Vi gamlingar som planerar eller har äd- barn. Frågor och funderingar oro och glädje.
Har funderingar kring det som "händer sen". Hur känner man sitt barn, är kärleken annorlunda till ett äd- barn ? Hur förklarar man? Hur viktig är genetiken när barnet väl finns?
I denna tråd kan vi dela erfarenheter och vara öppna med vår oro , dela vår glädje och ge varandra tips
har ni några tips på hur man ska förklara för barnet? det måste ju vara lätt att förstå utan att stigmatisera. Nåt att vara stolt över. Har börjat spåna själv på ngt pedagogiskt och bra sätt. Men tar tacksamt emot tips!
vi satsar på ickeanonym . Nån mer som gjort det valet? Nån som valt annorlunda och vill berätta.
Vi väljer en klinik där öppendonator är möjligt- annars vet jag inte om jag gått vidare. Många söker ju sina ursprung så kan jag underlätta för mitt ev. barn så gör jag vad jag kan.
actionvera: jag tycker den här tråden är till just för de funderingar och ställningstagandena som du gör. Här tar vi inte illa upp- Det är bra att se allt ur andras perspektiv- ibland snöar man in i sin egen lilla värld.
Jag hoppas den här tråden blir ett spektrum av många olika synsätt! Här ska man kunna ställa frågorna som man tror inte har ngt svar eller som står utanför det rent medicinska.
Allt är ok utom personliga påhopp förstås!
Vi har valt öppen donator- det betyder att barnet har rätt att veta vem det är när det fyllt 18 samt att det har rätt att träffa donatorn.
Jag tror man kan bli nyfiken som vuxen utan att ifrågasätta sina föräldrars "föräldrarskap" att veta vem man genetiskt liknar. Få kliniker erbjuder dock den möjligheten . När vi hittade kliniken på island bestämde vi oss för Äd. Det var det som avgjorde saken. Nu kan barnet (om det nu blir ngt) själv bestämma.
Det sklle vara roligt att veta om ngn med lite större barn som kommit till med Äd hanterar frågor om ursprung m.m
Har läst att generna förändras under graviditet om mamman svälter- barnen har då större risk att utveckla tex diabetes och övervikt. Som om generna minns .
Då tänker jag att vi som bär eller ska bära bebisar av donerade ägg säkert påverkar våra foster genetiskt på positivare sätt också. Finns säkert väldigt lite forskning på detta efterosm ÄDär relativt nytt- men det är spännande. Miljön i moderlivet är nog viktigare än man trott- en tidig miljöpåverkan kan man tänka.
Jag arbetsr själv med musik och spelar mycket piano i yrket. Jag tyckte mej märka att min son som nu är 5 reagerade på det ljudet igenkännande- han hade ju hlrt det i magen dagligen....
inget klumpigt så vitt jag kan se.. tycker det är loite lågvarv generellt på FL...
en knapp månad kvar till islands resan.... det börjar blir verkligt. Tänk omvår son får ett syskon iallafall!
Jag är lite nyfikna på hur gamla ÄD barnen som rapporterats via trådar här på FL hunnit bli? Skulle vara så roloigt att höra hur ni känner ?
har tyvärr aldrig tid att kolla på tv på dagtid. om det nämnts ngt inttessant får man gärna berätta!
funderar på en grej till. Jag har ju ett barn som är tillkommet den vanliga vägen med egna ägg. Tänk om jag inte tycker om mitt ÄD barn lika mkt eller kan knyta an på samma sätt? Jag är verkligen så nära min son- vi är i total symbios och förstårvarandra så väl. .... en liten obehaglig men ärlig tanke..
isisis: tack för ditt svar. jag blir lite orolig ibland. Såg den hemksa dokumentären om surrogatmammorna i indien och den stackars japanksa bebisen som förddes utan föräldrar... mammanå pappan skildes och mamman ville inte längre ha barnet som kåg i surrogatmammans maga ( äd + surrgat) då det inte var hennes biologiska barn. Tänker på hur man kan lita på sina känslor -jag tror att jag kan men tänk om jag inte reagerar som jag tror.....
usch hemska tanke...
isisis: vi har ju bestämt oss men jag känner att jag måste bolla med mina värsta farhågor för att få ut dom , erkänna att de finns och slutligen avfärda dem. därför skapade jag denna tråd. Man måste ju också våga se baksidorna- annars är man ju inte ärlig.
Min man tänker nog inte riktigt på samma sätt- han är ju nöjd som det är, med ett barn, men ser Äd som en möjllighet till ett barn till. Men det är nog jag som lagt Äd tankarna i hans huvud, han hade inte kommit på det själv eller initierat det. Som många män här på FL så gör dom det lite för " vår skull" samtidigt som de gläder sej förstås verkar det som....
gratulerar Hinos! Kram till Signe!
Jag vet att det finns en bok med tips om hur man förklarar för barn om Äd. Har glömt vad den heter. Nån som kan tipsa?
tack Caribe!
hinos: spännande
följ med mej hiT
http://www.villhabarn.com/forum_40.php
jag heter Kb där!