Utomkveds - Vad händer sedan? tråd 3

Min cykel blev faktiskt regelbunden efter mitt utomkveds. jag har mens med exakt 29-30 dagar emellan varje gång, innan varierade min mens 26-40 dagar! Man skulle ju kunna tro att det skulle bli tvärt om med tanke på hur mycket jag går och oroar mig över min kropp jämt o ständigt efter detta. Alltså hormoner påverkas ju om man är stressad och orolig liksom. Men nej, nu är mensen som en klocka för första gången på flera år.

Min mensvecka är slut nu vilket är underbart. JAg vet itne hur det är med er andra, men när jag fick mitt X så blödde jag ju kosntant i fyra veckor fram till operationen och blödde i nästan två veckor efter operationen. Tål inte att se mensblodet för det påm inner så mycket om all stress som var då. Nu mår jag ännu värre när det är sommar ute. Detta då min operation var under sommaren och all våndan jag hade under tiden fram till operationen gjorde att hela sommaren blev förstörd. Sommarväder,gröna blad, semesterprat allt påminner om hur olycklig jag var förra sommaren, allt roligt försvann för jag var bara in och ut från sjukhuset. Visst är det konstigt?

Varje gång jag har mens så oroar jgmig för att jag egentlgien ahr en annan blödning som ajg misstar för mens, så som det var när mitt X började. De fem dagarna jag blöder är en vånda och det har vairt ännu värre denna veckan. Det är med stor lättnad som mensen nu är slut. Jag satte mig och lipade av lättnad förut när jag såg att de vanliga blodfria flytningarna har satt igång som normalt.

Oj vad loångt det blev. Skönt att skriva av sig ibland... Ska på återbesök för utredningen på tisdag iaf för att få svar från blodproverna. Hoppas att steget tillatt få börja prova på IVF inte är allt för långt...

Lycka till med utredningen. Jag fick börja med ivf väldigt snabbt efter min utredning. Läkaren sade att eftersom jag haft utomkveds och dessutom svårt att bli gravid så är det ju bevisligen problem med äggledarna och då gick de direkt på ivf och försökte inte med tex inseminationer först. Hur snabbt det går att få börja beror ju förstås på var ni bor och hur resultaten från bodproverna ser ut. I vårt fall såg alla mina blodprover normala ut och makens spermaprov såg också normalt ut och då bestämde läkaren direkt att vi skulle börja ivf och jag fick starta hormonbehandlineg för det redan i nästa menscykel (september förra året). Nu lyckades det ju tyvärr inte på första försöket, men det andra frysta embryot som sattes in tog sig och nu är jag gravid i vecka 21. När jag nu väl är gravid och allt ser normalt ut så känns det som att de tidigare motgångarna inte spelar någon roll längre. Jag är inte alls ledsen för mitt utomkveds eller misslyckandena i början av ivf-processen längre utan glädjer mig bara åt det kommande barnet.

Hoppar in för att endast ställa en fråga, hoppas att det går bra!

Beklagar era X och grattis till er som har lyckats att bli gravida igen.

Undrar vilken vecka ni var i när det konstaterades en X graviditet?

Jag var i vecka 6

Jag var också i vecka 6.

Jag var i v. 9. 

jag var i v8

Jag var också i v 8.

Åh tack för ditt svar! Jag känner som du, alltså när det väl kommer lyckas, vilket jag fortfarande tror att det så småningom kommer att göra, så spelar allt det man varit med om ingen roll. När rätt person skapas så lyckas det, tror du inte? Stort grattis till din graviditet, förresten! Din historia verkar precis som jag vill att min skall bli. Du har ju en äggledare kvar va? Så det är ju itne uteslutet att det kanske blir naturligt oxå i framtiden. 

Skönt att det gick snabbt innan ni fick börja med IVF, jag hoppas svaret blir detsamma för oss. Jag är lite orolig då jag har haft MF oxå, men det kan ju faktiskt bara vara en ren slump. 

Jag var i v 6 men själva operationen gjordes inte förrän i v 8-9