Nej det heter inte syskon

Men ge dig, fy fan vad töntigt.
Jo, Lisa och June är syskon fastän de har olika pappor. vad ska du göra åt saken, ts? Så jävla töntigt.

HALLÅ... Nu blir det upprepning - men vad håller ni på med? Det står ju svart på vitt I LÄNKEN OVAN att man är både och så att säga (enligt min personliga åsikt dels i bemärkelsen släktskap och del gällande den känslomässiga bindningen osv):

[...] säger man ibland halvsyskon, de är dock fortfarande syskon

Har bara läst TS.

Har själv växt upp med två halvsyskon. Jag har hela tiden vetat att de har en annan pappa men vi har ALLTID kallat varandra för syskon. Rent tekniskt är vi halvsyskon och det är istort sett enbart viktigt i medicinska sammanhang för oss. "Min" pappa kallar sina "bonusbarn" för sina barn och mina syskons pappa har sedan han och vår mamma kommit över de problem som orsakade skiljsmässan alltid varit välkommen hos oss. Jag har dessutom alltid varit välkommen hos mina syskons pappa och mina syskons farmor & farfar mm. Jo, jag är också medveten om att detta inte med nödvändighet brukar tillhöra normen.

Min man kommer från en familj med två adopterade barn, varav han är ett, och ett biologiskt barn. Det biologiska barnet är det äldsta och de två adopterade det mellersta och yngsta. De har ALLTID kallat sig för syskon även om det för dem inte finns någon som hellst biologisk koppling som mellan halvsyskon. De två som är adopterade kommer från Sverige så man kan inte se någon skillnad på dem. Min man kallar dessutom sina adoptivföräldrar för sina föräldrar och ser dem som det.

Förstår att TS vill skapa rätsida om de två termerna används felaktigt.

Men skillnaden mellan orden syskon och halvsyskon ligger enbart på det semantiska planet för mig, på det faktiska planet är den eller de som är där och agerar som syskon och/eller mamma och pappa de som får denna titel av mig. Man kan ju ha en mamma,pappa eller ett syskon som man aldrig träffat eller som aldrig kunnat/velat ta rollen som syskon, mamma eller pappa. Visst i biologisk mening är de alltid sykon, mamma eller pappa men i faktisk mening så är det någon annan som fyller den rollen.

Alla termer som platsbarn, bonusbarn, och extrabarn känns för mig som knappologi. Vi är så ivriga att får sätta namn på företeelser och dela in dem i fack att det blir absurt. Termerna syskon och halvsyskon är helt ok. Men om jag vill kalla mina halvsyskon för mina syskon är är väl de enda som har rätt att reagera på detta mina syskon och möjligtvis våra föräldrar (om det var ooooootroligt viktigt för våra föräldrar att vi inte skulle kalla oss sykon utan halvsyskon).

Bara ett inlägg i den allmänna debatten ;o)

ts, verkar det som om du får nån respekt här i tråden?