Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 12

Det där med 24-h EKG är knepigt, det är ju ofta så att just den jäkla dagen man har apparaten går hjärtat som en klocka. Men det finns fler alternativ, jag har ibland haft EKG i sex dygn (en annan variant), och det finns sk tum-ekg som man kan ha i flera veckor och koppla in när man har symtom. Är det väldigt besvärligt kan man, som jag, få en dosa inopererad. Den sitter i tre år och jag aktiverar den för avläsning när jag har symtom. Tyvärr tror jag inte man får ut så mycket av dosan om man har extraslag, bara rusningar. Om jag förstått det rätt krävs det rätt många sladdar på bröstet för att se exakt varifrån exempelvis VES eller SVES kommer. DVS att med dosa eller övervakning med färre sladdar kan man se om det är VES eller SVES, men inte varifrån i hjärtat de kommer.
Lycka till alla!

Förresten Kanya: Har du varit på VC och fått något svar om deu kan få göra den icke invasiva elfysundersökningen?

Hej, här var det lite tyst just nu och så är jag här igen
Tänkte bara tipsa om att det finns en sajt som heter medhelp.org där kardiologer från en av världens främsta kardiologkliniker i cleveland svarar på frågor. Hittade nedanstående svar på en fråga från en trebarnsmamma som fått kraftigt ökade ves, hoppas det kan vara till nytta för någon:
(PVC= VES, Potassium= kalium, Toprol tror jag är någon slags betablockerare)

 In general, an increase in PVC's frequency in patients previously stable is associated to a rise of catecholamines in the blood (stress hormones) or changes in electrolytes levels (drop in potassium or magnesium in the blood). A less common possibility could be the appearance of a new problem/arrhythmia. As you are already under treatment (Toprol) my recommendation would be to increase potassium/magnesium intake (potassium: bananas; magnesium: all nuts, artichokes, spinach, beans and tomato), and try to decrease your stress/anxiety if possible. If you feel under too much pressure, stressed or with anxiety, I would recommend seeing your physician to discuss about therapy (med and no med). Your doctor could also take an electrocardiogram to define if your symptoms are an increase of PVCs. As a last resource and if your symptom persist with the same intensity, you can consult an electrophysiologist to discuss about "burning" or ablating the spot in your ventricle that is producing the PVC.

Kort sagt: stress kan öka extraslagen rejält och det är bra att käka livsmedel med mycket kalium och magnesium.

Kanya: Bra att du får komma till kardiolog! Låter som en supersnabb tid, det går fort fram till 4:e.

Jag brukar få ta ett helt batteri blodprover när jag är på återbesök hos kardiologen, de kollar allt möjligt (typ leverprover, njurprover, blodvärde, kolesterol etc). Bland annat BNP (som mäter ev. hjärtsvikt) och Kalium (viktigt för hjärtrytmen).  Och jag får också ta dem några dagar innan. Kommer inte ihåg på rak arm vilket av proven som kräver att man ska vara fastande. Himla skönt att få en genomgång. Jobbigt att du inte kan sova. Tar du någon betablockerare?

Åh, glad för din skull Kanya!

Tycker också att det verkar mest logiskt att trigga först och ta revealen sedan, men doktorn har kanske sina skäl. Jag triggade 2008 och fick diagnosen EAT då, revealen har jag nu haft i två månader, det har läkt fint och jag skickar in avläsningar per distans (via telfonjacket) med jämna mellanrum. Sedan ringer någon läkare upp och berättar vad det visat. Känns tryggt och bra. Operationen av revealen var enkel, tyckte jag. Triggningen var lite jobbigare, men det är nog individuellt hur man upplever den. Och det är absolut värt det. Håller tummarna för att du får svar på frågorna via detta, det vore ju kanon om det är en extra bana, de är lätta att bränna bort och då kan man bli symtomfri. I mitt fall var det tyvärr inte en bana, i stället en massa olika ärr i förmaken som tar över från min slöa sinusknuta. Och kanske något i kammaren, men jag har hittills inte haft någon rusning från kamrarna på revealavläsningarna, bara förmaken, så jag är hoppfull!
 

200 mg låter lite mycket, jag har varit uppe i 250 (!) som mest, men jag blev inte heller bättre av det, för mig verkar det som om en viss "lagom" dos man får justera sig fram till funkar.

Jag fick vänta ungefär två månader på revealen tror jag. Jo, den tar upp extraslag men jag tror inte att den "räknar" antalet extraslag på samma sätt som till exempel ett 24-h ekg. Den registrerar hjärtaktiviteten i typ ett tiotal minuter eller så när man har tryckt på aktivatorn, och har man extraslag då kommer de med på avläsningen. Förekommer det någon längre rusning av betydelse och man inte har tryckt (till exempel under sömnen) registreras det automatiskt. Den visar också lite statistik typ högsta och lägsta puls under dynget, tror jag (hoppas jag inte är ute och cyklar nu, men jag fick exempelvis veta att jag som lägst haft 40 i puls under natten och som högst 120 under dagen.
Ärren i förmaken är så små att man inte sett dem, men läkarna "tror" att de finns (ungefär som svarta hål, man drar slutsatsen att de är där för att det inte finns någon annan förklaring )

Desssutom visade triggningen på rusningar av den typ som kommer från enstaka cellbuntar som inte fungerar som de ska, och det är för det mesta ärrvävnad.

Det senaste beskedet jag fått är att det troligen inte går att bränna bort för min del, eftersom jag förmodligen har flera ärr i förmaken (typ ett tiotal) och att något av de andra i så fall kommer att ta över. Exakt hur de har kommit fram till det har jag ärligt talat ingen aning om.

Hoppas du inte behöver vänta så mycket på undersökningen och revealen. Har du gjort något ultraljud, cykelprov eller magnetröntgen?     
  

Kanya: Jag har rusningar i princip varje dag, men de är korta. Många gånger bara 5-6 slag på varandra, andra gånger kan det sitta i någon minut.

En del tänker jag knappt på, noterar bara att det är dags igen och om de sitter i lite längre brukar jag försöka krysta, då är chansen stor att de lägger sig. Andra gånger är de otäckare, klumpar liksom ihop sig med extraslag och pauser i mitten och det känns som om något "galopperar" i bröstet.Vissa rusningar startar och stannar plötsligt, andra slutar successivt. Har bara haft några enstaka långa rusningar i mitt liv, bland annat när jag nyss fått barn och blev golvad på BB av en megarusning. Allmäntillståndet påverkas för det mesta inte särskilt mycket, men vid några enstaka tillfällen har trycket gått i botten och jag har blivit svimfärdig.

Just nu mår jag i ärlighetens namn inte så bra, jag har fått "order" från min psykläkare som jag träffar pga paniksyndrom att höja cipramildosen från 20 till 40 mg och jag har höjt till 30. Mår rejält mycket sämre psykiskt, och har mer VES, högre puls och allmänt mer strul i bröstet samt yrsel. Tydligen kan man bli sämre i början av en ökning och det ska i så fall vända efter några veckor, men jag är tveksam till om hjärtbiverkningarna vänder. Det finns ju en hel del varningar om just cipramil och arytmier och det känns väldigt olustigt att behöva äta dem   

Hej hej, tittar in efter en tids frånvaro. Har tampats med brusten blindtarm, men är på bättringsvägen. Kände mig mig hyfsat glad och nöjd i dag fram till att jag fick ett brev från en av hjärtläkarna, som läst av revealen (implanterad EKG-apparat). Där stod att de flesta tryckningarna visat på förmaksrusningar, som ju är ofarligt, men att det också fanns en serie med tre VES, i rad som jag fattade det, och som var oregelbundna. Hon skrev först att de kom från kammaren, men sedan att det var osäkert om de kom från kammaren eftersom det kunde vara fråga om grenblock (????). Blir orolig: Tre VES i rad som dessutom är oregelbundna skulle ju kunna vara polymorf (allvarlig) form av kammartakykardi. Nu har kliniken stängt telefontiden för i dag.
Läkaren skrev bara trevlig sommar...
Nervös...  

Hej, det är ju oerhört tragiskt det som hände med fotbollsspelaren. Men jag läste i en forskningsstudie från USA att bland 13 500 personer som genomgick hjärtrehabiliteringsträning/motion drabbades 50 av hjärtstopp. Detta var alltså människor med skadade hjärtan, ändå var siffran bara 0,003 procent. De hade genomgått drygt 1, 6 miljoner träningstimmar tillsammans. I en annan undersökning läste jag att övre medelålders män som tränade HÅRT löpte en lite större risk för hjärtattack under passet i sig, men de som var vältränade hade samtidigt ett betydligt större skydd än de som inte tränade alls.
Vad jag förstår kan elitidrott/extremt hård belastning vara mindre bra för hjärtats rytm. Men vi mår bara dåligt av att låta oss bli skrämda av det. Motionerar vi inte alls är det inte bra, hos de flesta ökar det risken för allvarliga arrytmier och kärlsjukdom. Jag tror att lagom är bäst. Jag vet att det är lättare sagt än gjort, är själv inne i ett extraslags- och rusningsskov och alla vi som lider av detta och dessutom får ångest av det mår självfallet inte bättre av att läsa om tragiska händelser som den ovan. Att våra hjärtan inte slår i takt behöver inte betyda att de är strukturellt sjuka.
Kramar!  

Hej, Linda: jag menade absolut inte att kritisera dig, jag känner tvärtom igen mig så jäkla väl i det du beskriver. Ibland strular det i bröstet när man är stressad, andra gånger när det är kolugnt, vissa gånger kan man motionera och hålla i gång utan att det händer något, andra gånger är det nästan omöjligt. Det tycks komma och gå det här utan att man fattar varför eller hittar några tydliga samband. Det är kanske det som gör det så himla jobbigt att leva med, att det liksom inte går att förebygga fullt ut, möjligen kan väl vissa saker som ex koffein, stress, dåligt med sömn och nikotin inverka, men vad jag förstått så är sambandet svagt. Och någon verkligt bra medicin verkar det inte finnas. Men jag har hittat en ljuspunkt i alla fall som jag vill tipsa om: Jag går just nu i KBT-terapi, bland annat för att lära mig hantera det här, har gått tre gånger och det känns redan bättre! I går och i förrgår hade jag jättemycket extraslag och rusningar, men för första gången på länge kände jag att jag kunde strunta i dem. Sedan får vi se om det håller i längden...
Kram till alla!