Gravida typ 1-diabetiker snackar vidare

fast då verkar det ju ha med annat att göra också än bara blodsockret? vad vägde dina barn?

Var du eller din man stora när ni föddes? 

Hej!
En till gravid diabetiker här!Är gravid i v.8 så är ett tag kvar..var på Vul igår då vi trodde jag fick missfall i måndags, fruktansvärd känsla men allt stod rätt till o var till och med 1 vecka längre gången än vi trott..
Detta innebar också att jag fick avslöja för närmaste chef på jobbet i förtid hade inte tänkt avslöja förrän om några veckor men men nu är det som det är..

Jag kämpar att få ned Hba1c fortfarande, har en bit kvar..tror det låg på 56 sist, har för mig det innebar ca 6,4 % i det gamla värdet..men inte är det lätt..men men bara att kämpa på..

Det blir vårt andra barn detta så ska bli så kul att få ett syskon till sonen som blir 4 år nu i november.

Det gjorde min också! De hade noll koll på 70-talet. Jag vägde 2080 gram när jag föddes, 10 dagar för tidigt...

Jag gjorde något oerhört pinsamt förra gången jag var gravid... Hur som helst, varje gång jag åker till spec. mvc, sitter det höggravida kvinnor och röker i ett bås precis utanför där jag parkerar min cykel. Oerhört provocerande!

Förra gången jag var gravid, såg jag en ganska ung mamma som stod med sin mage och rökte här i Lund och jag blev hormonstinn och gick fram och sade:
- Du vet att det där är direkt ohälsosamt både för dig och för barnet, va?  (på ett argt sätt)
- Jag är inte gravid din kärring! svarade hon då...

Jag höll på att sjunka genom marken och skämmas ihjäl...
Numera försöker jag att kontrollera mina hormonella utbrott lite mer.  
 

Hade nån av er ont i magen i början? Jag tror att det är mitt enda grav.symptom hittills förutom ömma bröst! Det är nästan värre än mensvärk eftersom det inte går bort med panodil.. Inatt höll jag på att bli tokig! Låg och vred och vände mig i flera timmar tills jag gav upp och gick omkring i lägenheten istället.. Sån där irriterande värk som aldrig lättar oavsett hur man ligger, står eller går.. :S

Vad är det egentligen som man inte får äta/dricka under graviditeten? Mögelost är nog det enda jag vet om förutom alkohol och kaffe typ..   Insåg idag i mataffären att jag verkligen inte har koll så tordes knappt köpa nån mat alls.. Det är ju tex  en viss fisk man inte får äta - fisk från ett visst vatten eller nått sånt men vilken fisk är det lixom? Lax..? Känner mig pinsamt ovetande :(

 

Usch, jag är så himla depp idag. Har varit på TUL och bebis låg idag på +23,5% (låg på +15,1% förra gången), och jag är bara i v. 32+1. Barnmorskan sa att jag ju iaf låg inom normalkurvan, men ja det var precis på håret det! Känns som det kommer skena iväg ännu mer nu...Suck.

Vi har varit på profylaxkurs idag, jättebra, men känns som jag inte kommer få användning av det om det ska fortsätta såhär...för då lär det ju sluta med kejsarsnitt och jag vill inte det. F*n också! Hade jag kunnat vrida tillbaka klockan hade jag låtit bli att jobba i sommar och bara fokuserat på blodsockret, men man vill ju få ihop allt vad gäller ekonomi och så, och sjukskrivning har ingen pratat om :( Vet inte vad jag ska ta mig till snart. Och här i Linköping vet knappt läkarna vad kontinuerlig mätare är för nåt, så det lär man ju inte kunna få som hjälp.

Är det nån som vet vid vilken vikt de börjar diskutera igångsättning och isf när de gör igångsättningen? Vill ju så gärna föda vanligt. Till mig säger de bara att "vi tar det där vartefter" och "väger barnet upp emot 5kg så vill vi kanske inte att man föder vaginalt". Verkar ju inte vara helt enkelt att få igenom igångsättning om man ber om det..

Imorgon är del2 på profylaxkursen, får nog ta hjälp av de där andningsövningarna nu i syfte att lugna ner mig lite ;)

Jo, jag är inte rädd för förlossningen i sig. Utan mer rädd för att vara ensam hemma i väntan på förlossningen och att det ska sätta igång när jag är själv.

Nu har jag legat ganska stabilt i snart 10 veckor. Sedan jag började jobba förra veckan har blodsockret blivit mer opålitligt igen och i natt har min man matat mig tre gånger. 

Jag pratade med en förlossningsläkare idag. Om min rädsla och känslan av att inte ha kontroll i den utsträckning som jag önskar. De undrar varför jag inte slutar arbeta med mina ryggproblem och min foglossning. Men sanningen är att jag inte vågar vara ensam hemma hela dagarna. Jag är rädd för att somna eller få kramper eller bli medvetslös. 

Det är ganska komiskt att jag pratat med en psykolog om min rädsla för att komma över den. Men att hon enbart konstaterade att det är sunt att vara rädd, när situationen ser ut som den gör. Att jag kanske behöver vara det, för att ta hand om mig själv tillräckligt väl och undvika att sådana här situationer inträffar i så stor mån som möjligt.

Nåväl, han var väldigt förstående och berättade att det är vanligare med den här typen av problem hos kvinnor som har haft diabetes längre. Det ökar för vart tionde år man haft sjukdomen.

Han föreslog en igångsättning. Inte bara på grund av min rädsla, utan också för att en graviditet sliter som mest på kroppen de sista veckorna. Han tänkte på min diabetes och hur den sliter ut och tröttar ut kroppen med svängningar och annat. Han såg ingen anledningen till att diabetiker ska gå tiden ut.

Med tanke på min första förlossning som var ett kejsarsnitt, sade han också att det är bra om livmodern inte är maximalt uttänjd när jag blir igångsatt.  Jag fick tid när jag är i v. 37+4.

I Lund får ALDRIG en diabetiker gå över tiden och sätts ALLTID igång om barnet är större än vad som anses vara normalt.

Så istället för 6 veckor, har jag knappt fyra kvar. 

 

En fråga angående det här med mat förresten... Har för mig att de sa att man i Linköping bara får äta flytande när man kommit in, men att man får äta som vanligt i Norrköping. Flytande för att de bara vill att man ska ha intagit flytande ifall det blir kejsarsnitt (konstigt att det skiljer mellan de två städerna här men ja ja...som vanligt har väl läkarna olika syn på det hela)

Men jag har iaf för mig att min barnmorska sa att diabetiker aldrig sätts på enbart flytande kost, just för att vi måste kunna få äta för att få upp blodsockret. Eller fattade jag fel kanske? Är det nån som vet vad som brukar gälla?

Jag behövde inte vara någon häxa iaf, bara ett hysteriskt gråtande nervvrak! Blödningarna har hållt på hela helgen och idag har jag FÖRBANNAT ont i magen!! Blödningarna är inte extrema antar jag, men dom är inte små heller.. Ringde till bvc imorse och grät som sagt som en galning och hon tyckte absolut att blödningarna måste kollas upp eftersom dom är i samband med stark smärta.. Så hon ringde och fixade en tid åt mig idag för ultraljud på gynmottagningen på sjukhuset! Jag ska vara där kl 14.. Jag tror verkligen att den är död  det kan inte vara normalt med sån här smärta!