Supers; Skiit!

Manelma; Beklagar verkligen...men välkommen hit
Mitt första X hade jag i början av -96. Då visste jag inte att jag var gravid, det var helt oplanerat och jag fick min "mens". På den tiden hade jag fruktansvärda, förlamamnde menssmärtor ca varannan månad, det hände t.o.m att jag svimmade. Så när värken satte in bet jag ihop, som vanligt och behandlade mig som jag brukade med stekhet dusch mot magen och meditation...men till slut var jag tvungen ta värktabletter, då var det riktigt illa, men inte ovanligt.
Men när jag började spy och inte fick behålla tabletterna och även fick kraftig diarré började jag bli orolig. Jag ringde akuten som påstod magsjuka! Jag sa nej, det är gynekologiskt, men hon stod på sig och jag väntade ytterligeare flera timmar i obesrivlig smärta och tillslut gick det inte längre, vi åkte in. Jag var då gröngrå, kunde inte stå, eller prata och var helt genomdränkt av kallsvett och blev inrullad med rullstol, fick dropp och smärtstillande.
Kort efter blev det klart att grav testet var pos, och läkaren
kontaterade MF. Detta hände precis under en omfattande sköterske strejk här, så jag skickades med ambulans till grannkommunen, Boden, och lades in för natten och skrapades för MF morgonen efter och blev hemskickad. Ont hade jag ännu, men under kontroll...
2dagar senare var det som om någon slog en slägga i magen. Jag var ensam hemma och smärtan var den värsta jag någonsin varit med om, i alla kategorier! Jag minns att jag drog mig över golvet mot telefonen..sen minns jag inte mycket..har bilder av att någon bär mig nerför trappen, av att jag måste ut ur en bil, allt var ljust omkring mig och allt gjorde ont! Ljuset, ljuden och folk som tog i mig, allt skar liksom in i kroppen och jag bara skrek och förstod inte längre vad alla ville mig...mitt sista minne är att jag blir uppbaxad i en gynstol och torterad inifrån...sen vaknade jag och mådde fruktansvärt illa och ahde ont, jag visste inte var jag var eller vad som hänt! Jag frågade, men ingen svarade, allt jag visste var att jag hade stygn i magen. Jag var 18år och hade aldrig hört talas om utomkvedes..
Det tog ett dygn innan en läkare kom och förklarade. Det satt i vänster äggl, men de hade inte behövt ta bort den, utan "bara" snittat och rensat ur den. Han sa också att den antagligen inte skulle fungera, men att det visste man ju inte helt säkert hur det skulle läka ihop. Jag har alla år räknat bort den, men inte funderat så mycket över det, bara accepterat att jag bara har en, men inte sett det som ett problem!
2000 föddes min son. Den grav var också oplanerad och jag antog att det var höger som agerat då.
Så i feb 2010 började jag för 1a gången
försöka skaffa fler barn, då jag äntligen hittat rätt man

....jag plussade på 10e fösöket, 19/12...började blöda 21-22/12 och så satte det igång med fruktlösa VUL och hcg prover som slutade med katasrofen att de tog bort
höger äggl akut
12/1
Jag har skrivit om det här dagarna runt 12/1 om du vill läsa om det, men tänkte berätta om mitt 1a X eftersom jag inte gjort det här tidigare..
Nu är jag ju alltså glad att de lämnade vä äggl den gången, fast jag då tyckte det var onödigt att lämna den då ju X risken ökar, men nu är ju läget tvärtom plötsligen och det är ju på den skadade allt hänger ju!!!
Jag har precis begärt en spolning av den, men inte fått svar...är den blockerad är det i princip kört. Vi har ju båda barn sen tidigare och får då ingen ivf hjälp och att betala själva har vi inte råd med (vid första anblick, men jag är inte där ännu, så kan inte svara nu på hur jag kommer känna om det visar sig vara enda chansen...) Är den öppen finns ju en chans, men ju också risk för ett 3e X eftersom ärrvävnad inte syns med röntgen och ett embryo lätt fastnar i det.