Vilda kottar snackar vidare V
Jag ska också till mässan på fredag
Emelie: håller tummarna för att det var för mkt av det goda...
Jenny: Det kommer att gå kanon, du grejar det fint ska du se! Skönt att det börjar kännas bra dessutom!
Jag ska också till mässan på fredag
Emelie: håller tummarna för att det var för mkt av det goda...
Jenny: Det kommer att gå kanon, du grejar det fint ska du se! Skönt att det börjar kännas bra dessutom!
Idag har jag varit på begravning, min fars begravning. Det var med blandade känslor jag gick dit, jag har aldrig haft någon vidare relation med min far genom åren. Några års tät kontakt, sen ingen kontakt på flera år sen några års relativt tät kontakt och sen ingen kontakt på många år. Senast jag talade med honom på telefon var då hans fru hade lämnat honom för omkring 10 år sedan. Några gånger har jag stött på honom vid redbergsplatsen (jag arbetade där förut) men det var säkert närmare 6-7 år sedan sist.
Att han dog nu känns inte så mycket, jag känner ingen direkt sorg för jag hade ingen "nutida" relation till honom. Det kanske låter hårt men jag känner ingenting och det känns väldigt konstigt, han var ju ändå min far. Men jag tror att jag sörjde honom för länge sedan vid ett av de där tillfällena när vår kontakt av någon konstig anledning bröts...
I vilket fall som helst var det en fin ceremoni även om de hade problem med ljudanläggningen och personen som hade hand om musiken inte hade någon koll på vad som skulle spelas och när.
Jag träffade min storebror för första gången på närmare 4 år (stötte på honom på stan en gång) och innan dess var det också ca 4-5 år sen jag sett honom. Min lillebror som idag är 14 år träffade jag för första gången på närmare 10 år och han kom ju knappt ihåg mig.
Det var några släktingar där också bland annat min farbror som jag aldrig pratat med i hela mitt liv (inte heller idag) och mina två kusiner som jag heller aldrig träffat tidigare. Kan väl inte säga att jag "träffade" dem idag heller.
Två av pappas vänner kom fram och hälsade vilket var trevligt och en av dem sade att pappa alltid pratade gott om mig, jag visste inte riktigt vad jag skulle säga.
Hanna var med som stöd vilket jag är enormt tacksam för, TACK vännen!
Hanna hörde en farbror prata med en tant: "Men vem är dottern" - "Jag, har ingen aning" DÅ kanske man kan förstå på vilken nivå vår relation låg... Men man tycker ju att farbrorn borde förstått vem som var dottern när pappas två söner och en "kvinna" gick fram och lade blommor samtidigt...
Det känns bra att jag var med på begravningen men om det leder till någon ytterligare kontakt med mina bröder eller den släkten det återstår att se... skulle inte tro det iaf.