• jour65

    Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 12

    Hej, Becky 02: bra inlägg! Tror också att motion är viktigt, med måttlig ansträngning. I min hjärtträningsgrupp har jag fått rådet att inte gå över gränsen "ansträngande", alltså att inte pressa kroppen till "mycket ansträngande".
    Det där med kopplingen mellan motion och det vagala systemet kan jag inte så mycket om, men det verkar inte orimligt.
    Man får ju göra vagusmanövrar, typ krysta, när hjärtat rusar för fort, just för att sakta ner farten och motverka det sympatiska påslaget.

    I vilket fall som helst ökar träningen syreupptagningsförmågan, ett tränat hjärta är starkare och behöver inte pumpa lika ofta = lägre puls. Och inte minst: endorfinerna, kroppens egna morfiner, ger välbefinnande. Härligt!

    Mycket hårdtränade hjärtan har däremot tendensen att oftare drabbas av arytmier, så det är den där balansen igen...

    Jag tar också magnesium och äter bananer för kalium, så vitt jag förstår hjälper magnesium kroppen att ta upp kalium och kaliumvärdet bör ligga lagom högt för att kroppens elektrolytbalans inte ska rubbas. För lite eller för mycket kalium kan påverka hjärtrytmen.
    Min arytmiläkare har sagt att bananer ger bättre effekt om man behöver höja kaliumhalten än vad kaliumtabletter gör.

    Men jag känner igen det där med magbesvären av magnesium! Grrr... Vet inte hur man ska komma tillrätta med det...?

    Funderar på om det du upplever som "hårda" hjärtslag är VES och bubblet är SVES? Så är det för mig, svesen känns som en splattrande fisk medan vesen tar andan ur mig, de gör till och med ont i bland.

    Fick efter en rätt jobbig undersökning diagnosen EAT, vilket innebär att jag har rusningar som består av massor av sves i rad, då är det ett litet akvarium i bröstet. Förut tyckte jag det var lite obehagligt, men nu har jag vant mig. Får minst 3-4 sådana attacker om dagen, med en puls på ungefär 120-150 då det händer. Sedan bara poff! så går pulsen ner till 70 på en sekund. Märkligt.

    Jag har tyvärr börjat få serier av ves också, och det är lite allvarligare. Om två veckor ska jag få en revealdosa inopererad under bröstmuskeln, ett invärtes EKG som ska mäta slagen i 3,5 år.

    Jag blir rätt matt av de rusningarna kan jag säga, inte alls lika lätt att hantera som svesrusningarna.

    Det är som du skriver: nästan alla av oss har ves och sves i en viss omfattning men vissa av oss upplever dem tydligare. Och vissa har fler och en del har skurar med flera efter varanddra = rusningar.
    Jag tillhör den sistnämnda gruppen, troligen har det uppkommit i samband med en hjärtmuskelinflammation som skapat flera små ärr i hjärtat.

    Gillar det där med "so what?"-tänket. Försöker också tillämpa det. De där j-a slagen kommer ju vare sig jag vill eller inte, så länge det inte handlar om rusningar försöker jag också tänka "jaha, och?"

  • jour65

    Marcus1977, jag har en fråga till dig: Hur kändes det när du fick ventrikeltakykardi under sjukhusvistelsen? Jag utreds nu för misstänkt icke ihållande (dvs korta attacker) ventrikeltakykardi.

  • jour65

    Marcus: Jag vet fortfarande inte om det är VT eller ej, men rusningarna känns annorlunda än de andra jag ha, och som diagnosticerats som EAT (kommer från förmaken och är ofarliga). De här rusningarna känns liksom i halsen, precis som flera VES efter varandra. Kan tänka mig att det rör sig om 3-20 slag per gång, för det mesta runt 10 slag. Jag får andnöd när den här typen av rusning kommer och blir lite yr och ångestfull. Så blir det inte med de "vanliga" EAT-rusningarna, de känns mest som splattrande fiskar och verkar inte påverka blodflödet särskilt mycket. Hoppas fortfarande på att det jag känner är någon variant av EAT, vill inte gärna att det ska vara VT. Läkaren säger att det mycket väl kan vara korta attacker av VT, men att man inte gör något åt dem om de inte ger svimningar. Ska få en revealdosa inopererad, ett invärtes EKG som ska kolla av impulserna.

    Jag har också haft hjärtmuskelinflammation, dock en "tyst" sådan, kände aldrig av den. Men nu finns det troligen ärr kvar som utlöser de här arytmierna samt extraslagen.
    Jobbigt att Selokenet sänker din puls så mycket, förstår att du inte vill krydda på extra då. Förstår också att oron ligger kvar länge när man gått igenom det du gjort under inflammationen. Jag fick en megarusning (otroligt snabb och höll i sig i flera minuter)  två dygn efter att min son föddes och fick krypa till dörren på BB och skrika på hjälp. Efter det dröjde det innan jag vågade röra på mig, men jag började försiktigt med promenader någon månad efteråt och ökade successivt. Och: peppar, peppar, det var sju år sedan och en dylik ruskig rusning har jag aldrig haft sedan

  • jour65

    LiBä: har du kollat kaliumvärdet? Om det är lite gränslågt kan det hjälpa med bananer, det har det gjort för mig. Bra att kombinera med magnesiumtabletten, de kompletterar varandra. Och ta mig sjutton; jag tycker att jag märker skillnad sedan jag började med den kombon!

  • jour65

    Hej igen, nej det var tyvärr inte sinusrytm.  Den här megagrejen var troligen EAT eller möjligen förmaksflimmer, icke upplevt något liknande efterå och det påminde heller inte om det jag nu upplever som VT. Det kom en sköterska inspringande och han ta pulsen innan det tvärvände, hon sa att det gick otroligt snabbt och ojämnt. Det började från ett slag till ett annat och slutade likadant, ungefär som mina EAT-rusningar. Typ 62 slag ena sekunden och närmare 200 nästa.

    Men det stämmer att jag har panikattacker också, och då ökar pulsen successivt och sjunker successivt i sinusrytm. Kan vara obehagligt det med, men inte på samma sätt.

    Jag känner igen det där med VES som gör ont! Trodde att jag var ensam om det. Det känns ju som en kniv ibland. Nu har jag ju både SVES och VES och för mig  brukar Svesen vara mildare och VES:en kännas mer. Men det kan säkert variera mellan olika VES också, nu är jag kanske ute och cyklar men jag har för mig att slag med en kompensatorisk paus efteråt känns hårdare och alla extraslag har inte kompensatorisk paus.


     

  • jour65

    Kan tyvärr bara instämma i att det inte alltid går att bränna bort arytmier, min läkare vill inte bränna även om det visar sig att jag har korta VT. Enligt honom finns risken för att man "bränner fel" och ett nytt ärr uppstår som i sin tur ger upphov till nya arytmier. Om min fortsatta utredning visar på VT och att den ger upphov till svimning eller "nära" sviming säger han att det snarare är aktuellt med en inplanterbar defibrillator.
    Enstaka extraslag känns också för jäkligt ibland och jag håller med om att det sänker livskvalieten. Läkarna tycks tappa intresset om hjärtmuskeln är strukturellt normalt och extraslagen är ofarliga i sig. Och så går vi här och pinas...
    Tack Marcus för dina uppmuntrande ord! blir lite nyfiken när du säger att du läst medicin, till läkare eller sjuksköterska eller ngt annat?
    Jag är också i sitsen att jag läst lite för mycket (har jobbat som medicinreporter bland annat) och hispar upp mig rejält ibland.
    Har också terapi på gång för att få ordning på tankarna, men hittills har jag stött på liknande situationer som Bass skrev om tidigare i tråden (om psykologen som själv hade arytmi och varit till en spåtant...). Min första psykolog hade själv pacemaker och sa till mig att jag visst inte hade panikattacker (som jag egentligen vet att jag har, vid sidan av hjärtbesvären, panikångesten kom flera årtionden innan arytmin debuterade) och sa rakt ut: "det är nog hjärtat som du känner av när du får dödsångest och du får nog räkna med att operera in en defibrillator tror jag" (!!!!). Psykolog nummer två har också extraslag och hon förstår sig inte på det alls, säger hon.
    suck. Nu har hjärtläkaren lovat delta i ett samtal med sistnämnda psykolog för att reda ut begreppen.
    Nu blev det här väldigt dystert, men till tröst kan jag säga att jag haft jättemycket VES och SVES i 13 år och lever fortfarande. Ibland har jag haft 15 000 - 20 000 om dygnet. Men det här verkar komma i perioder, det har gått flera år ibland utan att jag känt av särskilt mycket alls. Håll ut och även om extraslagen tycks komma och gå utan uppenbar anledning kan det vara bra att ge akt på om de triggas av koffein, nikotin, stress, brist på sömn etc.

  • jour65

    Hej och oj vad jag känner igen mig! Det kan komma under träning, efter träning, i vila, på natten, på dagen, under ett samtal, you name it.

    15 000- 20 000 extraslag en vecka och sedan - poff, bara borta som i ett trollslag. För de flesta tycks det här komma och gå, det kan vara tätt mellan perioderna  - men också jättelångt tack och lov. För min del är det ju ärr i hjärtmuskeln som spökar, men jag säger som Marcus: Hade det varit riktigt farligt skulle jag ha legat med näsan i vädret för länge sedan


    Jag är nog också ett levande bevis på att man kan ha en frisk hjärtmuskel och ändå arytmier/extraslag. Jag har ju gjort magnetröntgen, ultraljud och hjärtscintigrafi som alla varit helt normala.


    Numera har jag visserligen förändringar på EKG som kan tyda på kärlkramp (läkarna tror dock inte att det är kärlkramp), men så har det inte varit tidigare och extraslagen började låååångt tidigare, typ tio år tidigare. Så jag tror inte att det finns något samband.


    Bass: Det händer att man inte känner själva extraslaget, bara den kompensatoriska pausen. Då känns det som om hjärtat står stilla.

    mot slutet av min graviditet hade jag täta VES dygnet runt under den sista månaden, men sedan försvann de helt under flera år.
    Mina tips är måttlig motion med långsam uppvarvning och nedvarvning, INGET koffein överhuvudtaget och tillräckligt med sömn samt stressreduktion. Men:
    Forskning, forskning skulle jag önska. Så att vi får en bättre livskvalitet, även om vi inte har någon allvarlig åkomma.
    Det är jättepositivt om vi hittar egna knep, men samtidigt sorgligt att vi ska behöva söka lösningar i försök med kosttillskott och alternativmedicin. Jag vill att läkarna tar det här på allvar NU!


     

  • jour65

    Hej igen, har just nu att se fram emot ännu ett - av otaliga - arbets-EKG på torsdag. Denna gång främst för att kolla om jag har kärlkramp. Skönt Marcus att du påpekar att VES under ansträngning inte behöver vara farligt. Jag har ofta det. Och vid mitt senaste arbets-EKG för ett år sedan fick jag sk kopplade VES två gånger, dvs två VES efter varandra, under cyklingen. Jag har överhuvudtaget ofta serier. En typ av serie kommer från förmaken och fick diagnosen efter en undersökning som inte var så trevling (non invasiv elfys). Den andra serien är man osäker på om den kommer från förmaken eller kammaren, därför ska jag få en ekg-dosa (reveal) inopererad 3 april.
    Operationen går säkert bra, det är ett enkelt ingrepp. Däremot behöver jag lite pepp inför arbetsprovet, jag AVSKYR cykelprov!!! Är så jäkla nervös att jag vill spy. Det är så himla obehagligt att pressa kroppen så hårt och känna av extraslag och yrsel, jag får panik bara vid tanken. Och de där glättiga testledarna som bara manar på en och sedan muttrar att det inte kommer att gå att få ett rättvisande resultat för att man klivit av cykeln efter sju minuter i stället för tio... (och jag har extremt dålig kondis nu efter stillasittande pga upprepade infektioner).
    Gaahhh....

  • jour65

    Pepparmynta: Efter ett dygn med diverse märkliga rusningar som jag knappt varit med om tidigare funderar jag på att skaffa ett sånt där tum-ekg. jag gick in på omron som du rekommenderat, men det verkar som om man bara kan köpa utrustningen som "professional", det står


    For Prescription use only.

    Känner du till något liknande man få tag i som patient?
    Jag ska visserligen få en revealdosa inopererad snart, men den registrerar ju tydligen bara längre elakartade rusningar och jag skulle för min sinnesfrids skull vilja veta vad de kortare torktumlarupplevelserna är för något...

  • jour65

    Tack peppparmynta och Marcus! Jag hoppar nog över det egna EKG:et ett tag, annars blir jag nog nipprig. Gruvar mig grovt i dag för arbetsprov i morgon, men skönt att få det gjort (om det nu blir av, jag har börjat få symtom på influensa med huvudvärk och värk i benen).


    Lycka till med MR-undersökningen Marcus! Jag gjorde också en MR i maj i fjol för att söka efter ärrbildningar, men inga hittades. Herr doktor tror ändå att det finns ärr, men att de är så små att de inte syns. Efter min MR (som mest gick ut på att hålla andan när maskinen slamrade) fick jag kila in i rummet med skärmar, det var supercoolt att kolla på filmen med sitt eget slående hjärta.


    Men jag fick lugnande spruta i armen under proceduren så jag var så lullig att jag vinglade runt och kramade alla i personalen (med öppen sjukhusskjorta), glömde mobiltelefonen och plånboken i värdeskåpet mm, haha!
    MR är en jättebra undersökning, kanon att du får den gjord.

    Annars är det lite depp nu, hade rätt mycket mysko rusningar i går, kände som om det var rusningar från förmak och kammare som gick in i varandra, vanliga slag plötsligt, pulsen sjönk och steg. Och dessutom några timmar senare djurisk värk i bröstet i omgångar. Det är det sistnämnda som ska kollas med cykelprovet i morgon, jag har kärlkrampstecken på EKG. Inte så där superkul att man steppar runt med halmhatt direkt. Det räckte liksom jättebra med alla VES (ironi), sedan kom rusningarna, och nu bröstsmärta och ST-sänkningar. Sjukskriven på heltid nu. Blä.


     

Svar på tråden Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 12