Igångsättning..hur tyckte du det var?
Ska sättas igång nästa Torsdag..är lite orolig inför det. Hur upplevde du det? Och om du jämför med en "vanlig" förlossning,,var det mkt värre?
Ska sättas igång nästa Torsdag..är lite orolig inför det. Hur upplevde du det? Och om du jämför med en "vanlig" förlossning,,var det mkt värre?
Blev igångsatt med prostatinglandin gel pga övertid (bf +16), och helt omogen tapp.
Fick gelen 15.00
22.00 tiden, inga tecken alls, en ynka sammandragning på 15 min. Ej öppen.
01.20 slemproppen lossnar
01.25 värkarna börjar, full styrka redan från start, inga pauser emellan,2- 3 cm öppen
04.00 fick EDA eftersom jag inte sovit på två dygn och helt enkelt inte orkade
06.00 tiden, blir väckt, öppen 7 cm
07.25 tiden -vattnet tas
09.39 sonen föds.
Min upplevelse är att det gick väldigt snabbt, från ingen känning till full känning, att värkarna var otroligt intensiva och att jag inte alls var förberedd på att värkarna kunde komma med sådan styrka redan från start, och dessutom utan mellanrum.
Jag ville inte ta EDA innan, men jag är glad att jag tog den eftersom min kropp inte orkade mer efter all sömnbrist, den lät mig sova runt 2 timmar, och efter det var det otroligt mycket lättare, både humöret och det faktum att den funkade perfekt på mig. Kände krystvärkarna bra och upplever att jag hade en bra förlossning -om än väldigt intensiv.
Jag har blivit igångsatt 2 ggr. Ena gången i vecka: 43+0 och andra gången i vecka: 40 pga preeklampsi.
Dom förlossningarna var bättre än den som kom igång spontant.
Hade gärna blivit igångsatt igen, för då får jag åtminstone ett bra värkarbete, vilket jag inte har annars. Igångsättning är inget att vara rädd för, tvärtom.
Igångsättning med omogen tapp med första barnet. När värkarbetet drog igång på riktigt var det outhärdligt och ingen narkosläkare så långt ögat kan nå. Men flertalet timmar senare kom narkosläkaren och jag fick EDA som fungerade toppenbra. Efter det gick allt jättebra! Krystningen tog ca en kvart med mycket, mycket små bristningar. Det var flera timmar som var JÄTTEjobbiga, men det var personalens fel. De skulle skruvat ner droppet tlls narkosläkaren inte kunde komma, och som förstföderska så visste varken jag elelr min man vad man kunde göra i det läget. Men som sagt -EDAn var min räddning .
Nu är det dags för igångsättning nr 2. Jag har pratat med min läkare och vi är överens om att tidig EDA ska sättas så att det inte kan bli så igen. Då är det bara att dra igång den när jag känner att jag behöver den.
Jag tror man ska försöka gå in med en positiv känsla - det här fixar jag! För det är fantastiskt vad man klarar av! Och jag måste säga - trots att det var outhärdligt en period så minns jag även förlossningen som något fantastiskt! Det var en underbar känsla att föda fram sitt barn och jag minns att jag under krystningarna kände att det här skulle jag kunna göra imorgon igen! Du får en superbonus när allt är klart!
Absolut inte. Klart man lyssnar på vad ens läkare säger.