Sahlgrenska - Del 13

JAma08: Jag vill bara säga att jag verkligen beundrar dig Du är fantastisk i ditt kämpande med vikten! Själv var jag tvungen att gå upp 10kg inför IVF och det tog mig ett helt år och efter det får jag hela tiden än idag vara noga med att hålla koll på vikten så den inte rasar, helst inte ett gram neråt men gärna uppåt.

Rimfrost: Neeej, så skulle det ju inte gå. Jag har tänkt mycket på dig de sista dagarna och verkligen hoppats. Tänkte så här: om inte vi nu plussar båda två så kanske en av oss iallafall och jag är likaglad om det blir du! Jag ska iväg och köpa grav.test nu men njaaaa, tveksam till att det blir nåt positivt besked för mig heller...

Anpe01: Jag tycker du ska prata igen med SU och tala om hur du känner! Jag känner tyvärr inte igen mig i det du skriver.
Däremot har jag svårt att sova pga alla hemska marddrömmar som vaggisarna för med sig

Rimfrost: Neeej Man väntar ju på mensen vad klart o det är som du säger ändå svårare när den inte dyker upp. Skickar TUSEN kramar till dig!!!

Anpe01: Jag håller med Wiley. Jag tycker du ska tala med SU igen för visst är det massa hormoner men de känslorna du har både fysisikt o psykiskt låter ju inte som det är jättevanligt. Lycka till.

Hej på er...
Jag undrar vad det kostar på SU att göra IVF? Förstår inte riktigt allt på deras hemsida med priserna...
Hoppas någon kan hjälpa mig! Tack...

Rimfrost, vad tråkigt.

Nova82: Du betalar upp till frikort dvs 900:- sen är det gratis så länge ditt frikort gäller, detta är för besöken.
För medicinerna betalar du också max upp till frikort = 1800:-

För att få göra IVF måste du ha remiss dit. Lycka till.

Rimfrost, trist läsning. Å förstår dig precis med att om mensen uteblir så går det liksom inte riktigt att släppa och gå vidare.

Anpe, kan du inte ställa frågan till någon läkare? Låter ovanligt å då du upplevt samma två gånger nu så är det läge att ställa en fråga iaf.

Katja, redan så långt. Hoppas på att blodprovet kommer fram som det ska och det visar bra värden.

Jag själv fattar mig inte på min kropp. Nu har jag fått mens på egen hand med bara 3v mellanrum. Det har typ aldrig hänt... Så nu börjar jag seriöst fundera på att pröjsa massa pengar ändå för en dyyyyr fertilitetsmonitor och hoppas på att vi ska lyckas på egen hand. Läkemedelsbolagen vet ju hur de ska tjäna pengar på andras missödan...

Rimfrost: Ånej.. Jätteledsen verkligen.. massa kramar.. <3

Hm, kände aldrig något sist heller, att äggen växte.. normalt sett utan medicin känner jag ju det.. när har ni känt något? Vilket sprutdag? Fan om det blir bara två ägg igen, ett är ju bättre än inget men..

HaZ79: Har ingen erfarenhet av fert.monitor men googlade runt lite nu. Är det bara CB som har sånt+ Låter väldigt bra om det nu funkar. Blir lite sugen att testa själv, men det är onekligen mycket pengar, fast å andra sidan, funkar det så är det sååå mkt bättre än IVF och värt varenda krona! Lycka till vad du än bestämmer dig för.

Katja: Jag har känt av äggen först mot slutet. Nån dag innan sista sprutan, eller när jag fått mens naturligt, så har jag då också känt av det först bara någon dag innan. När är det planerat ÄP för dig? Lycka till, håller tummarna för en god skörd!

Rimfrost: Ledsen för din skull, men det finns ju folk som plussat senare. Hoppas verkligen att du är en av dem. Eller att du får besked och kan gå vidare

Nova: Det beror på om du blir remitterad till IVF eller om du väljer att köra privat/ syskonförsök.

Katja: Jag känner inte heller något än. Hade massa blåsor sist (+30) - kommer inte ihåg när jag började känna sist men tror inte att det var så här tidigt. Frågade bm om jag kunde rida i helgen och hon sa att det var så tidigt att det nog inte skulle kännas något och vi är ju på samma dag.

Haz: Hur finkar en fertilitetsmonitor och vad kostar den?

Ego: Har haft världens gräl med min man för jag mår så kasst av alla biverkningar och får verkligen kämpa för att ta mig igenom dagarna. Han har jättemycket jobb och har nu tagit på sig ännu mer så vi kanske kommer ses på vissa lördagskvällar bara. Jag blev helt tokig för jag känner mig så ensam i det här, skulle verkligen behöva hans stöd och undrar hur f-n det ska bli när vi får barn. Jag är en självständig person och tycker att det funkar bra att han och jag reser på olika håll och att vi har egna liv men någon form av sammanhållning måste man ju ha som familj och jag hade inte tänkt skaffa barn själv. När vi pratade idag sa han att han funderade över om han alls var "pappamaterial", han kanske inte ska ha barn, menade han på. Sedan åkte han iväg och jobbade och jag, ja... Vad ska jag göra?