För oss som ska föda i vår/sommar och vill förbereda oss på en förlossning utan medicinsk smärtlindring

Hej tråden! Jag har bara åtta dagar kvar till beräknad förlossning. Jag är gravid med mitt första barn och har hela tiden varit inställd på att föda utan medicinsk smärtlindring.

Först var maken och jag inne på profylax men någon sådan kurs fanns inte i närheten. Jag har inte varit särskilt intresserad av att läsa om graviditeten i sig, jag har mått fantastiskt bra hela vägen med undantag för lite foglossning i blygdbenet nu på sistone, men däremot har jag slukat massor med litteratur som berör förlossningen. Om jag skall rekommendera ett par böcker är det "Att föda" av Gudrun Abascal samt "Föda utan rädsla" av Susanna Heli som andra också har tipsat om. Just den sista känns som en rejäl handbok i dyktekniken och den har även min make läst - första gången som jag kom i kontakt med dyktekniken klickade det direkt.

Jag har också uppfattat det som att det är oerhört provocerande att önska sig en förlossning utan medicinsk smärtlindring. Var och en måste ju tro på vad som känns rätt för sig själv. Jag tar knappt alvedon i normala fall, varken röker eller dricker, tvättar inte håret med schampo - därmed känns en naturlig förlossning ganska självklar.

Varken maken eller jag har körkort så jag är mest orolig för färden in till BB. Det hade underlättat något att faktiskt veta när bäbisen bestämmer sig för att komma till världen.

Ja det skall jag göra. Jag är ju själv himla nyfiken på vad som väntar.

Att ständigt påminna sig själv om att det här är bland det mest naturliga man kan göra, att kroppen faktiskt är skapt för att bära och föda barn, tror jag gör mycket. Att smärtan är ett bevis på att varje värk är ett steg närmare barnet.

En annan grej som jag har "kommit på" är detta. Om en värk varar i 60 sekunder är det ju egentligen bara några sekunder där på mitten, runt halva tiden, som är värst. Resten består ju av en ökning mot den där toppen och när den har inträffat planar smärtan ut igen. Så varje gång som jag tänker på värkar halverar jag dem. Hoppas att det fungerar i verkligheten också.

Vi hoppade av vår föräldrakurs på MVC. Den var fördummande och löjlig.

Vi var tre par samt en barnmorska, som jag vet har hållt i kursen i åtminstone ett par år, som var trevande och försiktig och puffade inte alls för samtal / diskussion i gruppen. Hon nämde bara positiva saker och berörde ingenting som eventuellt skulle kunna skrämma upp oss eller vara negativt. Stön.

Vi gick alltså på en träff av tre. Första och enda gången för oss handlade om allmän information och en så kallad normal förlossning (träff två skulle handla om kejsarsnitt och träff tre om tiden då barnet är fött). Jag och en annan tjej var de som hon "hoppade på" med dumma frågor. Hon undrade till exempel hur jag hade tänkt kring förlossningen. Jag sade som det var - ingen medicinsk smärtlindring. Hon höjde på ögonbrynen och sade med skepsis att då väljer jag ju även bort lustgas. Sedan rabblade hon upp massa trams som jag skulle gå miste om istället för att bjuda upp till ett samtal kring hur alla andra har tänkt. Det var alltså inga ord om det positiva som massage, bad och andra saker medför.

Och så tyckte hon att min make var "lite väl orolig" då han ställde frågan, mest för att ingen sade någonting under det pinsamma mötet, om hur barnet påverkas under förlossningen av diverse medel. Han borde istället förstå att ingenting görs för att skada mor eller barn menade hon...

Gör det! Kolla på ditt bibliotek om inget annat (vi lånade den).

Vad glad jag är över den här positiva tråden!

Trots att det bara är en vecka kvar till BF känner jag mig lugn. Jag är ganska inställd på att förlossningen lär ske några dagar efter BF-datumet och att jag kommer att känna mig himla trygg när det väl är dags.

Jag har en fråga till er, om det finns några vill säga, som har upplevt OERHÖRDA SMÄRTOR i samband med andra saker (alltså inte i samband med förlossningar). Går det att jämföra? Hur uppfattade ni känslorna under förlossningen?

Som liten drabbades jag nämligen av blindtarmsinflammation och så småningom brast den. Jag hade infernaliska smärtor i kroppen som växte och växte och upplevelsen pågick under ett dygn ungefär. Där fanns ingen chans till återhämtning. Där fanns heller ingen förståelse inför vad som hände och därmed spände jag mig ännu mera. Jag var livrädd. Alltså har det blivit som så att jag genom dyktekniken och kunskapen om förlossningen liksom jämför dessa två med varandra. Självklart är det helt olika smärtor och händelser men ändå. Jag är ganska säker på att jag inte kommer att tro att jag skall gå sönder eller dö på grund av vad som sker när jag föder barn oavsett hur det kommer att kännas.

Jag läser och blir inspirerad ... suger åt mig som en svamp.

Gick in i vecka 40 i dag och har 6 dagar kvar till BF. Det känns som att det bara är maken och jag som är lugna och njuter av graviditetens sista dagar (eller veckor).

Ja och det är synd. Överallt läser jag om kvinnor som "går över tiden" vilket i själva verket innebär att de har passerat dagen för BF med några dagar eller någon vecka.

Det heter ju beräknad förlossning. Inte bestämd födelsedag.

Och alla dessa gravida som försöker pressa fram någonting genom att dricka alkohol eller ricinolja eller ränna timmar i varuhus och allt vad de hittar på. Jag förstår det inte.

Jag har läst dem - om du menar Att föda av Gudrun Abascal samt Föda utan rädsla av Susanna Heli.

Det är de böcker som har gett mig mest. Gudrun beskriver noga hur förloppet går till och vad som sker i kroppen. Susanna ger en oerhört bra introduktion till dyktekniken.

Det var en felskrivning av Mountains.

Även om jag verkligen hoppas på en förlossning utan medicinsk smärtlindring är jag inte helt främmande för att kunna ändra mig. Det beror ju på omständigheterna. Jag vet ingenting om att föda barn eller när bäbisen behagar att komma. Om jag inte har sovit på länge, är trött och utmattad och orkeslös, ja då kommer jag kanske att ta någonting ändå.

Jag är dock envis som synden i normala fall så jag hoppas att det håller även på BB.

Japp. I Föda utan rädsla finns ett kapitel just för medföljaren.

Just det! Det är väl bilder till övningarna också? Skaka äpplen klarade jag inte av. Jag tjöt av skratt varenda gång. Vid förlossningen är det säkert en himla bra teknik.

Vi deltog bara på en träff av tre på vår föräldrakurs (sedan hoppade vi av för kursen och barnmorskan var himla korkad) och då pratade barnmorskan om bland annat smärtlindring. Hon menade också att man måste öva med TENS innan och att det skulle man göra med sina förvärkar. Jag vet flera som har använt TENS på förlossningen utan att ha övat det minsta. Eftersom jag inte är intresserad av någon medicinsk smärtlindring var hon på mig om detta och då undrade jag hur jag skulle kunna ha någon glädje av TENS eftersom jag inte har haft en enda förvärk. Alltså hade jag en smärtlindringsmetod mindre att välja på enligt henne...

Själv har jag haft fyra olika barnmorskor (samt träffat hon som höll i kursen) och jag är gravid med mitt första barn...

Något som jag insåg ganska fort är att flera inte har någon koll på "senaste nytt" och så ger de olika bud på vad som gäller. Jag tror helt enkelt att flera yttrar sig om saker som de har färgat med sina personliga åsikter genom åren.

Min barnmorska är också himla bra! Jag är själanöjd med henne men det tog ett tag att hitta rätt (jag har bytt och grejat).

Jag har Maria Björkman numera. Hon känns helt rätt och med henne klickade det direkt! Vem har du?

Angående uttalandet om att öva var det Karin (vet inte vad hon heter i efternamn) som sade det. Det var hon som höll i kursen...

Jag har bara hört gott om Cecilia. När jag bytte var det just hon och Maria som kvinnan i luren verkligen kunde rekommendera.

Från början hade jag Lena Bengtsson.