Vi som inte var gravida

Ammiz- Härligt med en lyckad tågresa och sömn borta. Skönt att nattsömnen funkar för er även om jag förstår att bärandet till sömns tar energi. SÅg i din blogg om sjukgymnastbesöket, så bra att det finns hjälp att få!
Visst är det lycka med både gråtande barn och blöjor som ska bytas! Det var ju det här livet man saknade.

Mysigt med badbesöket. Vi hoppas vi får plats på babysim i april, men än så länge får han nöja sig med att bada hemma. Häromdagen badade hela familjen i badkaret. Trångt men mysigt! 

Ja, tror de brukar säga att flaskmatade barn sover bättre än ammade.

Presens- Häftigt att hon snurrade runt! Här är det inte så poppis att vara på mage, funkar en stund men inte längre. Att stå upp med hjälp är betydligt roligare!

Paprikatingeling- Hos oss bajsas det oftast en gång om dagen, men han äter ju ersättning så det påverkar ju magen.

Ang. SGI så måste man ta ut dagar/delar av dagar i FP för att fylla upp till heltid om man inte arbetar heltid. Men eftersom vi båda hade tänkt jobba deltid så kommer det bli svårt att få dagarna att räcka länge än till ca 2 år, så jag tror vi skippar att skydda SGIn för att istället ha dagar kvar att ta ut längre fram och på sommaren. Men: blir vi sjuka samt vabbar blir ju ersättningen lägre.. Skulle som sagt vilja ha dagisstart i augusti, men nu tror jag att det kanske blir april om vi ska ha dagar kvar till senare. Sedan kanske vi är dumma som inte låter den som inte är föräldraledig jobba heltid utan bara 80%, men jag vill få lite mer tid hemma än vad ett heltidsarbete innebär...

Presens- spännande med gröt och mat. Låter hoppfullt att spyorna minskat. Ang. arbete är det svårt att vilja arbeta alls : ) Jag börjar om två veckor och börjar redan känna viss saknad. Har ju redan nojjat inför dagisstarten med men fick lite distans till det hela av Dr Phil (som annars inte direkt är något husgud här, men) där det handlade om hemmamammor och arbetande mammor. Att tvingas lämna bort sitt barn vid tre månader fick mig att påminnas om att vi faktiskt har det väldigt bra som kan hemma så länge ändå!

Skönt att hembesöket gick bra!

Paprikatingeling- skönt med färre bajstillfällen. För både mammorna och den lilla rumpan... Vet inte hur A har fattat att man kan bajsa på pottan med, men det har han. Hoppas E listar ut det framöver!

Vi har en Manduca. När han var yngre satt han i spädbarnsinsatsen men nu är han lite tung för den, men han har ännu inte riktigt rätt längd på benen för att han ska sitta optimalt utan insatsen. Så det är en mellanperiod när selen inte är super just nu. Förhoppningsvis funkar det bättre om någon vecka. Tycker annars att det är bra att ryggen kan höjas och sänkas samt att den funkar bå både mage, rugg och sida. Jag trivs dock bättre med sjalen på längre promenader. Å drömmer om en regnbågsfärgad vävd sjal...

Presens: Vilken erfarenhet att ha tagit hand om ett sånt litet barn förr. Men stackars föräldrar som missade tiden med bebisen, det är tråkigt att alla inte har "vår" föräldrapenning.

Vi har just kommit hem efter en vecka hemma hos mor och far. Vilken lyx det var att flyga dit istället för att åka nattåg. En timme och tio minuter flyg istället för tio timmar tåg, det ni! Vi fattade inte riktigt att vi var framme så fort. Det funkade också bra att flyga med en tremånaders.

A har charmat morfar och mormor, men allt nytt och all uppmärksamhet har också gjort att han inte alls har haft tid att äta så mycket som han annars gör vilket såklart oroar mammorna lite. Det har varit roligare att kommunicera, titta sig omkring samt att stå upp! EC-andet har inte riktigt funkat borta. Mammorna saknar pottan, men det har funkat att bajsa på toan iaf, även om vi totalt missat kisset. Nya tag nu när vi är hemma igen.  

Puma och Pulo: Grattis till bebisarna! Puma: Ljuvligt med en så stolt syster!

Sonen har fortsatt att äta dåligt sedan han kom hem, spytt mer och skrikit mer och BVC misstänker en infektion. Fått tid på barnmottagningen om en vecka. Men så blev han snorig och hostig häromdagen, så kanske är det en förkylning som nu blommat ut? Med näsdroppar och extra närhet är han dock nöjd ändå! Även här präglas tremånader av större möjligheter att roa sig själv, i babysittern, på filten eller babygymnet. Sonen har aldrig gillat att ligga på mage längre stunder, men nu har han listat ut hur han vänder sig från rygg till mage: och vips hamnade han ju på mage ändå. Ibland går man med på det och kikar glatt omkring, medan han andra gånger blir sur och vill ha hjälp att vändas till rygg, för att väl där återigen snurra till magläge igen

Veckans händelse är annars att jag börjat jobba. Kul att träffa andra vuxna, men jobbigt att vara hemifrån. Det känns lite konstigt att vara mamma och jobba så tidigt, det stämmer liksom inte med bilden/rollen för en mamma. De flesta jag träffar och känner är bio-mammor och bland dem är det ovanligt att man börjar jobba vid tre månader. Visst skulle jag kunna identifiera mig med pappor, men jag ser mig som mamma, och den rollen många pappor har (dvs. som inte tar så stort ansvar för barn i många fall) är inget som lockar mig... Det är dock skönt att jag är hemma en dag i veckan och att jag ju har mina månader hemma med sonen att se fram emot!

Paprikatingeling: Kul att ni är nöjda med selen!

Presens: Förvånande och skönt med så mycket sömn. Hoppas det fortsätter när hon mår bättre! Spännande att hon börjar sitta. Här sitts det med stöd, men ofta slutar det med att han ligger åt sidan eller ihopvikt...

Krock med heteronormen hos läkaren idag: Vem är mamma och vem är kompis? Suck... Å ännu tröttare blev vi när vi senare insåg att vi inte var de första "dubbelmammorna" hon mött. Varför tänker man då inte på hur man formulerar sig?
Allt bara bra med sonen som tur var. Varför han under två veckor ätit sämre och skrikit betydligt mer har vi ingen förklaring till, men nu är han ju bättre igen.

Egalia- Kul att läsa om era erfarenheter med tecken! Läste teckenspråk när jag var yngre och tänkte att det skulle vara kul att lära sina barn det för att det är enklare när de är små. Men nu har jag glömt allt... Så vi skulle nog behöva en kurs också.

Presens- Jippie! Så härligt att att adoptionen är klar. Det är speciellt att få vara förälder även på papperet...

Ammiz- Det känns ok att jobba nu även om det är tråkigt att vara hemifrån så stor del av dagen. Men: frun lämnar glatt över honom när jag kommer hem, så vi får extra mys och bär- tid då istället  Jag tar gärna nätterna ibland också, bara för att få mer tid med honom. Men visst hade jag önskat att vi hade sparat massa mer pengar (kanske vunnit på lotto? ) så vi hade kunnat vara hemma ännu mer tillsammans....

Jag möter mycket folk i mitt jobb, och jag är inte öppen med min sexualitet inför andra än kollegor, men det blir lite konstigt. Mötte några idag som noggrant studerade min kropp samt tittade på mig och undrade om inte jag just hade fått barn? (underförstådd fråga: borde du inte vara hemma?)

På tal om nätter börjar det nu bli lite jobbigt med detta vändande. Har har fått sova i korgen istället för sängen några nätter ( i hopp om att det där var trängre jämför med dubbelsängen) men även där lyckas han snurra till mage. Svårt att veta hur orolig man ska bli. Vill att han ska sova på rygg, men eftersom vi inte vaknar jämt när han vaknar är det svårt att justera. Känner oss inte riktigt rika nog att köpa larm när han snart är fyra månader. Sover era barn fortfarande på rygg?

Jag är sällan med honom mer än tre max fyra timmar åt gången. Läskigt i början men man vänjer sig. Ofta är det ju samma typ av önskemål: mat, blöja, gos eller aktivitet.

Även här observerar vi glatt sommartiden. Iof är han vaken längre på kvällen och somnar inte vid nio som han brukar. Men: han sover längre på morgonen!

Hej allesammans

Som jag har tänkt att jag borde skriva något men inte har det blivit av. Och jag har ju inte heller någon fin blogg som jag uppdaterar såsom några av er andra som jag glatt läser  

Sedan sist ( det var ju över en månad sedan! pinsamt...) Har vi varit på första längre bilturen med sonen till Karlstad över helgen. Det gick förvånansvärt bra och han sov så gott.
Vi har också varit på HBT-festivalen här i stan för någon vecka sedan vilket också funkade bra. (Det är så skönt nu när man har koll på hur allt kring barnet funkar samt att han ännu inte har så stora krav på underhållning för att vara nöjd.) Så nu laddar vi och ser fram emot Pride... Förra veckan var vi i huvudstan på dop mm. Gick bra med tåg, sova borta samt vara iväg hela dagarna med. Bara man har sin vagn, sina mammor och sele/sjal att ta till när intrycken blir för mycket behövs inte mycket mer... 

Nu är det snart sex månader sedan sonen kom och favoritsysselsättningen de två månaderna har varit att ligga på mage. ( Vilket inte alls var omtyckt därinnan.) Från att ligga på mage och gunga likt en delfin har utvecklingen gått till att backa samt snurra runt i sidleds och därefter lägga all energi att stå på alla fyra. De senaste dagarna har han äntligen kommit på hur han kan ta sig framåt. Så nu drar han upp knäna i krypposition, sträcker händerna och (nej, han kryper inte) kastar sig framåt samtidigt som han lyfter ut händerna mot sidorna och landar på mage en bit framåt mot där han tidigare var. Som ett sjölejon eller nåt . Det ser inte vidare bekvämt ut, men det funkar! Men jag hoppas han lär sig använda händerna i framtiden för jag tror att det är ett snällare sätt mot kroppen att förflytta sig på.

Matmässigt funkar de flesta smaker som han är van nu (potatis, linser, broccoli, kålrot, banan, äpple och morot) och aptiten är god sålänge han får mat innan han är för hungrig. Däremot verkar han inte tro på att det är lika bra som ersättningen för han vill alltid ha ersättning också efteråt. Trots stora portioner.

Här räknas det ner till semester och därefter till när jag får vara hemma, men det dröjer ett tag till. Frun letar nya jobb närmre hemmet så vi håller tummarna för kortare restid för henne.

Ni som snart ska byta vilken mamma som är hemma (Ammiz? Fler?) hur känner ni inför att hitta föräldrar att umgås med på dagarna? Jag har insett att jag är rädd för att andra med barn i samma ålder redan har färdiga mammagäng (och pappagäng) som de är med att det kanske är svårt att komma med när man själv inte varit med från början. Frun har ju sina sammanhang, men att vara med dem blir ju konstigt kan jag tänka mig. Det är ju hennes vänner även om jag träffat dem också. Hur har det funkat för er eller hur tänker ni kring det? (För heteropar tänker jag fördomsfullt att pappor ofta hänger med andra pappor och att de är lediga först efter ett halvår eller så.)

Sömnmässigt sovs det mellan ca 21 eller något senare och halv sju sju. Än så länge mellan oss men ju rörligare han blir desto mer rädda är vi att han ska trilla ur sängen innan vi hinner dit och lägga oss på kvällen. Så imorgon ska vi få en spjälsäng. Får väl se hur mycket han ska sova i den, jag tycker ju så mycket om att ha honom emellan oss.

Tack för era tankar. Skönt att känna att man inte är den enda som har funderat över hur man skat hitta egna föräldravänner...

Ammiz- stackars liten. Hoppas det blri bättre snart.

Vi bor i Göteborg men kommer att vara i Stockholm under pride-veckan så då sammanstrålar vi gärna!

Här upplever vi att våran bebis är så stor så stor. Flytt till spjälsäng, sittvagn och nu vanlig bakåtvänd bilbarnstol. Så fort det går! Men även så fantastiskt så mycket som har hänt på sex månader!

Jag har letat och funderat som en galning. Blev tillslut en Britax Hi-way som är ganska nätt men ändå rymlig och godkänd upp till 25kg. (Dock tänker vi att vi kanske får komplettera med annan bakåtvänd om han blir väldigt lång, men vi som hoppas på syskon tänker att då kan  syskonet ta hi-wayen  och A får då en större stol. Men enligt papperen ska även Hi-way funka till 4,5år. Dock svårt att veta hur ens barn är då, och vilken bil man har då en dag i framtiden.) Vi insåg dock att vår kombi inte var så stor som vi trodde. När man monterar bilbarnstolar tar de ju extremt med plats...