Manelma: Välkommen hit, och jag beklagar verkligen ditt X!!!
Kan inte svara på alla dina funderingar eftersom mitt X inte såg likadant ut som ditt. Men jag vet hur segt det är att bara gå och vänta på att något ska hända. Jag gick från en blödning i v.5+2 till 10+0 innan de hittade mitt X. Under den tiden hann jag blöda ut livmoderslemhinnan, gå på 7 VUL, träffa 5 läkare, få 4 diagnoser, ta upp mot 20 blodprover, göra en skrapning och en titthålsoperation. Jag hade som högst ett hcg på knappt 1600. De första tre veckorna fick jag bara svaret "Vänta, vänta, vänta" av läkarna, men till sist så satte jag ner foten och sa åt dem att om de säger ordet vänta en gång till så skriker jag, och då fick vi i alla fall höra arbetsgången och hur de tänkte.
Jag är sjukt rädd för ett nytt X, eftersom jag har båda äggledarna kvar trots operation. Jag blev gravid efter första mensen efter operationen och har en underbar dotter på 6 månader, men nu börjar vi planera syskon till henne... Tror inte någon som inte haft X vet hur rädd man är för att få det igen!!!