Svensk pappa mot utländsk mamma

Men självklart måste du ju prata med den socialarbetare som först infromerade dig om detta!!!

Du kan inte låta månader gå utan att KRÄVA att få träffa ditt barn!
Naturligtvis måste du använda lagen.

Du behöver inte gå via domstolen utan kan visst använda dig av socialen. Du har rätt att vara med och bestämma hans namn och du har all rätt att träffa honom!!!

Ju längre tiden går utan att du träffar din son - ju sämre ser det ut för dig.
Barnet känner inte dig, du visar inte tydligt nog att du är en förälder till honom.

Om rätten i slutändan måste bestämma och barnet inte känner dig eller din familj så ser det inte bra ut för dig. Du måste involvera myndigheterna snarast. Vad händer om hon åker hem utan att berätta detta för dig?!? Hur stora är chanserna då tror du?

Jag tycker du snackar för mycket om pengar. Att dina föräldrar har mycket pengar är helt ointressant. Att du kan ta hand om ditt barn är viktigt men att du kan erbjuda sonen en "fin" uppfostran är trams.

Mamman har lika rätt till barnet om hon bor i slummen som du har om du bor på östermalm och jag tror till skillnad från dina systrar att hon inte kommer bli så imponerad att hon vill stanna om hon bara får se "vad ni har att erbjuda"

Varför vill du inte berätta för dina egna föräldrar?!? Det är din son vi pratar om här!
Du behöver visa tydligt att du vill ha det här barnet och att du gör allt i din makt för att få träffa honom, annars vinner du aldrig!

Bra att du har börjat ta tag i det här!

Naturligtvis måste socialen vara inblandad! Du har ju inte avsagt dig delad vårdnad så du borde skäligen fortfarande ha den rätten!! Om du inte skrivit på några papper så borde du ha lika mycket rätt till barnet som hon.

Vad gäller hennes uppehålls tillstånd så har hon ju rätt att stanna i Sverige nu.
Hon är mamman till en svensk medborgare. Det kallas familjeanknytning och är nog för permanent uppehållstillstånd i Sverige. För jag utgår från att pojken har ett svenskt personnummer/medborgarskap då du erkänt honom som din son.

Vill du bjuda till ordentligt kan du ju ordna boende för dig, kvinnan i fråga och din son.
Du verkar ju ha de ekonomiska möjligheterna till ett bra boende trots att du studerar.
Även om det skulle vara jobbigt att bo (tillfälligt) med denna kvinna så är det ju ett bra sätt att både få ordning på henne samt ge dig mer tid tillsammans med din son.

Det ser dessutom bra ut om du har ett boende anpassat till din son och har honom mantalskriven på DIN adress!

Lycka till!

Varför ältar du småsaker med henne?

Självklart är det hon som bestämmer när du träffar din son, hur mycket och hur offta!
För än så länge har du accepterat det!!! Du har gett henne den makten.

Jag föreslår att du ordnar boende för dig och din son, (lämna plats där för henne om du vill) och kontakta komunen.

Sluta försöka "vinna" argument med henne, vad har det med din umgängesrätt att göra?!?

Det är enkelt: Du är barnets biologiska far. Om hon tycker att du är mindre än värdig skulle hon ha valt en annan partner, nu gjorde hon inte det och din son är lika mycke din som han är hennes!

Om hon ser dig som ett hot mot sonen så var det ju synd att hon valde just dig.
Men nu får hon leva med att hon har en kulturellt avvikande far till sitt barn.

Som du skriver, du når inte fram till henne. Kommer hon inte på familjerådgivning / samarbetsamtal så har du i alla fall försökt.

Går det så långt som att "slåss om vårdnaden i rätten" så är det hennes beslut.
Du kan inte sitta och hoppas på att hon plötsligt ska genomgå en personlighetsomvandlig! Du får ta den fighten helt enkelt.

Pröva med alla medel komunen erbjuder. Har ni inte i lagens sett att se det "delad vårdnad" nu, då du inte avsagt dig det? Har du äns kollat upp det? Vet du vad du har för rättigheter som det är nu? Lagligt sett?

Naturligtvis kan du inte säga till barnet att du anser att hon måste hata honom som har låtit honom bli omskuren!!! Även om du känner att detta är ett brott så har du inga rättigheter att anta hur modern resonerar rent känslomässigt!

Vi gör många saker mot våra barn som åsamkar smärta! Så'nt som du säkert anser är självklart är att sticka småbarn med nålar (vaccinera dem för deras egen skull). Det är något som "vi" anser är fördelaktigt för barnet när smärtan lagt sig.

Att din son blev omskuren utan att läkarna (för jag hoppas ju att de var läkare) krävde att du skrev på att du tillät detta är förkastligt men nu är det gjort. Och barnet kommer inte minnas smärtan och de fysiska "men" som han nu uppvisar är inte något som försör hans liv. Att likna detta med pedofili är galet. Jag är själv starkt emot detta men inser naturligtvis att en pedofil skulle skada barnet i långt större utsträckning så där har du nog gått i spinn är jag rädd.

Det är bara du som kan avgöra om du vill "ha" din son eller ej...

Om du inte är säker på att du "måste" få vara del av hans liv och att du tror att du kan leva med att han bor och uppfostras i ett annat land ja,.... då kanske det är bättre för honom?

För att din son ska ha någon behållning av dig som far så måste du satsa allt! Du kan inte "kritisera" moderns kultur även om du anser att vissa aspekter är helt galna och du måste insistera på din rätt att tala svenska till barnet och visa honom dina värderingar på ett mot mamman respekfullt sätt. Vad jag har förstått är hon mindre än respektfull tillbaka men detta är något du måste "höja dig över" så att säga.

Att du "hatar" henne är helt ovidkommande för det kommer inte barnet att göra.
Det finns många människor som är oresonligt olika som lyckas vara hövliga och respektfulla mot varandra för barnens skull. Du har rätt att vara delaktig i alla beslut som rör din sons uppfostran. Om du tänker kräva/uttnyttja den rätten är helt upp till dig.

Känns som du behöver tänka ordentligt på vad DU vill nu.
Men skynda dig. Detta är ett beslut som är extremt viktigt och avgörande för din son.

Jag har förstår att du inte vill involvera dina föräldrar i den här soppan men helt ärligt kommer de inte bli jättebesvikna på dig när du berättar "att för två år sedan fick jag en son som jag aldig har berättat om"?!?!

Du och jag är solklart olika varandra men mina föräldrar skulle bli förtvivlade över att få reda på att de hade ett barnbarn som de aldrig sett!!!! Det blir ju så konstigt att berätta för dem ju längre tiden går!

Hur ställer du dig till att flytta till tex England då? Kanske kan ni båda hitta ett land där ni faktiskt vill bo?

Att hon har en otroligt "ojämnställd" inställning till manligt och kvinnligt borde väl i realiteten hjälpa dig? Eftersom kvinnan är underställd mannen så borde det ju "hjälpa" dig att hon har dessa åsikter?!?

Att du behandlar din sons mor med respekt har med personlig mognad att göra, jag hör i dina inlägg att du har en bit kvar där och det är helt ärligt inte alla som någonsin når dit men om du vill att din son ska kunna relatera till dig som sin far så måste du "förlåta" hans mor för hennes många fel och brister.

Om du kontaktar socialen och kräver din rätt som förälder så kan hon inte få ut ett pass till din son utan ditt tillstånd. Speciellt om du anmäler att du anser att det är en stor risk.

När jag frågade om du ville flytta så menade jag inte att du skulle följa efter henne eller bygga på er relation utan jag medade bara att det kanske finns ett land som både hon och du skulle kunna vara framgångsrika och trivas.

Det skulle ju underlätta för er son om ni bor relativt nära varandra (då naturligtvis i samma land) och att ni båda är lyckliga!!!

Min man är inte svensk men han vill heller inte flytta hem till sitt hemland.
Om våran relation någonsin skulle faljera så skulle jag kunna tänka mig att bo i England eller Kanada för barnens skull.

Jag har bott i England och trivs där och jag tror att jag skulle kunna vara framgångsrik även i Kanada. Inte en chans att jag skulle flytta till hans hemland men en fin kompromiss kan ju fungera.

Tråkigt att du tror att detta är en evig strid som ingen kan vinna!

Hoppas att du har fel i det. Lycka till!

Hur kan namnen och omskärelsen ge fördel till mamman?!? Att hon tog de besluten utan ditt tillstånd kan aldrig vara i hennes fördel! Men att du säger så konstiga saker om omskärelsen kan vara till din nackdel kanske (det där om att det lika illa som pedofeli eller att det betyder att alla som låter sina barn genomgå detta hatar sina barn) men om du håller dig till att du var emot det och hon gjorde det ändå så kan det nog inte vara till hennes fördel, det har jag svårt att tro.

Vad gäller ditt efternamn så förstår jag inte varför du frågar. Vill du inte att han ska ha ditt efternamn?! Det är något de flesta föräldrar bråkar om och då VILL föräldrarna att de ska ha just deras efternamn. Om hon hade rätt att ge honom ett namn som inte är hennes har jag ingen aning om men det borde ju kanske vara något som du hade rätt att bestämma.

Hoppas att du inte ger upp på din son bara för att slippa hans mamma!

Ja, det hade säkert varit ett bra råd om "blessing" hade varit svensk.
Som kvinna i sverige så har vi lärt oss att jämställdhet är bra men jag misstänker att hon bara skulle se ner på honom mer om han gjorde "kvinnosysslor" eftersom hon är stark anhängare av könsdiskriminering.

Det skulle bara få honom att verka än mer omanlig i henns ögon. Min gissning bara i coh för sig men jag tror inte att jag har fel denna gång.

Jag lever själv i ett förhållande med en person från en annan kultur och hans mamma anser det förnedrande om jag ber min man hjälpa mig med tvätten! (det struntar vi visserligen i men det är rätt talande)

I början av relationen sa han även att jag fick honom att känna sig omanlig för att jag var bättre på att tapetsera och bygga om än han var.

Varför skulle ni bo i ett land nära hennes kultur?
Jag trode inte det var det hon ville själv.

Sa hon inte London eller någonstans i Kanada?
Om det är realistiskt, tja, det återstår ju att se men i London behöver hon inte lära sig svenska i alla fall och du kan säkert få ett lika bra jobb där som här?

*ont om tid återkommer*

Eh, nej omskärelse är INTE förbjudet i Sverige!!! Var har du fått det ifrån?!?