reaktioner hos de barnmorskor du refererar till fr MVC  X , men rättfärdigar givetvis inte ”snäsighet”.  Vi får be om ursäkt för detta bemötande – jag skickar en kopia till MVC chefen  XX som får ta upp bemötandet och frågeställningen bland MVC-barnmorskorna. Ditt brev bifogas.
På Förlossningen i  X lyssnar vi givetvis till vad föräldrarna önskar. Önskar föräldrarna sen avnavling får barnet det men vi förbehåller oss rätten att av avgöra om barnet behöver en tidig avnavling av medicinska skäl.
Vidare följer vi utveckling i frågan som bl.a. kommer att diskuteras på våra Nationella Perinataldagar tillsammans med barnläkare. Från KK  X skickar vi en representant.
PS – jag har diskuterat frågan med vår Medicinskt ansvarige läkare;  öl  XX ”

Nu har jag lagt in info i presentationen i nya tråden, plus en hel lång radda med annat viktigt i inlägg nr 1 . 

www.familjeliv.se/Forum-2-13/m51523086.html

Och den här är fortfarande öppen för kommentarer.  Bra jobbat Linda! 

Jag bor i rena vildmarken, vid kronhjortarnas brunstplats, och ja jag har höns (friköpta industrihöns och några dvärghöns), så du har all anledning att vara avundsjuk 
Jag förstår verkligen att man inte vill titta på Spårlöst när man är adopterad och inte  redo att själv börja söka efter sina rötter, för det här är otroligt starkt även för oss icke adopterade.
 Nu blev det extraintressant för mig i går eftersom det var från Bogotá i Colombia, där jag bodde under 3 år med min man och äldsta dotter mellan 1975-78. Jag besökte  barnhemmen och barnsjukhusen där regelbundet tillsammans med några skandinaviska väninnor ,  ett voluntäruppdrag  som vi gjorde för Adoptioncenter. Vi tittade  till barn som var tingade av svenska adoptivföräldrar men som ofta fick vänta rätt länge innan föräldrarna kom medan papperskvarnarna malde. Varje gång jag kom till ett  barnsjukhus eller barnhem, där bebisar låg ensamma i sina sängar,  tjajtade jag på personalen om hur viktigt det är för bebisar med mänskilg kontakt, att de t.o.m. kan dö om de inte får det (vem vet, kanske jag sådde några frön  till kängurumetoden, som faktiskt uppfanns i just Bogotá  i slutet av 70-talet??) 

Jag kände igen både barnhemmet,  som tjejen från spårlöst hade varit på,  och sjukhuset där hon föddes.  Sjukhuset var nu nerlagt men jag kände ändå igen mig. Där skedde förlossningar och gynekologiska operationer i en och samma sal. Jag blev nämligen opererad där (livmodertappen togs bort p.g.a . att jag hade cellförändningar ), alltså i samma sal som andra  kvinnor födde barn.  Hann både se och höra en del innan jag sövdes. Deras skrik ekade rätt bra i den där kaklade salen.

Att du minns det där ljudet av skor som gick i en korridor tycker jag inte är något  konstigt, eftersom man faktiskt kan ha såna minnen,  men de flesta människor tror att det bara är inbillning. Är man adopterad tror jag  man tar ta de här minnena mer på allvar, och jag tror  man då kanske även anstänger sig mer för att få fram minnesbilder. Jag har jobbat med frigörande andning i många år, och där kan man få fram tidiga barndomsminnen, t.o.m. från födelsen och från tiden i mammas mage. Jag har själv fått fram såna minnen och det är faktiskt det här som gjort mig så engagerad i att försöka förändra förlossningsrutinerna. 

Förstår att det måste vara något alldeles extra för dig att vänta barn, eftersom det här barnet kommer återknyta dig till dina rötter.. 

Tack !  Verkligen mycket klokt  det där !!!  Heja Linda säger jag till dig också

Det var värst vad den här tråden är öppen länge då. Den borde ju ha stängt för kommentarer redan i går.

Födelsevikten beror också på hur långa  de biologiska föräldrarna  är, om mamman fått i sig tillräckligt med näring under graviditeten , om hon rökte (och hur mycket), om hon var väldigt ung, kanske i de tidiga tonåren och alltså inte  vuxit färdigt? Finns  säkert  fler faktorer också. Så din födelsevikt behöver ju inte betyda att du är  så särskilt tidigt född. Nu när du träffat dina biologiska föräldrar kanske du kan se något samband där, åtminstone om de är små. 

Kan tänka mig att allt som Spårlöst spelar in inte visas, utan det är nog bara de rosaskimrande fallen. Många mammor som adopterar bort sina barn berättar ju inte om det för någon, inte ens för sin närmaste familj,  och lever  alltså med denna djupa hemlighet. Då kan det nog bli svårt för dem att träda fram.  Och många som adopterar bort sina barn gör ju det för att de har  stora problem, med både det ena och andra,   och kan ju fortfarande  ha det,  så det är verkligen ingen självklarhet att de ska fungera socialt med sina plötsligt återfunna barn . 

Nu vet du säkert redan varför du adopterades bort, men med mina erfarenheter från Colombia skulle jag gissa att din mamma var väldigt ung och kanske kom från en rik familj som inte ville att det skulle komma ut att hon var gravid och därför fick  hon kanske bo hos nunnorna från att det började synas att hon var gravid, ända  tills du föddes (nu fantiserar jag loss ordentligt här     ).

Jag är också Stockholmare från början, men bodde även i Rom under 2 år av min uppväxt (min pappa jobbade i SAS och var stationerad där under de åren)  . Sedan 14 år bor jag på rena vischan på gränsen mellan Sörmland och Östergötland, mellan Katrineholm och Norrköping.

Ska bli intressant att höra vad din nya BM säger när du tar upp avnavling och bonding.
Så skönt att din sambo är så helt med på vad som gäller.   Även om han är lite trög

Men åhh vad sköönt   Så bra att du kunde  tillåta dig att gråta ut och prata av dig, och att hon både kunde lyssna och ge dig det där positiva beskedet om avnavlingen, så att den massa stenar föll  från ditt bröst i dag..

Tänk så vanligt det här är, att bm på mvc blir snäsiga och säger konstiga saker när de får frågor om avnavling, som dessutom inte ens är sant!  Verkligen märkligt.  Tur att det trots allt finns såna som din ordinarie bm. 

Då får vi se hur du känner dig på utbildningstillfället i morgon då,  nu när du har detta i ryggen.  Men även om du inte känner dig tillräckligt kaxig för att ställa kritiska frågor så vet du nu ändå vad din ordinarie bm har sagt om avnavlingen

Satt och läste i en gammal tråd och hittade då en textsom jag letat efter men inte hittat. Eftersom tården fortfarande är öppen för kommentarer lägger jag in den trexten här.

Det är ett mail från en Birth Center´- bm  till George M Morley (förmodligen världens främsta expert på allt som rör avnavling) ,.
Barnet hon berättar om i mailet hade inhalerat meconium. Men tack vare att det  fick sin fulla placentatransfusion (och dessutom fick vara kvar hos mamma och pappa) klarade det sig utan besvär.

”Hi Dr. Morley, I just did a birth yesterday that was a perfect example of your theory, (one which I have followed for 25 years). I had a 40 year old primip with a long but normal labor and with good FHR throughout until a sudden drop at crowning, down to 60 with no return to baseline, after a quick episiotomy and quick birth the baby had already entered 2nd apnea, I saw it "gasp" before the head was born. The baby had a nuchal cord as well as a true knot! She came out in a flood of thick meconium that she had inhaled during her birth. No pulse was palpable at birth but with the cord intact the pulse quickly came up to normal (APGARS 2, 7, 9) and with a lot of suctioning and her parents touching her and talking to her and her cord pulsating with a little bag and mask she is fine and now fully up to "normal" newborn status. When I think back on how this situation would have been handled in places where I have worked (I work in an out-of-hospital birth center now) I know this baby would have ended up in the NICU with mec pneumonia, the cord would have been cut, the neonatologists would have "saved" the baby, and who knows where the child would end up years later. Tracy XXXX C.N.M.”

Jag tänkte väl det, att du inte ville att de ska "hålla på och hålla" i bebisen (komma här och komma!  ) ,  utan att ni vill ha honom/henne direkt.

aha, var det så du undrade, alltså om moderkakan lossnar lättare om livmodersammadragande ges.    Så här har jag förstått det: Syntocinon, alltså syntetiskt oxytocin (livmodersammandragande)  hämmar frigörandet av kroppens eget oxytocin. Så om allt var helt normalt från början  är det olämpligt att ge syntocinon, eftersom det ökar risken för både blödning och kvarhållen  moderkaka.

Men om läget  inte är normalt - mamma har fått diverse medicinsk smärtlindring, någon/några person i rummet har en hämmande inverkan (kan vara barnafadern) , plus en massa andra störningsmoment  under bondingen -  då tror jag absolut att moderkakan kommer ut lättare  med hjälp av syntetiskt oxytocin, eftersom kroppens eget då lyser med sin frånvaro.

Märklig tråd att vara öppen länge

Vad jättebra att du tänkt på det med, att du vill ha hjälp att sätta dig upp om navelsträngen är för kort för att bebisen ska nå fram till bröstet.   

             

Du får stora A, 5:a, MVG, m.m.  och  GULDSTJÄRNA  

Men vad är nu detta?? Den här tråden har ju varit stängd för kommentarer i tre veckor, och är nu alltså plötsligt öppen igen!!!  Spökar det eller?

Det här är länken till nya tråden
www.familjeliv.se/Forum-2-13/m51523086.html

Tack för den informationen Ziggystardust!    Det var ju himla bra att man inte behöver starta nya trådar längre. 

Håller med. Vi håller oss till den nya nu.

Hej!  Den här tråden är inte aktiv längre . 
Välkommen till   Viktig info som mvc och förlossningspersonal brukar hoppa över