• rightbackatyou

    Nej det heter inte syskon

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Syskon

    Syskon= barn med gemensamma föräldrar

    Halvsyskon= barn med endast en gemensam förälder

    Rent informativ tråd, verkar vara sisådär med kunskapsnivån gällande detta ämnet.
  • Svar på tråden Nej det heter inte syskon
  • Åsa

    Niah: Jag fann ju inte att dina argument för syskon=endast helsyskon så övertygande; då hade jag låtit mig övertyga.  I de sammanhang där behov av förtydligande finns går det ju redan att lägga till "hel"-" resp "halv-" före "syskon".
    Att sedan de formella källor som hittills tagits upp alla stöder "syskon" som omfattande både "hel-" och "halvsyskon" i såväl allmänt språkbruk som facksammanhang (juridiskt) gör sitt till.

    Vad ditt resonemang tillfört mig är förståelse för ett sätt att resonera runt saken. Och insikten att det finns en del av befolkningen (en minoritet uppfattar jag fortfarande) vars språkkänsla anger att "syskon" är synonymt enbart med "helsyskon". På detta sätta mer intressant än TS oreflekterade och helt känslostyrda uttalanden.
    Bl a där har ju för övrigt du och TS olika utgångspunker. Du utgår från en typ av "exakthetsideal" vad gäller åtminstone detta ord (osäker på om det gäller även andra språkområden), och ser orden i sig som neutrala. TS däremot ser "syskon" som positivt och gemenskapsladdat och "halvsyskon" som en avståndsmarkering och vill just därför låta "syskon" vara reserverat för "helsyskon".

    Jag ska inte alls förneka att det hade tagit emot att byta ståndpunkt i strid med min egen språkkänsla men hade jag funnit tillräcklig tyngd i argument och formella källor för att min egen språkkänsla stred mot majoritetens hade jag tvingats acceptera det. 

  • Pormoicheia
    nika skrev 2010-03-14 19:03:39 följande:
    Precis. Det finns ett mer formellt val. Det hela började med att andra klagade på varandras användning av det svenska språket och rekomenderade därför svenskakurser. Jag var inte inblandad i den ordväxlingen, men tyckte att om det nu ska vara så formellt här på FL att man ska rekommendera varandra kurser i svenska språket för att det som sägs här inte ska vara av för låg språklig nivå så kan man ju löpa linan ut och kalla kurserna det mer formella svenskkurs. Varför jag blandar in mitt språkbruk???Det är naturligtvis för att det är det jag använder när jag pratar, eller i det här fallet skriver.
    Nja. Det var jag som "började" med att egentligen skoja om det då TS verkade ha svårt att förstå att som står klart och tydligt i varenda uppslsgsbok som finns ang vad ordet syskon innebär.

    Stavning eller användning av språket hade inget med det att göra. Sen antar jag att TS kände lite brist på argument, så istället för att försöka argumentera mer för hennes sak så hon försökte använda sig av samma argument tillbaka...vilket hon inte lyckades så bra med då hon inte hade någon egentlig grund till det mer än att bara ha något att kontra med.
    Apprentice Moraltant *back in action*
  • nika
    mindless skrev 2010-03-14 19:23:51 följande:
    Så när du skriver att "det heter svensklärare" så är det en omskrivning för "jag vet att det finns andra av språkvården godkända varianter, men detta är den formella och i detta sammanhang anser jag att den formella är att föredra"? Säger du det så.Angående frågan om syskon får vi reda ut lite vad vi pratar om. Tesen i TS är knappast så modest som att det handlar om att "ord betyder olika för olika personer, och för mig är syskon liktydigt med helsyskon". Hon driver ju uppenbart tesen att syskon som övergripande begrepp är fel och i strid med språknormerna. Och i ena stunden tycks du vilja liera dig med TS, men i andra, när du presenterar dina ståndpunkter, är det snarare den mer modesta du argumenterar för.Vilket för oss över till nästa fråga: Hur ser det faktiska språkbruket ut? Självklart kan man ha sina egna definitioner på ord, men någonstans får man ändå titta lite på hur ett ord de facto används. Och då menar jag det är uppenbart att syskon fungerar som ett övergripande begrepp, under vilken man kan sortera in hel-, halv- och adoptivsyskon. Så tycks det fungera, och det är en användning som verkar ha stöd i ordboken. Jag kan inte rikigt se vilka argument man kan anföra för att det är på ett annat sätt. Möjligen för varför man själv vill använda orden annorlunda. Men det är väl inte det vi diskuterar?
    Det är helt enkelt det vanligaste sättet och dessutom det mest formella och därmed det mest korrekta sättet att uttrycka saken för flest människor. Som SAOB antyder med sin totala avsaknad av den vulgära varianten med -a är den en någorlunda nymodighet som banat sin väg in i språket för att en stor minoritet valt att använda formen över en icke försumbar tidsperiod. Det är så språket utvecklas. Användarna styr över det. Jag är en användare och jag är med och styr över språket. Det är precis det vi diskuterar.

    Jag har till skillnad från TS aldrig påstått att det är fel att använda ordet syskon om halvsyskon eller ens om grannens barn som barna är väldigt fästa vid, men jag känner inte så själv i likhet med TS. För övrigt får du försöka att hålla isär oss för vi har väldigt olika inställning till exempelvis partners barn.
  • nika
    Åsa skrev 2010-03-14 19:42:02 följande:
    Niah: Jag fann ju inte att dina argument för syskon=endast helsyskon så övertygande; då hade jag låtit mig övertyga.  I de sammanhang där behov av förtydligande finns går det ju redan att lägga till "hel"-" resp "halv-" före "syskon". Att sedan de formella källor som hittills tagits upp alla stöder "syskon" som omfattande både "hel-" och "halvsyskon" i såväl allmänt språkbruk som facksammanhang (juridiskt) gör sitt till. Vad ditt resonemang tillfört mig är förståelse för ett sätt att resonera runt saken. Och insikten att det finns en del av befolkningen (en minoritet uppfattar jag fortfarande) vars språkkänsla anger att "syskon" är synonymt enbart med "helsyskon". På detta sätta mer intressant än TS oreflekterade och helt känslostyrda uttalanden.Bl a där har ju för övrigt du och TS olika utgångspunker. Du utgår från en typ av "exakthetsideal" vad gäller åtminstone detta ord (osäker på om det gäller även andra språkområden), och ser orden i sig som neutrala. TS däremot ser "syskon" som positivt och gemenskapsladdat och "halvsyskon" som en avståndsmarkering och vill just därför låta "syskon" vara reserverat för "helsyskon".Jag ska inte alls förneka att det hade tagit emot att byta ståndpunkt i strid med min egen språkkänsla men hade jag funnit tillräcklig tyngd i argument och formella källor för att min egen språkkänsla stred mot majoritetens hade jag tvingats acceptera det. 
    Eftersom jag inte är ute efter att övertyga dig eller någon annan behöver inte mina argument vara övertygande, bara bra. Det tycker jag mina är. Jag har absolut inget problem med att man kallar sin katt för syskon om det skulle kännas bra, men jag undrar ju förstås varför inte "katt" duger. Hela mitt liv har jag kallat människors halvsyskon för halvsyskon och deras helsyskon för syskon utan att använda helsyskonstautologin. Fast det började jag med på den tiden när det inte var "fult" att använda halvsyskon så som det verkar vara i vissa kretsar nu. Jag kallar bonusbarn för styvbarn också utan att det ligger någon värderingsskillnad i valet av begrepp. Tycker bonusbarn låter fånigt och konstruerat häpp, häpp, överpositivt egentligen men har vant mig och använder det för att det tas emot väl av de man diskuterar med här som själva har en negativ känsla kopplad till styv. Gör likadant med begreppet syskon för enkelhetens skull. Man vill ju inte hamna i sådana här diskussioner varje gång man pratar familj. Det är så jag tror många gör som delar min syn. Anpassar sig av hänsyn och praktiska skäl och därmed inte märks. Kanske om jag själv hade haft halvsyskon eller varit yngre hade jag sadlat om språkmässigt. Har funderat på om jag är lika exakt när det gäller andra områden, men jag vet inte. Får fundera på den. 
  • mindless
    nika skrev 2010-03-14 23:11:11 följande:
    Det är helt enkelt det vanligaste sättet och dessutom det mest formella och därmed det mest korrekta sättet att uttrycka saken för flest människor.
    mest formella = mest korrekta? Bra att veta. Undrar om redaktionen på SAOL är medvetna om detta (jag träffar dem i veckan och kan fråga för din räkning).

    >" Som SAOB antyder med sin totala avsaknad av den vulgära varianten med -a är den en någorlunda nymodighet som banat sin väg in i språket för att en stor minoritet valt att använda formen över en icke försumbar tidsperiod."

    Jag vet inte hur du läser din SAOB, men i min står svenskalärare med.

    >"Jag har till skillnad från TS aldrig påstått att det är fel att använda ordet syskon om halvsyskon eller ens om grannens barn som barna är väldigt fästa vid, men jag känner inte så själv i likhet med TS."

    Då tycker jag du är lite otydligt i inlägg 880. Om du vill använda syskon på ett visst sätt står det dig givetvis helt fritt. Men då kan vi kanske enas om att syskon i det allmänna språkbruket fungerar som en samlingsbeteckning, och att ordböckerna i allmänhet inte verkar särskilja halvsyskon från syskon?
  • Familjenärlivet
    nika skrev 2010-03-14 23:49:45 följande:
    Eftersom jag inte är ute efter att övertyga dig eller någon annan behöver inte mina argument vara övertygande, bara bra. Det tycker jag mina är. Jag har absolut inget problem med att man kallar sin katt för syskon om det skulle kännas bra, men jag undrar ju förstås varför inte "katt" duger. Hela mitt liv har jag kallat människors halvsyskon för halvsyskon och deras helsyskon för syskon utan att använda helsyskonstautologin. Fast det började jag med på den tiden när det inte var "fult" att använda halvsyskon så som det verkar vara i vissa kretsar nu. Jag kallar bonusbarn för styvbarn också utan att det ligger någon värderingsskillnad i valet av begrepp. Tycker bonusbarn låter fånigt och konstruerat häpp, häpp, överpositivt egentligen men har vant mig och använder det för att det tas emot väl av de man diskuterar med här som själva har en negativ känsla kopplad till styv. Gör likadant med begreppet syskon för enkelhetens skull. Man vill ju inte hamna i sådana här diskussioner varje gång man pratar familj. Det är så jag tror många gör som delar min syn. Anpassar sig av hänsyn och praktiska skäl och därmed inte märks. Kanske om jag själv hade haft halvsyskon eller varit yngre hade jag sadlat om språkmässigt. Har funderat på om jag är lika exakt när det gäller andra områden, men jag vet inte. Får fundera på den. 
    Ordet bonusbarn har ju konstruerats just för att barnen i olika familjekonstellationer ska känna sig bekväma och inte som något problem. Orden styv- mor-barn har ju genom historien ofta varit förknippat med något negativt, kanske just från tiden då man kallade utomäktenskapliga barn för oäktingar. Att många barn farit illa i det gamla samhället just pga den synen är ju ingen hemlighet.
    Alla familjer kan ju välja sitt språkbruk hemma, bara alla känner sig bekäma med det. Viktigast är väl att barnen känner sig bekväma med vad de kallas för eftersom de ju inte har haft något val. Vad som gäller juridiskt vid arvsskifte mm kan man ju informera om utan att för den skull alltid betona  att man är tex halvsyskon. Som vuxen vet man ju hur det ligger till och har rätt att ha vilka känslor man vill inför det, men även då ansvaret att använda orden på ett sätt som inte gör någon illa.
    Jag undrar om de som tycker det är viktigt att kalla saker vid dess rätta benämning aldrig har tex pekat på månen och sagt att där är månen , även när månen är en halvmåne. Vanligt är det också att säga att man ska ta ett glas vatten och sedan bara fylla det till hälften, utan att för den skull påpeka att det är just ett halvt glas vatten.
  • nika
    mindless skrev 2010-03-15 08:18:59 följande:
    Så mest formella = mest korrekta? Bra att veta. Undrar om redaktionen på SAOL är medvetna om detta (jag träffar dem i veckan och kan fråga för din räkning). >" Som SAOB antyder med sin totala avsaknad av den vulgära varianten med -a är den en någorlunda nymodighet som banat sin väg in i språket för att en stor minoritet valt att använda formen över en icke försumbar tidsperiod."Jag vet inte hur du läser din SAOB, men i min står svenskalärare med.>"Jag har till skillnad från TS aldrig påstått att det är fel att använda ordet syskon om halvsyskon eller ens om grannens barn som barna är väldigt fästa vid, men jag känner inte så själv i likhet med TS."Då tycker jag du är lite otydligt i inlägg 880. Om du vill använda syskon på ett visst sätt står det dig givetvis helt fritt. Men då kan vi kanske enas om att syskon i det allmänna språkbruket fungerar som en samlingsbeteckning, och att ordböckerna i allmänhet inte verkar särskilja halvsyskon från syskon?
    "Det är helt enkelt det vanligaste sättet och dessutom det mest formella och därmed det mest korrekta sättet att uttrycka saken för flest människor." Exakt så skrev jag. Jag påstår alltså att det är en kombination av det vanligaste, och det mest formella och därför det mest korrekta sättet att uttrycka saken för flest människor. Inte alla människor utan flest. Jag skulle då inte påstå motsatsen iaf att det det minsta antalet människor använder som samtidigt är det mest informella skulle vara det korrekta sättet för flest människor att uttrycka något.

    Jag läser min SAOB på följande vis. Jag går in på http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ och matar in "svenskalärare" i sökrutan, trycker på sök och får inga träffar. Det får jag inte heller på "svenskakurs". På "svensklärare" och "svenskkurs" får jag däremot träffar. På google får jag betydligt fler träffar på svensk + lärare /kurs än svenska + lärare/kurs. Det indikerar precis som jag påstod att "Det är helt enkelt det vanligaste sättet och dessutom det mest formella och därmed det mest korrekta sättet att uttrycka saken för flest människor." och att "som SAOB antyder med sin totala avsaknad av den vulgära varianten med -a är den en någorlunda nymodighet som banat sin väg in i språket för att en stor minoritet valt att använda formen över en icke försumbar tidsperiod. Meddela gärna dina kontakter om du upptäcker att sidan är behäftad med något slags fel och därmed opålitlig eller mig om jag ska gå till väga på något annat vis för att göra rätt.

    Om du tycker jag är otydlig i inlägg 880 så är det nog för att jag hänvisar till tidigare inlägg. Du får ursäkta, men som jag sa tidigare vill jag faktiskt inte börja om den här diskussionen med dig som hade kommit ganska långt innan du hoppade in, men om du är intresserad av att se vad jag har skrivit och även kommit överens om med andra tidigare så tryck på "visa endast" på något av mina inlägg.
  • nika
    Familjenärlivet skrev 2010-03-15 09:32:31 följande:
    Ordet bonusbarn har ju konstruerats just för att barnen i olika familjekonstellationer ska känna sig bekväma och inte som något problem. Orden styv- mor-barn har ju genom historien ofta varit förknippat med något negativt, kanske just från tiden då man kallade utomäktenskapliga barn för oäktingar. Att många barn farit illa i det gamla samhället just pga den synen är ju ingen hemlighet.Alla familjer kan ju välja sitt språkbruk hemma, bara alla känner sig bekäma med det. Viktigast är väl att barnen känner sig bekväma med vad de kallas för eftersom de ju inte har haft något val. Vad som gäller juridiskt vid arvsskifte mm kan man ju informera om utan att för den skull alltid betona  att man är tex halvsyskon. Som vuxen vet man ju hur det ligger till och har rätt att ha vilka känslor man vill inför det, men även då ansvaret att använda orden på ett sätt som inte gör någon illa.Jag undrar om de som tycker det är viktigt att kalla saker vid dess rätta benämning aldrig har tex pekat på månen och sagt att där är månen , även när månen är en halvmåne. Vanligt är det också att säga att man ska ta ett glas vatten och sedan bara fylla det till hälften, utan att för den skull påpeka att det är just ett halvt glas vatten.
    Att vi hittar på nya namn för samma gamla saker förändrar oftast inget i sig.  Städerska blev lokalvårdare och sedan metamorfosen renhållningstekniker. Hemma städar jag.

    Jag tycker inte begreppet halvsyskon är fult och inte heller styvmamma. Däremot tycker jag oäkting och bastard är negativt laddade för att de alltid var ämnade att vara det kanske. Annars blir orden mest vad man gör dem till. Det som får mig fundersam är VARFÖR allt ska bli så fult att man måste döpa om hela tiden. Amerikaner exempelvis går ju inte ens på toaletten utan till en lokal där man pudrar näsan, vilar eller där andra människor av samma kön samlas. Är det dit vi är på väg? Själv kan jag lika gärna välja att säga skithuset. Där kan jag sitta i månljuset med ett glas vatten där båda är halva utan att specificera halv, men ett syskon för mig har samma mamma och pappa som jag och alla mina syskon och de de kallar syskon är också mina syskon. Jag har inga syskon som kan säga att de är syskon med någon jag inte är syskon med. I ordet syskon finns något reciprokt inbyggt enligt min mening. Ett utmärkt argument mot det är ju att man kan vara kusin med någon som har kusiner man själv inte är kusin med, men det är vid den egna familjen jag personligen drar gränsen.
  • Familjenärlivet
    nika skrev 2010-03-15 22:31:37 följande:
    Att vi hittar på nya namn för samma gamla saker förändrar oftast inget i sig.  Städerska blev lokalvårdare och sedan metamorfosen renhållningstekniker. Hemma städar jag.Jag tycker inte begreppet halvsyskon är fult och inte heller styvmamma. Däremot tycker jag oäkting och bastard är negativt laddade för att de alltid var ämnade att vara det kanske. Annars blir orden mest vad man gör dem till. Det som får mig fundersam är VARFÖR allt ska bli så fult att man måste döpa om hela tiden. Amerikaner exempelvis går ju inte ens på toaletten utan till en lokal där man pudrar näsan, vilar eller där andra människor av samma kön samlas. Är det dit vi är på väg? Själv kan jag lika gärna välja att säga skithuset. Där kan jag sitta i månljuset med ett glas vatten där båda är halva utan att specificera halv, men ett syskon för mig har samma mamma och pappa som jag och alla mina syskon och de de kallar syskon är också mina syskon. Jag har inga syskon som kan säga att de är syskon med någon jag inte är syskon med. I ordet syskon finns något reciprokt inbyggt enligt min mening. Ett utmärkt argument mot det är ju att man kan vara kusin med någon som har kusiner man själv inte är kusin med, men det är vid den egna familjen jag personligen drar gränsen.
    Jag tycker inte att bara för man själv inte tycker ett ord är fult, så ger det en automatiskt rätt att använda det hur som helst. I fallet med halvsyskon, skrev jag ju att man kan välja själv, inom sin familj, så länge barnen i situationen känner att det är ok.
    Jag tror att sedan tiden då utomäktenskapliga barn ansågs som oäkta, är det mycket i samhället, inte bara orden, som förändrats, till det bättre i de flesta fall.

    Själv arbetar jag som undersköterska, men tar inte illa upp om någon kallar mig toalettbiträde eller pottkusk. Är inte intresserad av att vara språkpolis alls.

    Jag tycker däremot att det är fel att inte visa de barn respekt, som far illa av att inte få kalla sig syskon.
  • Fleur

    fattar inte vad tråden går ut på?! Och orkar inte läsa hela heller men mina barn är och ser sig som syskon trotts att de inte har samma pappa!!!

    hel eller halv är bara överflödigt....syskon är de likt förbannat!!!


    °?°?°? ღ♥ Jonathan 951012 ♥ღ♥ Isabelle 080103 ♥ღ?°?°?°
Svar på tråden Nej det heter inte syskon