Vi som inte var gravida

Har era barn något övergånsobjekt? A har hittills inte haft någon snutte eller gosedjur som varit viktiga för honom. Nu i jul fick han dock tre gosedjur och kanske är det åldern, men dessa bär/gosar/kramar han gärna både när han är vaken och när han ska somna. Får väl se om något blir så viktigt att det ska följa med utanför dörren eller ej.

Presens: När skolar ni in? Vi har fått plats från mars, men på en förskola som ligger väldigt långt bort tyvärr. Känns inte alls kul att behöva skola in där för att sen behöva byta längre fram eftersom det i praktiken aldrig kommer att funka att ha förskoleplats så avigt till. (Samtidigt känner vi inte att vi kan göra slut på alla FP-dagar för att vänta tills augusti då det är lättare att få plats.)

Jag är lite både ock där. Å ena sidan hoppas jag att det kan funka att helamma eftersom det är smidigt och billigt. Men å andra sidan har vi ju också väldigt bra erfarenhet av ersättningen och flaska. Så skönt att båda kan mata, biomamman kan åka iväg kortare stunder osv. Det är vinster med det också.

Inget övergångsobjekt här. Vi har jobbat med nallar och drakar och dinglissnuttar men D är helt enkelt inte så intresserad. Hon kan leka och kramas lite med nallen när vi gör det och leka tittut (ja, det är fortfarande roligt) med snutten, men det är allt. Vi hade gärna sett att hon hade något, framför allt nu inför förskolestarten, men det blir som det blir. Behöver hon något lär hon väl se till att hon får det. Om något så är det napparna som fyller den funktionen.

D börjar inskolningen 1/2. Vi står i kö till vårt förstahandsval, men det lär inte bli någon plats där förrän tidigast i augusti. Det känns inte helt bra att utgå från att vi ska byta, men samtidigt tror vi ju att den förskolan vi vill att hon ska gå på är bättre i alla avseenden, och att det är värt det för henne. Kompisar vi har pratat med säger att är de väl inskolade och klara så är det inte särskilt jobbigt för dem att byta förskola, i alla fall inte i den här åldern.

Jag ser ju klara vinster med att inte helamma. Nu jämför jag ju med kompisar i närheten. De som har helammat har inte kunnat vara ifrån barnet mer än en timme eller så de första tio månaderna. Periodvis har det funkat, när barnet har haft fasta matrutiner och de har vetat när det har varit dags, men det har inte varat länge. Barnen har oftast velat amma med mellanrum på mellan en kvart och en halvtimme. Den föräldern som har ammat har varit rätt trött på det, och den som inte har ammat har varit minst lika trött på det. Jag ser vad det har fått för effekt på föräldrarna och barnet och relationerna dem emellan, och så vill inte jag ha det. Visst verkar det smidigt när det funkar, men som sagt, det finns stora fördelar med att inte helamma. För mig har det varit jätteskönt att få vara delaktig och förälder på samma villkor, och ännu mer att det fanns något som särskilde mig från alla andra. Det fanns saker som frun, jag och D hade ihop som ingen annan var delaktig i. Det var enormt viktigt för mig i början.

Nej, inga övergångsobjekt här heller. Det är ingenting vi strävat efter och ingenting hon har fäst sig vid på egen hand.

Här har vi ju (som jag säkert skrivit en hel del om) inte riktigt samma syn på amning. Min fru tycker att man ska helamma till varje pris, medan jag tycker att det självklara är att man själv mår bra som förälder och om man inte riktigt orkar må bra så är det inte värt det. Eller om man ogillar det. Jag vill njuta av den tiden! Jag hade en mycket mer rosaskimrande bild av amning, men nu har jag känt sedan Agnes föddes att det varit en klar fördel att inte amma. Mer sömn, inga amningsprestationer, ingen svamp och onda bröst, inte behöva vara tillgänglig hela tiden och aldrig få tid för sig själv de första månaderna. Men det finns ju klart fördelar också- enkelt, mysigt ibland iaf- och det är bra för barnet tror vi. Så jag tänker satsa på att helamma, det känns ändå viktigt för mig, men inte till varje pris. Och om jag behöver få ge mig av hemifrån någon gång så tar jag risken att pumpa ur och ge flaska.

Det här är kanske en känslig fråga, Ammiz, så svara inte om du inte vill, men känns det viktigare för dig att amma nästa barn eftersom det var så viktigt för S med Agnes? Att de fick något särskilt som du också vill uppleva? Och kanske att du vill att hon ska uppleva att stå bredvid?

Apropå detta, hur har det gått med din SGI? För du var väl hemma i våras innan närståendeadoptionen gick igenom = SGI:n var oskyddad? Eller du fick fp-dagar från frun då kanske? 
H har just fått ett besked om att hennes SGI ska fastställas på nytt när Alvar blir 1 år. Hände det samma för dig?

Hmm... som så ofta vet du så mycket mer om saker och ting än jag! :) SGI oskyddad innan närståendeadoptionen gått igenom? Det visste jag inte, varför är den det? Jag vet ingenting alls förutom att jag får pengar varje månad utifrån de dagar jag har begärt. Frun avstod dagar till mig, ja, strax efter att Elis föddes (vilket sen ledde till att jag fick nästan alla dagar till mig när adoptionen gick igenom och jag fick halva vårdnaden, mkt skumt, men frun fick plötsligt ett brev om att hon inte hade några dagar kvar och detta var förklaringen vi fick...)

Jag har inte fått något besked om att min SGI ska fastställas på nytt heller. Ån så länge. Försäkringskassan är läskig.

Ingen fara, inte särskilt känsligt för mig. Men ja och nej. Innan Agnes föddes var amning en grej som jag var avundsjuk på S för att hon skulle få och inte jag. Det var viktigt för mig då också, fast på ett annat sätt. Då hade jag bara någon rosaskimrande bild (vilken visade sig inte riktigt överrensstämma med verkligheten) av hur harmoniskt och mysigt det var och någonting som jag bara måste få uppleva.

Nu är det ju inte på något sätt en tävling, men visst har S satt ribban högt. Om amningen inte kommer att funka av någon anledning kommer det nog kännas som ett större misslyckande nu och som jag "ger upp", när S lyckats så väl med sin amning (och härdade ut de perioder det var riktigt jobbigt)...och ja igen, även om jag nu inte är så där värst sugen på amningen i sig längre, så ser jag ju vilket starkt band det gett dem. Och det vill jag också uppleva.

Jag inser att jag inte kommer få så mycket stöd från S om jag vill göra någonting annat än att helamma, även om jag så gråter och brösten blöder så jag kommer nog att redan före barnet föds noga tänkt igenom vart mina gränser går, vad jag är beredd att ta och vart jag ska säga stopp. Och vad jag är beredd att riskera- är det så mycket värt att få sova/få tid ifred att jag är beredd att riskera att amningen sabbas av flaska. Och ja- det tror jag. "Varför ska det andra barnet få andra förutsättningar än Agnes" argumenterar S men det viktigaste är att jag mår bra- då blir jag också en bättre mamma. Tycker jag är självklart.

Jag tror också mycket på att man som förälder ska må bra, det är viktigare än helamning. Så det låter vettigt att fundera innan på vad man tycker det är värt. Här blev vi tagna på sängen av att det funkade halvdåligt. Vi hade nog förväntat oss bra eller dåligt, inte halvmesyr. Sedan kändes det som att hormoner eller bilden av den heliga ammande modern anföll frun och det skulle ammas det lilla som var till varje pris. Så nu är jag försiktig att tro något alls om hur min kropp ev. fungerar, och inte minst: kommer jag också att upptas av att amma till varje pris...

Gaytjej och Paprikatingeling: Tack för funderingar kring skydd av SGI, jag hade inte alls tänkt på att frun kan få dagar av mig (för att skydda hennes SGI) om vi väl får ett andra barn någon gång...

Angående SGI och ettårsdag har vi inte heller fått något brev, men sker inte det för alla att de tittar över ens nuvarande inkomster?  Iom att man inte längre är skyddad av att ha ett barn under ett. Att det är därför det är så viktigt att se till att man tar ut fem dagar i veckan om man är hemma, alt. fyller på med dagar om man jobbar deltid. Gissar på att de ser över SGI för alla, även om man inte får något brev. 

Gaytjej: Men borde inte hennes SGI då vara skyddad i ett år från att adoptionen gick igenom? Står det inte typ '...eller från den dag du får ett barn i din vård genom adoption'? Så hon skulle kunna vara hemma på heltid feb-nov i år utan att ta ut någon FP men utan att riskera sänkt SGI?
(Försöker hitta fördelar med att adoptionen tagit tid förutom underhållsstödet)
Förresten så har Skatteverket och Försäkringskassan olika datum för när adoptionen gick igenom, datumet för beslut respektive datumet när beslutet vann laga kraft...

Jo, det ska ju vara så att det gäller fr o m adoption och 1 år framåt, men vi får bara knasiga besked från FK. T ex har vi nu fått 3 olika besked om huruvida vi behöver skicka in ngt till FK eller ej om att H är mamma och idag fick H hem ett papper där det stod att hon hade 38 dagar kvar att ta ut på Alvar. Hon har inte tagit ut en enda hittills! H fick ringa och de skulle ändra detta...

I vårt fall så spelar det inte så stor roll om SGI:n är skyddad när A är äldre, för så fort han är gammal nog så måste vi ev ändå sätta honom på f-skola så att H kan jobba så mkt som möjjligt.. Förhoppning är dock att vi kan vänta tills i juli/augusti med att skola in honom!