MCT: Visst är det tråkigt att behöva tjata! De kan i alla fall se varifrån ägget kom. Vi gjorde vul i 6+0, vilket visade sig vara 5+2 och då såg de vilken sida ägget kom från och att det fanns en hinnsäck i livmodern. Var inne igen i 7+0 (6+2) och 9+1 (8+3) för att de ville kolla upp det ordentligt! Tror inte du ska behöva tjata lika mycket när du väl fått ett VUL. Lycka till och trevlig resa!!!
Måste ju vara lite ego också och tala om att vi var 35 dagar kvar till BF idag!!! Känns hur overkligt som helst!
Ovanpå det jobbade jag sista dagen idag och har nu 8 veckors semester framför mig, och sedan förhoppningsvis ett års mammaledighet framför mig också.
RaraS: Underbart! Blir så glad av att läsa hur det går för er!!!
Chicky: Välkommen hit!
Jag känner igen mig precis i det du skriver. Bruna flytningar, hcg som går långsamt uppåt och läkare som inte riktigt vet vad de ska göra. Hade inte heller ont, utan ett drag ibland i vänster ljumske.
Jag hade vid mitt sista hcg-prov ungefär 1600 och de kunde inte se någonting. Då var jag i vecka 10+0! Opererades samma dag och då hittade de fostret i vänster äggledare.
Läkarna har en benägenhet att säga vänta, vänta, vänta. Vad de väntar på vet jag inte...
Mitt råd är att stå på dig mot sjukvården. Ta hjälp av sambo eller föräldrar om det behövs, för man orkar inte alltid med att få motgångar flera gånger. Och får du ont så åk till akuten direkt!!!
Chicky: Jo ibland är det bästa att faktiskt låtsas ha mer ont än man har... Låter helt sjukt, men så är det. Själv är jag så tacksam för att min sambo helt enkelt inte gav sig.
Jag fick blödning i vecka 5+2 och eftersom jag hade ilningar eller sträckning i vänster ljumske så fick jag remiss till akuten från 1177. De mätte hcg och gjorde VUL. Var så tidigt enligt dem att de inte kunde se något. Mätte om hcg två dagar senare, och då hade det sjunkit. Fick diagnosen pågående missfall. Mätte om hcg igen efter en vecka och då hade det gått upp. Hade då haft bruna flytningar sedan dagen med blödning och jag hamnade på gynakuten istället eftersom sjukhuset här inte ville ha in mig. Nytt VUL och hcg och de såg inget. Fick störtblödning dagen efter och den höll i sig i tre dagar, men hcg fortsatte att långsamt öka.
hamnade på KK istället och blev inlagd för skrapning eftersom de trodde att fostret satt i livmoderhalsen, alltså för långt ner. Fick vänta 16 timmar på skrapningen och mådde väldigt bra efteråt. Men... hcg ökde nästa gång de tog det igen och jag fick inställa mig på KK 5 dagar efter skrapningen. Då hade jag förvarnat chefen att jag kommer inte komma till jobbet förrän de gjort något och att det troligen skulle bli operation. Blev inlagd igen och fick vänta 25 timmar på en operationstid. Blev sövd mycket hårdare vid titthålsoperationen och var helt groggy efteråt. Somnade mitt i meningar, frös, var ljud- och ljuskänslig... Fick ligga kvar över natten, och det konstaterades inte förrän efter operationen att det var utomkvedes eller X som läkarna säger. De såg inget på VUL en timme innan operation... Då var jag i vecka 10+0, alltså gått in i vecka 11. Jag mådde bra efter operationen och var sjukskriven en vecka. Tror jag åt max 10 Alvedon från operationen och framåt.
En av läkarna gav mig lite kalla fötter när han konstaterade att jag var i vecka 11, och menade att "normalt" så spricker äggledaren i vecka 7...
Jag slogs med sjukvården i 5 veckor innan det konstaterades att det var X, och det gjordes efter en skrapning i vecka 9+1 och titthålsoperation i vecka 10+0. Jag hade aldrig ont, utan kunde känna en sträckning i vänster ljumske lite då och då. Mest när vi spelade staccatto i musikkåren för man andas på ett annat sätt då.
Jag skulle aldrig låta det gå så långt igen eftersom jag redan varit där en gånng. Har båda äggledarna kvar, så risken att få X i vänster äggledare har ökat dramatiskt, än mer nu eftersom den inte hann läka ihop innan jag blev gravid igen.
Jag hade tur och blev gravid igen redan på första försöket efter operationen. Läkarna följde mitt hcg ner till under 5 och det tog ungefär 3 veckor, och då fick vi klartecken att försöka igen. Så nu sitter jag här med stor mage i vecka 35+4, och bara väntar på att Pyret ska komma ut. Jag har till och från fortfarande ont i vänster äggledare, men det beror på att den inte hann läka ihop innan den nya graviditeten och kommer inte göra det förrän Pyret kommit ut.
Hoppas du blivit lite klokare på mitt långa inlägg... Önskar dig lycka till och en trevlig midsommar!!!
Mmmbop: Grattis och lycka till!!!
Mika: Vad glad jag blev att höra från dig igen, och ännu mer glad att höra om samboskap och förlovning! Grattis!!!
Idag är det 28 dagar, dvs 4 veckor kvar till bf!!! Känns helt overkligt!
Chicky: Vad jag känner igen mig i vad du skriver. Hade inte ont, åkte in och ut på VUL och hcg-prover, ungefär samma stegring som du... Och hopplösheten bara lyser eftersom man inte kan göra något.
Mina läkare sa vänta, vänta, vänta, ända tills både jag och sambon sa att vi går inte härifrån förrän ni gör något eller i alla fall talar om vad ni kan göra.
Stå på dig, och orkar inte du göra det, så se till att ha någon med dig som orkar! Lycka till!
Oj vad ni varit aktiva här idag!
Vad glad jag blir av att läsa om alla plus, och alla VUL som visar att det sitter rätt denna gången! Grattis alla!!!
Jag såg också mitt namn susa förbi angående graviditet. Jag blev gravid på första försöket efter vårt X och operationen. Vi fick klartecken från läkarna att försöka igen efter första mens efter operationen och det gjorde vi. Så jag opererades 17 september fick mens 13 oktober, ägglossning 5 dagar! senare än vanligt (vilket gjorde att vi totalt trodde att vi missat den) och blev ändå gravid.
Mika, du var den som tjatade mest på mig att kolla efter plus när mensen inte behagade dyka upp efter 9 dagar över BIM... Tack, måste jag säga för det!!!
Skönt att höra från dig, Lappgeten! Ha en underbar semester och jobba inte för mycket med gården. Lätt till med jordbruk menar jag...