Nu har dottern kommit till världen och det gick BRA! Har bara varit så upptagen av underverket att jag helt glömt bort tråden, men tack alla som tänkt på mig! Här kommer ett lååångt inlägg...
Hade igångsättning den 12/3 i v. 39+5, med en till 50% utplånad livmodertapp, alltså omogen. De började med att sätta "upp" en gel som satt fast i ett långt snöre för att tappen skulle mogna. Snöret var för att de skulle kunna dra ut den om jag fick för jobbiga pinvärkar. Sedan gick vi runt på BB hela dagen, de såg sammandragningar på ctg:n men jag kände inget särskilt, bara lite enstaka molvärk som jag gjort i ett par veckor innan.
Måste säga att det känns konstigt att gå runt på BB och vara "pigg", rummen saknar ju tv och avdelningen hade ingen matsal! Man tänker ju inte på att de flesta inte tillbringar 28 timmar där som vi gjorde...Vi satt i det minimala väntrummet och såg på tv på kvällen och det kändes som om inget hände. På kvällen fick vi ett eget förlossningsrum och maken en egen säng. Började få lite kraftigare värkar vid 22-tiden men tackade nej till panodil, kändes inte så illa. Maken somnade och klockan 1 på natten började riktigt elaka värkar. Låg och vred mig till klockan 3 innan jag väckte maken och ringde på barnmorskan. Hon kopplade en ctg igen för att kolla värkarna. Maken värmde vetekudden alldeles för länge så den blev brännhet och fick en utskällning!
Vid 4-tiden gick vattnet av sig självt med ett "popp". En halvtimme senare kom värkarna med full kraft och jag sög lustgas för glatta livet. Gick verkligen från "hanterbart" till "för***vligt" på en halvtimme! Var helt inne i värkarna och låg och blundade för att hela rummet snurrade av lustgasen (men hade för ont för att våga släppa den längre stunder). Barnmorskan frågade knappt om jag ville ha EDA utan ringde narkosläkaren. Inga protester från min sida kan jag säga! Hade planerat att prova badet, akupunktur och att vara uppe och gå men blev helt förlamad av smärtan och lämnade inte sängen.
Det blev bättre av EDA:n men jag behövde ändå lustgas under värkarna. Sedan låg/stod jag på knä i sängen i 6 timmar innan hon äntligen kom ut! Blev lite värksvag av EDA:n och det var riktigt kämpigt, hade krystvärkar i 1 1/2 timme. På slutet kom en läkare och bedömde att värkarna var för svaga så jag fick värkstimulerande dropp och då kom hon äntligen ut! Hon mådde bra och fick högsta Apgar, blev så lättad!
Hon hade perfekt blodsocker, lyckades på något sätt hålla mitt bra utan större ansträngning, kroppen arbetade ju och sög i sig socker! Drack saft när jag sjönk och tog lite insulin på morgonen trots att jag inget åt och det gick bra. Maken tog mitt blodsocker var tionde minut på slutet. Dock så sjönk hennes blodsocker till 1,8 på kvällen och då de ska ligga över 2 så fick hon tillmatas men nu när mjölken runnit till har vi kunnat sluta med den, hon fick magknip av den tyvärr så de första dagarna var inget roliga. Ammade före varje tillmatning så hon skulle vänja sig vid att bli ammad också och få igång mjölken.
Vi stannade 3 dygn på BB, vilket är det de vill att diabetiker gör här såvida allt ser bra ut. Hon var 51 cm lång och vägde 3545 g, på det senaste ul 3 veckor tidigare hade de uppskattat hennes födelsevikt till 3200g så lite större var hon men ändå precis under snittvikten för nyfödda så jag tror inte hon vuxit för fort pga. diabetesen i alla fall.
Nu är vi i alla fall hemma och det känns så skönt att jag slapp kejsarsnitt, även om mitt "undre" nog hade föredragit det, shit vad öm och svullen man kan vara, ha, ha!