Snyggt fixat Serendipity! 
Jag inser att jag måste släppa in Stella mer i köket, jag vill ju att hon ska hjälpa till här hemma. Jag får nog skamset erkänna att vi har slarvat väldigt på sista tiden med det som hon skulle kunna hjälpa till med - grönsakerna. Ibland blir det majs och broccoli (hennes favoriter) men det behöver ju inte fixas så mycket med. Ska börja med att låta henne skära frukt och grönsaker. Hmmm... kanske tacos ikväll? 
Det blev tacos ikväll och Stella skar grönsaker som om hon inte gjort annat. Det blev jättestora bitar och jag försökte hålla mig borta från att korrigera (jag är så värdelös på att släppa kontrollen) och hon rörde runt i köttfärsen och kryddade. Hon har aldrig ätit så mycket tacos (två fyllda tortillas och en tacotub, i vanliga fall gnager hon mest på tortillabrödet och surplar lite gräddfil). Vilken lyckoträff! Det hjälpte säkert att jag var på bra humör och kände mig extra tålmodig också 
.
Stella fick fortsätta med matlagningen med pappa idag. Iofs var det inte mycket att göra (färdiga potatisbullar och bacon 
). Men hon tog lite egna initiativ (iklädd förkläde och kockmössa) och torkade diskbänken med orden "Som kock är det viktigt att hålla rent". *fniss*
Frk Kanin: Jag blir så hemskt ledsen för din skull, skulle vilja ge dig en stor varm kram. Vilket hemskt jobbigt besked att få av läkaren och jag hoppas innerligt att han har helt fel.
malinkatarina: Så starkt gjort av dig att orka ta upp den här otroligt viktiga diskussionen med din mamma. Jag tror du har gjort det på bästa möjliga sätt . Att först prata med henne på telefon och våga blotta dina rädslor och känslor tror jag banar god väg för ditt brev. Även om hon slår dövörat till när ni pratar med henne så hoppas jag att hon förmår ta till sig dina skrivna ord på ett annat sätt. Förhoppningsvis känner hon inte att hon behöver gå i försvar direkt när ni inte har direktkontakt, utan kan läsa det du skrivet och låta orden sjunka in. Jag hoppas också att det väcker en diskussion dina föräldrar emellan.
Mandra: Vad kul att få börja ny utbildning, jag förstår att du är förväntansfull. Personalvetare låter jättespännande, skulle jag också kunna tänka mig... eller sjuksköterska/barnmorska... eller barnskötare... eller.... ja just det jag har pluggat färdigt ja. Bara att bita ihop och vara nöjd med det man har .
Och en stor kram till alla som behöver det!
I det här fallet får jag nog bita ihop och vara nöjd. Jag får inga mer lån från CSN, har läst alldeles för mycket. Fick en brev idag om skulderna... bara 350 000:- kvar att betala 
. Egentligen är jag nog nöjd med det jag är (samhälls- och kulturanalytiker) men det finns ingen självklar yrkesroll och jag har så svårt att hitta min plats i arbetslivet. För det första är det ingen som vill ha mig och för det andra vet jag inte riktigt vart jag vill ta vägen. Ibland trivs jag med att jobba med människor och ibland vill jag bara gömma mig på något kontor. Jag tycker om att hålla "små föreläsningar" och tycker om att spexa och skoja. Jag har så väldigt dåligt självförtroende när det gäller mitt yrkesliv. När jag väl jobbar får jag alltid bra feedback och jag brukar vara omtyckt av kollegorna, men så går vikariatet ut och jag måste börja om på nytt och innan jag hittar det nya har självförtroendet hunnit rasa i botten igen.
malinkatarina: Vad skönt att din mamma verkade ta till sig det du skrivit. Kanske det kan bli ett nytt sätt för er att kommunicera.
Frk kanin: Vad skönt att mensen kom till slut, hoppas spolningen gör susen och att mannen är med på noterna. Kram!
Siggan: Det där med att inte gnälla och tjata hela tiden känner jag igen. Vissa dagar bara flyter allt här hemma och det är en sån glädje att få så mycket tid tillsammans med Stella, då brukar jag tänka att hon har varit så "lätt" att ha att göra med och när jag sen tänker något steg längre så inser jag att det egentligen är jag som har varit lätt att ha att göra med. När jag är glad och positiv så är ju hon också det och de dagar när allt är tungt, jag surar och tjatar, ja... då sätter ju hon sig på tvären så klart. Det är så enkelt, men svårt - man är ju bara människa - jag försöker jobba på det hela tiden men glömmer mig lätt när det kokar över.
Idag är det en kämpig dag. Jag är så trött, så trött och har dessutom fått en släng av feber, mannen är i sthlm och mamma som skulle avlasta blev också sjuk. Det kokade över i eftermiddags kan man säga och som alltför ofta nuförtiden var det mina tårar som tog över. Det brukar dock bli ett bra bryt för oss och vi kan prata mer sansat. Hoppas inte hon får men av det bara... 
Och tack så hemskt mycket för alla gratulationer!!! Jag blir så rörd av att läsa hur glada ni blir för vår skull. 
Mandra: Ha ha ha ha... tack för den! Nu kommer jag fnissa hela kvällen!