Syskon till provrörsbarn. Hur gick era tankar?

Först och främst vill jag beklaga att ni inte fick ha kvar er dotter hos er.

Jag förstår att du är ute efter lite olika synpunkter och erfarenheter.
Jag tror att det skiljer från fall till fall. Man ska nog göra som man känner. Känna efter att man gör saker av rätt anledning och känna i hjärtat att det är det som är menat.
Jag har en kompis som blev gravid fyra månader efter att hennes son dog och var jättelycklig för det. Ingen kan ta hennes sons plats men hon fick lycka i livet igen.
Och det är man värd. Lycka!
Andra väljer att vänta....

Så tusen lycka till till er som kämpat med att få era älskade barn och sen blivit så brutalt fråntagen lyckan man väntat!

// Petra