Nej det heter inte syskon

Ja, och mitt samvete bjuder mig att behandla alla barn under mitt tak med samma kärlek och omsorg oavsett om de är där i två timmar eller for life.

Man kan inte älska alla, det är omöjligt. Men man kan bete sig som den vuxna i en relation.

Jag har två syskon, en bror och en syster. Sen har jag en bonussyster som har fått barn, var tom på dopet.
Skulle kännas mycket märkligt att inte åka dit. Bonusbrorsan beter sig som ett arsele, men han har ju funnits med. Syrrans morsa ger jag inte mycket för, hon beter sig som en riktigt jävla idiot. Kan hänga ihop med att hon särbehandlade oss och skapade det monster bonusbrorsan är.

Ah, okej. Så situationen har inte blivit bättre? Det kan jag iof räkna ut med tanke på tråden... Hoppas allt är bra annars.

Inte nya fru, han har inte varit gift innan så jag är den enda och den första

Han vägrade gifta sig med exet och han vägrade henne fler barn när han märkte varthän det barkade efter/med det första barnet

Men hursomhelst, det är skillnad på benämningar på släktband/relationer och känslor, du håller i den röda tråden

Okej då TS jag har 6 stycken syskon, ja det är med samma föräldrar.
Min man han har bara 2½ syskon. Men sanningen är den att han inte kallar sin halvsyster för halvsyster när de träffas utan endas syster. Rent formellt är de ju bara halvsyskon eftersom de har olika mammor. Dock kallar han sin halvsysters andra halvsyskon för tex systersyster och systerbror.

Fast då kan du ju vara riktigt korrekt och kalla hans barn för oäkting. Så hette det ju förr och bör ju därför fortsätta heta det då hans föräldrar levde utom äktenskap.
Föreslå det för din man, vettja!

Men fy fan hur du säger!
En spillra? Dina åsikter om en annan människa är rent av förkastliga!

Då har din man två familjer, en med sin förra fru och en med sin sya kvinna (du)

Afyfan, det är så sajko.
Jag insåg dessutom nyss att inte nog med att jag släpar hem ett halvbarn varannan vecka, båda mina ungar är bastarder! Och jag då, som ju uppenbart är en sköka som lever i skörlevnad. Voj voj.

Och du ser inte något fel med hur du tycker iom detta?

Yttrendefrihet är en frihet under ansvar. Man får säga sina åsikter underförutsättning att de inte skadar någon annan oskyldig. Men det kan jag säga till dig att det har du inte greppat öht. Dina åsikter om ett barn under ditt eget tak är förkastliga.

Tro det eller ej men det går jättemycket bättre, dock är jag fortfarande lika pissigt dålig på att bemöta responsen av de flesta på FL, DÄR har det inte blivit bättre

Det har varit en del spring hos psykolog, en del besök på familjeterapi, sambon har börjat så smått att få upp ögonen för min sits och jag har så smått fått upp ögonen för hans sits...

Är dock fortfarande lika bestämd, jag har min familjesyn och sambon har sin familjesyn och vi vet att ingen syn är mer rätt än den andre.
Sved dock för sambon när familjeterapeuften (stavaning?) sa att det är helt okej och normalt att jag inte ser hans barn sedan innan som en i min familj men han verkar låta det sjunka in även om det tar tid.

Sambon vet att det faktiskt är han själv som bestämt att hans barn sedan innan inte har ett HELsyskon (syskon som jag lite "slarvigt" kallar det ) och att han inte har någon som helst rättighet att låtsas att mitt barn är hans första barns riktiga syskon utan faktiskt är den förstfödda och enda barnet för mig och helt enkelt inte rent tekniskt sett kan ha ett syskon.

Jag fick det understrukit av ft (familjeterapeuwhatever )att jag får stå ut med att barnet finns och det är ju faktiskt precis det jag gjort och kommer fortsätta att göra och ft underströk att jag inte är onrmal på något sätt utan detta är ett väldigt vanligt problem i styvkonstellationer, att den ena försöker skapa något som inte faller den andra naturligt och där börjar obalansen.

Så i det stora hela har vi vardagen i ett ganska bra grepp, just gällade syskon/halvsyskongränsen så känner jag att jag är helt mättad med folk och deras benämning på mitt barn och har börjat ta min rätt att också göra mig hörd.
Ingen har egentligen ingen rätt att kalla mitt barn för något han inte är, då och då i vardagen gör jag ingen höna av men eventuellt kommer dagen komma då jag kontrar en mening med "kom till brorsan" med "gå nu till din halvbror" ifall jag känner att jag blir upp över öronen mättad med brorsan brorsan brorsan brorsan...
Stör det så har mitt barn ett namn som alternativ.

Nu ångrar du nästan att du skrev "hoppas allt är bra annars" då jag tog det som en fråga och jag ville så gärna berätta att det går bättre och bättre men att det inte är samma sak som att jag på något sätt varken tycker om barnet mer eller ser honom som en bonus, men sambons som min relation är mer stadig än den varit innan och det är det jag känner är viktigt för våran familj