Saker ingen berättar för dig (om barnafödande)

URmama

Äldre 18 Feb 10:29
1147 svar

Citera Återställ Anmäl

Saker ingen berättar för dig (om barnafödande)

Fantastiskt! Tänk om man kunde läst något liknande när man väntade ettan, väntar tvåan nu i sommar och tänker tillbaka...

1. Värkarna..vilket skämt att du ska ha en viloperiod på 30-60sek mellan jag hade värk konstant. På 30 min hade jag öppnat mig 6 cm barnmorskan vart alldeles häpen.

2. Värkarna igen..att gå från värk var 11 minut till värk var annan minut ppå 5 min var oxå en överraskning.

3. Epidural denna fantastiska drog jag var emot från början räddade hela min förlossning och jag låg på rosa moln, tills krystvärkarna var igång.

4. Skita ut en soffa på tvären, nej så hemskt var inte själva krystningen, min stora överraskning var förvärkarna jisses jag skrek konstant i 4 timmar.

5. Avslaget började på bb redan och jag roffade åt mig 10 megajättebindor och deras sexiga nättrosor för LYCKA TILL att sätta på bindan i dina egna normalstora trosor "Ett tiips"

6. Hade med 6-pack cola, 10 påsar godis och allt man kan tänka i energiväg som bara blev liggandes lycka till att få i sig något av det när man hade värk konstant i 5 timmar.

7. Dolly Parton bröst ala betongblock som någon skrev, kändes som implantat.
Sist men inte minst..Att titta på moderkakan med barnmorskan efteråt, ja det ser verkligen ut som ett "spykänsla" träd! Så vackert...!

Så jippie har sååå mycket att se fram emot denna gång, är mest orolig över att epiduralen inte ska ge samma effekt som förra gången.
URmama

Äldre 18 Feb 11:44

#106

Citera Återställ Anmäl

Några saker till..

Fostervattnet går sen kommer värkarna? Qué? Jag läckte fostervatten i en hel vecka innan förlossning när vi kom in så hade jag jättelite vatten kvar. Stor chock! Då alla bm sa att det var vattniga flytningar man kunde ha i slutet av graviditeten, jättevanligt enligt dom. Än en gång lyssna till dig själv och din kropp än alla bm.

Sex Hade vi första gången 5 hela månader efteråt, dels för att lusten var totalt bortsprängd, bröst och snippa sved och ömmade. Snippan ömmade ända tills 6-8 månader efter förlossning samt att jag nu i v17 känner av ömmandet då jag har ett tryck nedåt.

Störst chock!Har blivit oskuld på nytt (trång) och kommer inom loppet av 2 min varje gång mao sexlivet har aldrig vart bättre Så visst finns det fördelar med alla smärtor,sprickor,sydda öppningar
URmama

Äldre 18 Feb 12:11

#120

Citera Återställ Anmäl

k girl skrev 2010-02-18 12:06:31 följande:
Ok, en lunch senare och jag har kommit på lite till: Hur ofantligt jobbigt det är när man kan behöva hålla emot krystvärkarna. Allt jag hade läst var "kroppen vet vad den ska göra", ungefär. Jovisst, men då uppstår problem när man inte FÅR krysta trots att man har krystvärkar. Tänk er att hålla emot en brännande ränndiarré som ingenting annat hellre vill än komma ut och hela tarmsystemet krampar. Fy tusan. I det läget tog jag glatt emot en spinalbedövning. Hur lite det är som egentligen är instinktivt. Där ligger man med en bräcklig liten bebis i famnen. Never mind blöja och påklädning, men hur ska man hålla, lyfta, amma? Jag tordes knappt peta i min son det första dygnet.
Hahah jag kan hålla på hela eftermiddagen får så många minnen tillbaka nu
Efteråt när allt är klart och man ligger på BB och barnmorskorna hoppar in i rummet stup i kvarten för att kolla MIN BLÖJA Fyfan så förnedrande jaha har det kommit nåt mer blod "upp med filt ner med trosor och kolla!!!!" Eh ja man är typ medvetslös och tänker inte så mycket just då men vad utlämnad man är ÄVEN efter förlossningen!

Barnmorskan bytte på vår dotter för första gången kommer aldrig förlåta henne för det ville att pappan skulle få äran
URmama

Äldre 18 Feb 13:27

#179

Citera Återställ Anmäl

En sak man kan tänka på är att våga stå på sig inför alla bm som ska veta bäst. Jag hade legat och krystat liggandes och huvudet åkte ut och huvudet åkte in säkert 10 ggr. Till slut vart jag så arg och frustrerad att jag skrek ut "jag vill stå upp" och fast alla men..tänk på detta du har epidural benen håller inte bla bla bla så ställde jag mig på alla 4 med armarna i sängkanten kuddsidan och krystade 2 ggr sen sa det plopp och så kom den underbara lilla varelsen ut
Vill inte ligga ner då jag kände mig kraftlös. Hoppas jag kan stå igen denna förlossning.
URmama

Äldre 18 Feb 19:20

#320

Citera Återställ Anmäl

mammaflickan skrev 2010-02-18 18:04:07 följande:
Nu kom jag på en grej till, när jag födde mitt andra barn så var navelsträngen så kort att de inte kunde ge henne till mig. Då fick jag en hallis att bm o sambon stod o gömde henne för mig för det var nåt fel, jag skrek är nåt fel är nåt fel, de sa säkert nej men jag tyckte bara de försökte undvika mig. Navelsträngen kan alltså vara så kort att barnet inte når upp till mamman innan den klipps, om nu inte alla utom jag visste det redan.
Min dotters navelsträng var oxå för kort därför hon åkte jojo ut och in ur mig så länge tills jag tog i och krystade ut henne. Eftersom jag stod på alla 4 så fick jag inte upp henne på bröstet förrän 1 hel timme efter ännu en grej som jag trodde alla fick.
URmama

Äldre 18 Feb 19:27

#323

Citera Återställ Anmäl

Love3 skrev 2010-02-18 19:22:51 följande:
Varför tog det en hel tim??
För jag hade en praktikant usk som råkade ta ur min slang (vad den nu heter) lite slarvigt på handen så det forsade blod överallt+ att när pappan skulle klippa navelsträngen så kom det en blodsprätt där med och jag var tvungen att resa på mig och de skulle torka och fixa till sängen så jag skulle kunna ligga i en ren säng. Innan dess så vart jag sydd men skruttan låg hos pappan och hade det bra så länge och inget av det jag gick igenom var hemskt då jag hade min fokus på den bilden med pappan och dottern. Ser det ännu framför mig ibland så härlig bild!
URmama

Äldre 18 Feb 19:57

#326

Citera Återställ Anmäl

amalie79 skrev 2010-02-18 19:53:48 följande:
Men det måste ju vara någon som pratar om det för jag har hört talas om allt som står i TS och jag har inga barn! Är det för att jag hänger för mycket på FL då?? :
Kan vara Sen så kommer jag ihåg att man "filtrerade" rätt hårt när alla mammor,syskon,vänner,arbetskollegor och svärmor skulle dra sina förlossningshistorier från 60-talet och framåt för alla vill berätta SIN historia så är det.
Killarna har sina lumpenminnen och vi våra förlossningar
URmama

Äldre 19 Feb 10:02

#398

Citera Återställ Anmäl

k girl skrev 2010-02-19 09:34:41 följande:
Så här är det: om det inte är så att du är förlossningsrädd - då borde du gå och prata med någon - så har du ett antal månader på dig att mentalt förbereda dig för förlossningen. När jag var i vecka 8 var jag skräckslagen inför tanken på förlossningen. Jag hade sett en god väns tre (3!!!) förlossningsfilmer (hur jag nu kunde få för mig att göra det) och såg diverse hemska scenarion framför mig - barnmorskor som hänger på magen, som masserar livmodern för att få ut moderkakan, huvuden som står i mynningen och fler hemskheter. Ju längre tiden gick, desto lugnare kände jag mig. Mot slutet av graviditeten hade jag helt glömt bort hennes förlossningsfilmer och var helt fokuserad på mitt eget. Och helt ärligt: JA, det gör skitont. Men det gör inte så ont att man inte kan tänka sig att göra om det, om man har en någorlunda normal förlossning. Jag kan ju därtill tillägga att jag: - Tappade tretton kilo direkt efter förlossningen och tyckte att jag mådde SKITBRA, jag hade ju inte vatten i knäna och kunde röra på mig (trots att jag gick som en gammal cowboy och hade träningsvärk i muskler jag inte visste fanns) - Inte såg ut som om jag var i fjärde-femte månaden utan tappade magen bara några dagar efter förlossningen (BM kunde inte känna kanten på livmodern när hon skulle kontrollera mig innan vi åkte hem, den hade dragit ihop sig rekordsnabbt). Mina egna gamla kläder kunde jag ta på mig ett par veckor efter förlossningen. - Inte hade illaluktande avslag och hade mest blodblandade flytningar i tre veckor efter den där första BB-veckan. - Läkte ihop jättebra. - Var så euforisk efteråt att det kändes som om jag svävade på små moln - trots att bebisen höll oss vakna halva första natten, trots en skitjobbig förlossning som nära nog slutade i akutsnitt och trots att sonen fick gulsot. Två dagar efter förlossningen frågade jag maken: när ska vi göra det igen?
Bra skrivet, det är precis det här det handlar om var och ens egna berättelse. Alla har inte superjobbiga förlossningar, jättesvårt att amma och hemorrojder stora som golfbollar. Men denna tråd ventilerar de saker som kom att chocka en som förstföderska då man trodde man läst till sig all nödvändig fakta. Men såhär efterhand kan jag ärligt påstå att jag inte hade trott folk om de basunerat ut detta till mig i 8 månaden eller så. Man filtrerar och när du närmar dig nedkomst så går du in i dig själv och mentalt förbereder dig, till slut vill du bara ha ut den där klumpen till vilket pris som helst.
Alla har alltid fått höra att förlossning gör ont..JA men att bryta benet gör oxå ont men inte kommer det något gott utav det. Du är fokuserad på målet och trots smärtorna så kommer du klara det galant för du får din belöning i slutet Ska göra om detta igen i augusti nångång Lycka till!

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Saker ingen berättar för dig (om barnafödande)

Saker ingen berättar för dig (om barnafödande)

INNEHÅLL