Utomkveds - Vad händer sedan? tråd 3

Marlyn: Nej, jag väntade inte på operationstid i 5 veckor. De började utreda efter akutbesöket i v. 5+2. Tog hcgp och gjorde VUL. De såg inget och värdet var låg. Tog nytt hcg efter 2 dagar och då hade det sjunkit. Fick diagnosen pågående missfall. Då släppte läkaren mig, men ville ha ett nytt hcg en vecka senare för att kunna avskriva mig, men då ökade det, och jag sökte KK och gynjouren istället. Det tog dem de veckorna att ställa diagnosen. Mitt hcg dubblades ungefär varje vecka, och jag blev sövd i v. 9+1 för att de trodde att fostret satt i livmoderhalsen, men det var ofarliga cystor de såg. Sedan när nästa värde ökade igen blev det besök igen dagen efter och sedan inskrivning. 5 läkare och 7 VUL och ingen av dem kunde hitta fostret, och mycket tydde på att det var något annat eftersom jag inte hade ont.
Men jag är tacksam för att de hittade det och kunde ta bort det. Det förde mig och sambon ändå närmare varandra eftersom vi var tvungna att kämpa mot sjukvården för att de skulle göra något. Personalen på gynjouren, gynavdelningen och på KK är fantastiska och de har gratulerat oss till att det troligen blir besök hos dem igen om 4 månader eftersom vi nu är halvägs genom Knytets lillasyskons Pyrets graviditet! 

Marlyn: Jag fick också diagnosen missfall först. Hade hcg på 350 som två dagar senare var 175, men sedan 5 dagar senare var det 405. Sedan dubblades det varje vecka. När jag opererades i v. 10+0 hade jag knappt 1600 i hcg-värde. Hann på fe veckor få diagnoserna: Pågånde missfall, MA, foster i livmoderhalsen och sist X.
Och nej, jag vill inte vara negativ eller skrämma dig, men var vaksam!

Lycka till! 

Hemlighet: Kan berätta att jag tyckte tiden gick ändå långsammare när man visste att man var gravid, men sjukvården inte ville kolla om det satt rätt eller fel... Varje dag då var som en vecka!

Zobeideh: Jag åkte in till akuten med lite blödning och ett litet obehag i vänster sida i v. 5+2, de hittade inget och tog hcg. När jag tog om det två dagar senare hade det sjunkit. Nästa värde hade dubblats, och sedan dubblades hcg ungefär varje vecka. Så höll det på i 4 veckor då de la in mig för skrapning, men hittade inget. Värdet efter hade också ökat, och då la de in mig för titthålsoperation. 5 läkare, 7 VUL, säkert 20 hcg-prov, en skrapning, en titthålsoperation och 5 veckor senare hade de äntligen hittat fostret. Det satt i vänster äggledare, men ingen såg det... Hade ett hcg på knappt 1600 när de opererade och då var jag i vecka 10+0. Jag hade inte ont någon gång, utan ett obehag i vänster ljumske till och från.

Så jag kan bara säga stå på dig mot sjukvården!!!

Samtidigt så sitter jag här en mens senare med mage och foster som går in i vecka 22 på måndag. Så ingenting är omöjligt!!! Lycka till! 

Zobeideh: Ja, läkarnas standardsvar till oss var: Vänta, vänta, vänta... Men efter två veckor vägrade vi ta ett vänta till.
Jag är tacksam att min sambo är utbildad undersköterska, trots att han inte jobbar som det längre, och att han är envis som synden när det gäller sådant. han fick kommentaren av en läkare varför han ringde, och inte jag... *suck*
Vi fick slåss för remiss till hcg-prov och ultraljud när vi blev gravida igen. Fick VUL när jag frågade hur länge jag skulle överleva med spräckt äggledare. Jobbar 35 minuter från stan och sjukhuset, och det sjukhuset får tydligen inte göra den operationen, och då tar det nära 2 timmar innan jag är på operation... Då fick jag tid!

Önskar dig också lycka till! 

Zobeideh: Jag var livrädd när de sa att de skulle söva mig för skrapning. Jag bröt ihop totalt, men hade sambon hos mig. Sedan tog det 16 timmar innan jag fick åka till operation. Narkospersonalen såg hur skräckslagen jag var, och jag frös som en hund. De har väldigt svalt i operationssalarna. Jag sövdes genom droppslangen och hade inte ens syrgas förrän efter operationen. Vaknade när de lyfte över mig till sängen och var klarvaken redan innan jag var inne på uppvaket. Låg kvar i knappt 45 minuter på uppvaket, och gick själv på toaletten innan jag fick åka ner på salen. Fick 2 mackor och åkte hem en timme senare. Mådde hur bra som helst. Kallar det att jag fick narkos light den gången.

När de sövde mig för titthålsoperationen fick jag vänta med dropp i 26 timmar... De gav mig något roligt smärtstillande vid narkosen som var som att åka karusell, sedan sövde de mig genom droppen, men denna gången hade jag syrgasmask på mig. Operationen vet jag inte hur länge den tog, men de väckte mig när de skulle lyfta över mig till sängen från operationsbordet. Jag frös och var jätteljuskänslig efter narkosen och låg nära 2 timmar på uppvaket. Halvsov i nära en timme, och fick flytande Alvedon en gång. Hade inte ont alls efter men jag var trött. Somnade mitt i meningar och kunde sova i en kvart för att sedan vakna igen. Hade ont i axlarna och i halsen. Det beror på gasen de blåser upp magen med och att de vänder en lätt nedåt med huvudet vid operationen. Åkte hem ungefär ett dygn efter operationen och var sjukskriven i 8 dagar. Var stel i magen, men hade inte ont alls egentligen. Tror jag åt 8 Alvedon hemma, och det var när jag skulle göra något speciellt, tex köra bil själv till blodprovstagning eller åka bil längre än 10 minuter. Min sambo skrattar när jag säger att det var heavy narkos vid titthålsoperationen.
Jag vill inte göra om operationen igen, men risken finns eftersom de lämnade kvar min vänstra äggledare med hål i. De garanterar inte att de någonsin kommer att läka ihop rätt igen...
Får du samma biverkningar som jag och så lite ont, så ska du inte vara rädd att göra operationen! Inte för att det är skönt, men jag är tacksam att de väljer operation här före cellgifter, för vi fick försöka igen redan efter första mens, och det fungerade!

Zobeideh: Nej, det hör inte till vanligheten att bli inskriven och få vänta så länge. De hittade ingen operationstid för att det kom in flera mer akuta fall. Så jag fick vänta, och vänta, och vänta... De tyckte att jag var för pigg och inte hade ont. Fick åka på operation när damerna som jag delade rum med började tjata på personalen också... Väntan var obeskrivlig långsam! Men... jag hade tur. Låg på gynavdelningen och de hade besökstider på eftermiddagen, men min sambo fick gå på BB:s besökstider, dvs hela dagen. Det behövde jag!

Jag fick samma information, att om de inte hittade något under operationen så fick det bli cellgifter.

Jag upplevde inte operationen och narkosen som så jobbigt, mest uppvaket och att kroppen behövde ett dygn att återställa sig från narkosen. Jag hade inte speciellt ont, men det tog tid att gå när man skulle någonstans de första dagarna.

Jag gjorde skrapningen 11 september, och titthålsoperationen 17 september. Efter två veckor var mitt hcg nere under 5 och vi fick klartecken att försöka efter första mens. Fick mens 13 oktober, och var helt säker på att vi missade ägglossningen eftersom den kom 5 dagar senare än vanligt. Det är vanligt att menscykeln blir längre efter X och titthålsoperation. Jag gick över BIM med 9 dagar! innan jag förstod att jag var gravid. Det var 19 november.
Nu är vi i vecka 21, går in i vecka 22 imorgon! Fick BF flyttat från 20 juli till 25 juli efter RUL.

Läkarna lovade mig tidigt VUL vid nästa graviditet efter X:et, men... Vi fick tjata för att få komma in. Fick en tid på gynakuten efter mycket om och men i v. 6+0. Läkaren var chockad över att vi behövt tjata istället för att få tid direkt! Men min sambo hade då lyckats tjata oss till remiss på hcg-prov, och det första låg på 8000. (Hade knappt 1600 med X:et och då var det v.10+0.)
Men efter första VUL så fick vi tid en vecka senare på sjukhuset nära oss (bor knappt 5 minuter från det) och läkaren var fantastisk. Han hade läst min journal och jag behövde inte svara på en massa frågor. Anledningen att de ville ha in mig på VUL igen var för att Pyret var i v. 5+2 när jag trodde det var v. 6+0. De säg hinnsäcken men inte mycket mer. Andra gången såg vi hjärtat slå!

Zobeideh: Jag har inte fått cellgifter. De sätter operation före cellgifterna här i landtinget. Men de menar på att om de inte hittar fostret under operation så ger de cellgifter för att då död fostret var det än sitter.

My littel sunshine: Är också förvånad över att du inte fått lämna nya blodprov efter din operation. Mig följde de från operationen och tills hcg var under 5. Det tog 2,5 veckor. Men hur lång tid det tar innan hcg går ur kroppen beror på hur högt det låg vid operationen. Mitt var på knappt 1600. Hcg dubblas varannan dag, och sjunker ungefär lika mycket.

kanske 4a: Vilket skitsnack av den sköterskan. Man kan visst blöda vaginalt vid X. Jag fick först bruna blödningar/flytningar som varade i två veckor, sedan hade jag tre dagars störtblödning med bindbyte varje timme i över två dygn! Vid nästa VUL så var läkaren imponerad över att hcg ökade men jag inte hade någon livmoderslemhinna. Vad konstigt då!?! Det tog ytterliggare nästan två veckor innan de hittade X:et.
Fick höra både vid skrapningen och vid titthålsoperationen att de var förvånade över att jag inte blödde så mycket. Men jag hade ju inget att blöda ut! Fördelen är att mensen kom igång snabbare efter operationen eftersom allt redan var ute. 

Oj, vad aktiva ni varit idag!

Idag är ingen bra dag. Trött och jobbar min absolut längsta dag på hela vecka. Ovanpå det rök hela min lunchrast i att slåss med en dator tillsammans med vaktmästaren och föräldrasamtal. Sedan levde jag i nästan två timmar tillsammans med kopieringsmaskinen och hör och häpna så var den riktigt samarbetsvillig idag!!! Ovanpå det fick jag skit av chefen för något som jag inte gjort. Eller rättare sagt för något som hon tycker jag ska göra, men inte sagt till mig... Och så har hon mage att ta upp det inför alla de kollegorna för att hon vet att jag inte svarar emot henne då. Tror hon blev paff för jag fräste ifrån direkt, och fick inte ett ljud tillbaka...

Kan tilläggas att jag ikväll fått ett mail från henne när hon bad om ursäkt och spaltade upp hur hon ville ha det. Hon fick bara 15 frågor tillbaka från mig... Vägrar jobba övertid obetalt, vilket vi gör alldeles för mycket i alla fall!!!