Inlägg från: Sinnika |Visa alla inlägg
  • Sinnika

    Gravida typ 1-diabetiker snackar vidare

    Just mornarna är jobbiga för mig med. Får ett ordentligt hormonpåslag tidigt på morgonen och vaknar lätt högt. Sedan har jag fått sluta med mjölkprodukter på morgonen för det klarar inte blodsockret av längre. Dricker té och tar en macka och måste ändå ta 33 enheter novorapid! Innan graviditeten hade det räckt med 6 enheter till en frukost MED mjölk. Suck! Men nu har jag knappt 5 veckor kvar till bf så det är väl bara att stå ut!


    Lycka till alla kämpar!
  • Sinnika
    Håkansson skrev 2010-02-10 12:26:37 följande:
    Hej alla! Är ny här. Har två barn sedan tidigare och väntar nu mitt tredje=) Har diabetes typ 1 sedan ett par år tillbaka i tiden. Kämpar med att hålla mitt socker jämt men det är inte alltid så lätt som ni säkert känner igen. Häromdagen hände en otäck sak...jag fick en allvarligare form av hypoglykemi...min sambo vaknade på natten av att jag var medvetslös och krampade. Fick följa med ambulansen då de inte lyckades få upp mitt socker så mycket som de villle. Mår nu bra, men har inget minne av händelsen och tiden runt om kring.  Jag är nu väldigt orolig att detta kan ha skadat fostret på något sätt (är gravid i vecka 5-6) Läkarna TROR inte det är nån fara men kan inte garantera något. Finns det någon här som upplevt något liknande??? Otroligt tacksam för svar!! 
    Förstår att du blir orolig men jag har läst en hel del om hypoglykemi och det ska inte vara någon fara. Men självklart finns det ingen läkare som törs lova något! Men skulle det vara något fel på barnet så kan man ju inte heller säga exakt vad det beror på, det kunde lika gärna ha varit något som kunde ha hänt om du varit helt frisk! Satte alltid klockan mitt i natten o mätte i början av graviditeten bara för att känna mig lite säkrare, man vet ju aldrig vad kroppen börjar hitta på när man blir gravid även om man alltid har vaknat av lågt blodsocker innan!
  • Sinnika
    slapparen skrev 2010-02-17 19:10:59 följande:
    Vilken jäkla KLANT jag är!!!! Jag är ju en typ 2:a och inte särskilt van vid insulininjektioner... har jag blivit varse om. Jag har sedan inskrivning på SMVC legat generellt högt i blodsocker... ganska fina förevärden innan måltider, men 1,5 timma efteråt har jag legat på allt från 8-12. Mitt HhA1c sjönk dock från 7,2 till 6,7% på 3 veckor. Ibland har det känts så himla tröstlöst att kolla blodsockret efter måltiderna... har även tyckt det är konstigt att det inte händer något med värdena, att de sjunkar i och med att jag fått höja mina doser varje vecka. I går reagerade jag på att "markören" på FlexPen inte riktigt rör sig... att den stått stilla länge. Tar fram bruksanvisningen igen och läser... VA! Jag har ju för tusan gjort fel när jag injicerat! Jag har mer eller mindre "snurrat" på den där grejen där man ställer in doserna! Man ska ju TRYCKA ner toppen av pennan!!!!!!! Inte undra på att mitt blodsocker inte sjunkit något, förutom vid enstaka tillfällen då jag förmodligen gjort som man ska. *gulp* I dag har mina värden sett betydligt annorlunda ut! Hamnade nästan ner på 3 och fick gå och köpa mig en fralla eftersom jag kände av det så pass. Det är jag inte van vid! I morgon är det dags att rapportera till diabetesläkaren... fy tusan vad jag kommer skämmas ögonen ur mig. Vad ska jag säga... skäms något så fruktansvärt! Och hemska tanke, tänk om jag har skadat "lill"!!!!! Kommer ALDRIG förlåta mig själv då. Nu kan värdena bara bli bättre, men vad gör det när alla organ och dylikt redan är anglada? jag går in i vecka 11 i morgon. Vid vilka värden/HbA1c ökar fosterskadorna?
    Det är absolut DE som ska skämmas! Det är DE som ska se till att du vet precis hur du ska göra, man ska inte behöva sitta själv och läsa bruksanvisningen för att veta hur man ska ta sitt insulin! De ska sitta ner med dig och visa hur pennan fungerar, hur man vrider upp dosen, hur man byter nålar, hur och var på magen/låret du ska sticka osv. Och uppföljning efter en vecka eller två borde man ju också ha!
  • Sinnika
    NewYork2011 skrev 2010-02-21 21:23:37 följande:
    Hejsan! Jag är en typ 1 diabetiker och går hoppas på att det skall bli en liten bebis i magen snart Jag avslutade med min nuvaring i oktober månad och därefter haft det lite krångligt med min menstruation(oregelbunden) och har endast registrerat en ägglossning sen jag avslutade med nuvaringen! Har dessutom haft konstiga mellanblödningar två gånger(brunröd färg) och fått väldigt mycket finnar... Jag är så j-vla trött på dessa finnar, är det någon som har något råd eller tips både gällande mellanblödningarna, vad det kan bero på, och även finnarna?! Kan man prata med sin diabetessköterska, gynekolog eller ta kontakt med en hudläkare..nu tänker jag mest på finnarna Hur hade ni gjort? Jag känner mig så frustrerad...hoppas på att någon här kan ge mig ett gott råd
    Hade också oregelbunden mens efter att jag slutat med nuvaring, och hade oftast en cykel på 32-35 dagar. Började då äta rosenrot och det funkade för mig. Fick kortare o kortare cykel tills den stabiliserade sig på 29 dagar och när vi sedan började försöka skaffa barn så gick det på direkten! Självklart kan man inte säga att det berodde på rosenroten men det gick ju bra i mitt fall! 
    Åt en tablett om dagen av den mest "kollade sorten", den som apoteket säljer. Tror det heter arctic root? Om du provar så glöm bara inte att man inte ska äta rosenrot mellan ägglossning och beräknad mens, utan gör uppehåll då och börja igen om du inte plussat. Det är ju ett naturläkemedel och en del menar att det kan ge en ökad missfallsrisk om man äter det som gravid och det är ju dumt att chansa!
  • Sinnika
    kim86 skrev 2010-03-03 13:46:33 följande:
    Hej tjejer.. En fråga bara. Jag fick ju höja mina basaldoser ganska rejält redan i v 6 typ. Nu är jag låg hela tiden.. Har inget emot att sänka igen, men man ska inte vara orolig att ngt har hänt va? eftersom jag behöver sänka mina doser.. tacksam för svar, om ni har haft det likadant..?
    Som jag har förstått det kan man få sänka lite efter de första veckorna när kroppen vant sig vid graviditeten. Sedan behövs ofta höjningar i olika etapper beroende på barnets tillväxtperioder. Fick sänka doserna ordentligt efter att den första hormonstormen lagt sig och det ska inte vara någon fara!
  • Sinnika

    Idag känns det som om något är på g! Har haft tätare sammandragningar och lite molande mensvärk större delen av dagen. Men vet ju att man kan ha det i flera veckor innan förlossningen startar... Hoppas väl mest att det ska kicka igång nu (är i v. 38+3) för annars blir jag igångsatt nu den 12:e! Bebisen ligger lite i underkant, -12%, så det är inte pga. bebisens storlek utan för att det är praxis här att diabetiker inte får gå över tiden. Och igångsättning vill vi ju alla slippa...


    Annars har jag fått börja sänka doserna nu mot slutet, känns helmysko! Är så van att trycka i mig nästan 40 ie inför en lunch, minns knappt hur det var att klara sig på bara 7 ie som icke-gravid!
  • Sinnika

    Näpp, inget BB för min del ännu. En helvetesnatt med molvärk och sammandragningar men inga "riktiga" värkar. Och nu på morgonen är de som bortblåsta. Borde ut och promenera för att få lite fart på det hela men fötterna är så svullna att varenda steg gör ont. Och inga skor passar, är lite för kallt för makens crocs i all denna snö....


    Gnälligt värre här alltså!
  • Sinnika

    Maddie 72- LCHF- kost har diskuterats i tidigare diabetestrådar tror jag, ta en titt där. Ska väl funka rätt bra för en del, är inte helt insatt och tror mer på att äta lite av varje. Bara man inte utesluter något helt för bebisen i magen behöver ju lite av allt. Och kolla upp så det inte gör så att kroppen börjar rensa ut slaggprodukter eller nåt, det är ju risken om man t.ex. bantar under graviditeten, att kroppen börjar frigöra ämnen som då kan vara skadliga för fostret. Om man redan ätit så innan man blev gravid så borde det ju dock inte vara någon fara för det.

  • Sinnika

    Har tid för igångsättning i morgon! Börjar bli lite nervös, är ju i v. 39+5 då så helt omogen borde jag väl inte vara? Ska in på bedömning i dag och är livrädd för att de ska säga typ "men här har ju ingenting hänt som kan tyda på att förlossningen kan börja snart". Vet ju att risken för att tvingas avsluta med snitt ökar då... och jag vill ju helst undvika det.


    Sen känns det ju inte så kul att någon ska in och fingra "där" heller. Att det måste ske under förlossningen är jag inställd på, men inte detta. Redan idag. Och en man. En (troligen) skitduktig förlossningsläkare som inte bryr sig det minsta om de hundra kvinnor han klämmer på varje dag i jobbet, men ändå. Känner mig lite skör och extra känslig nu när jag är gravid. Och lite orolig inför i morgon som sagt!
  • Sinnika
    Fiyali skrev 2010-03-11 17:04:46 följande:
    Borde kanske skrivit en bok istället för att beklaga mig här med tanke på hur långt det blev.
    Oj vilken mardrömsupplevelse! Starkt av dig att berätta för oss. Tycker ändå att du verkar ha hämtat dig bra, för det låter onekligen jätteläskigt! Synd bara att det finns läkare som verkar sakna empati och se oss patienter som små studieexempel! Jag förstår att du är orolig, men denna gång är de ju som sagt beredda på att det kan hända och du ska inte behöva uppleva den där ångestfyllda stunden då du känner att du inte får luft, ifall det nu skulle hända igen. Det är väl inte så troligt att det gör det igen, eftersom det verkar vara så ovanligt och då de nu gjort justeringar.
    Själv var jag inte mogen alls verkar det som så det blir nog en lång helg på förlossningen! De skulle försöka till lördag kväll och har inget hänt då så blir det snitt... huvudsaken är ju att allt går bra, en kejsarsnittsförlossning är ju också en förlossning även om det också är en operation...
  • Sinnika

    Nu har dottern kommit till världen och det gick BRA! Har bara varit så upptagen av underverket att jag helt glömt bort tråden, men tack alla som tänkt på mig! Här kommer ett lååångt inlägg...


    Hade igångsättning den 12/3 i v. 39+5, med en till 50% utplånad livmodertapp, alltså omogen. De började med att sätta "upp" en gel som satt fast i ett långt snöre för att tappen skulle mogna. Snöret var för att de skulle kunna dra ut den om jag fick för jobbiga pinvärkar. Sedan gick vi runt på BB hela dagen, de såg sammandragningar på ctg:n men jag kände inget särskilt, bara lite enstaka molvärk som jag gjort i ett par veckor innan.
    Måste säga att det känns konstigt att gå runt på BB och vara "pigg", rummen saknar ju tv och avdelningen hade ingen matsal! Man tänker ju inte på att de flesta inte tillbringar 28 timmar där som vi gjorde...Vi satt i det minimala väntrummet och såg på tv på kvällen och det kändes som om inget hände. På kvällen fick vi ett eget förlossningsrum och maken en egen säng. Började få lite kraftigare värkar vid 22-tiden men tackade nej till panodil, kändes inte så illa. Maken somnade och klockan 1 på natten började riktigt elaka värkar. Låg och vred mig till klockan 3 innan jag väckte maken och ringde på barnmorskan. Hon kopplade en ctg igen för att kolla värkarna. Maken värmde vetekudden alldeles för länge så den blev brännhet och fick en utskällning! 
    Vid 4-tiden gick vattnet av sig självt med ett "popp". En halvtimme senare kom värkarna med full kraft och jag sög lustgas för glatta livet. Gick verkligen från "hanterbart" till "för***vligt" på en halvtimme! Var helt inne i värkarna och låg och blundade för att hela rummet snurrade av lustgasen (men hade för ont för att våga släppa den längre stunder). Barnmorskan frågade knappt om jag ville ha EDA utan ringde narkosläkaren. Inga protester från min sida kan jag säga! Hade planerat att prova badet, akupunktur och att vara uppe och gå men blev helt förlamad av smärtan och lämnade inte sängen.
    Det blev bättre av EDA:n men jag behövde ändå lustgas under värkarna. Sedan låg/stod jag på knä i sängen i 6 timmar innan hon äntligen kom ut! Blev lite värksvag av EDA:n och det var riktigt kämpigt, hade krystvärkar i 1 1/2 timme. På slutet kom en läkare och bedömde att värkarna var för svaga så jag fick värkstimulerande dropp och då kom hon äntligen ut! Hon mådde bra och fick högsta Apgar, blev så lättad!
    Hon hade perfekt blodsocker, lyckades på något sätt hålla mitt bra utan större ansträngning, kroppen arbetade ju och sög i sig socker! Drack saft när jag sjönk och tog lite insulin på morgonen trots att jag inget åt och det gick bra. Maken tog mitt blodsocker var tionde minut på slutet. Dock så sjönk hennes blodsocker till 1,8 på kvällen och då de ska ligga över 2 så fick hon tillmatas men nu när mjölken runnit till har vi kunnat sluta med den, hon fick magknip av den tyvärr så de första dagarna var inget roliga. Ammade före varje tillmatning så hon skulle vänja sig vid att bli ammad också och få igång mjölken.
    Vi stannade 3 dygn på BB, vilket är det de vill att diabetiker gör här såvida allt ser bra ut. Hon var 51 cm lång och vägde 3545 g, på det senaste ul 3 veckor tidigare hade de uppskattat hennes födelsevikt till 3200g så lite större var hon men ändå precis under snittvikten för nyfödda så jag tror inte hon vuxit för fort pga. diabetesen i alla fall.
    Nu är vi i alla fall hemma och det känns så skönt att jag slapp kejsarsnitt, även om mitt "undre" nog hade föredragit det, shit vad öm och svullen man kan vara, ha, ha!
  • Sinnika
    sunstroke skrev 2010-03-24 23:14:55 följande:
    Det börjar hända massa grejer här i tråden nu igen, spännande :) Jo, det börjar ju närma sig för mig också nu. Och jag har tänkt på en grej hela graviditeten, och det är att jag verkligen inte vill bli igångsatt då jag är omogen (alltså livmodertappen osv). Jag tycker att procenten som säger att 15-20% av igångsättningarna på omogna slutar i akutsnitt är för mycket helt enkelt. Jag känner mig inte trygg med det. Och även överhuvudtaget själva grejen med att det är igångsatt på icke naturlig väg vilket kan leda till värksvaghet, för starka värkar, att det tar flera dygn, att bebisen inte mår bra, det slutar med instrumentell förlossning där varken jag eller bebisen mår bra. Men... jag vet ju också att det är många här som blivit igångsatta och där förloppet varit helt bra och allt har gått finfint. Men det är just den stora risken för att det INTE ska göra det som gör att jag inte känner mig trygg. Men det är ju förstås bara aktuellt om jag nu kommer till det stadiet då man vill få ut bebisen "i förtid". Startar allt av sig själv nu innan vecka 40 så är det bara att köra på tänker jag, då känner jag mig helt lugn med det. Men just igångsättning alltså.. I såna fall känner jag mig MYCKET tryggare med ett planerat kejsarsnitt där allt går lugnt och fint till. Finns ju vissa risker med det också förstås, men jag känner mig helt lugn inför det. Så, frågan är om man får vara med och "välja" sen när, och om, det blir aktuellt med igångsättning. Vad tror ni? Jag har vid en del tillfällen redan nu uttryckt min oro, men de säger bara att vi får se sen om det ens blir aktuellt.
    Det jag upplevde som jobbigast med igångsättningen var att veta att jag i princip hade 2 dagar på mig, annars blev det snitt såvida inget hänt. Det kändes också läskigt att gå in på förlossningen utan att känna ett dugg, jag hann bli nervös och lite rädd av att bara gå och vänta. Mitt tips är att ni tar med er ett gäng tidningar, spel eller kanske en film eller två att se på på iphonen eller liknande om ni har sådan! Allt som får bort tankarna från negativa känslor. Sedan finns det ju också grader av omogenhet, min läkare sa att tappen var omogen men i min journal står det att den var utplånad till 50%...
    Sedan är det ju stor skillnad på akutsnitt och katastrofsnitt, allt som inte är inplanerat flera dagar i förväg heter ju akutsnitt, fast egentligen kan det gå flera timmar från beslut om akutsnitt tills dess att det genomförs! Jag hade möjligheten att om igångsättningen inte fick igång förlossningen, kunna åka hem en vecka till och vänta då min bebis inte var för stor. Men det var inget läkaren rekommenderade varken för min eller bebisens skull, men kanske hade man kunnat åka hem en natt och sedan kommit tillbaka för ett snitt? Fast när man väl är på förlossningen vill man nog inte åka hem förrän bebisen är ute!
Svar på tråden Gravida typ 1-diabetiker snackar vidare